Varför Iggy Azaleas *Bounce* gör mig illamående

Amat Levin 15:05 6 May 2013


Såg Iggy Azaleas nya video i morse och blev extremt obekväm. Främst av två anledningar:

1. Låten
Vad i? Den är förskräcklig. Hemska syntar, plastiga trummor och en irriterande refräng. Och faktumet att sättet hon uttalar orden på har urartat ytterligare? Det är som att höra någon göra en parodi på ett southern drawl. Tyvärr är det här inte ens det värsta eftersom…

2. Videon
VAD I? Vilken äcklig buffé av exotifiering. Person utan någon som helst koppling till en viss kultur plockar sina favoritdelar av den, i det här fallet elefanter, Bollywood och eventuella gatubarn (!?), och placerar sig själv både i och över den (hon står längst fram, sitter högst upp, är i mitten). Jag är så otroligt trött på det här.
Det är som om en artist utan någon som helst koppling till Sverige skulle spela in en video här och dansa runt bland älgar, vikingahjälmar och isbjörnar (som många verkar tro finnas här). Hur sjukt hade inte det varit för oss att se? Och då skulle inte ens maktaspekten finnas med, som är den som tar det från (potentiellt) haha-roligt till att bara bli illaluktande.
Och det här är inte första gången Iggy Azalea trasslat in sig i unkna sammanhang – hon har byggt nästan hela sin karriär på att låtsas (och prata) som att hon är en ghettobrud från den amerikanska södern. Och precis som det redan har skrivits omPussy Made of Gold, ”kommer hon undan”  just för att hon är allt annat än det, medan ”riktiga” ghettobrudar från den amerikanska södern, som K. Michelle, får skit för att de är just ghetto. Extremt oklart.
Undra vad nästa kulturella bärplockning blir? Ansiktsmålningar från aboriginerna? Masker och spjut från Västafrika? Fjädrar och tomahawk-yxor från den amerikanska ursprungsbefolkningen? Och kommer folk fortfarande missa vad det är som är ofräscht med det och istället ge henne kredd för att hon är en ”kulturell ambassadör”?

När jag först upptäckte och intervjuade Iggy Azalea gillade jag henne för att hon, mer än många debuterande artister, verkade ha BÖRJAT gräva ut en nisch till sig själv. Den här nischen var inte alls den jag trodde att hon skulle landa i.

Fler blogginlägg från Amat Levin