Var ska vi bo?

Amat Levin 14:57 3 Feb 2012

bostadskrisen!!

Hallå, ni har väl inte missat att nya numret av Nöjesguiden finns ute typ överallt nu? Bland mycket annat har jag skrivit ett stort jobb om den helt sinnessjuka bostadskrisen. Plocka ett nummer på stan eller läs det här!

 

OCH – extra kul är att senaste Orvestomätningen (som kom igår) visade att Nöjesguiden har fått 31 procent fler läsare. Ska fira som fan ikväll! Eller nej, ska flyttpacka. Men ska ha extra hög musik medan jag packar.  

Gilla:
upp
64 röster

Lämna en kommentar, bild eller gif här

Extra tjockt nummer av Nöjesguiden ute nu!

Amat Levin 15:42 28 Aug 2014


Så har vi äntligen släppt det första numret av Nöjesguiden sedan sommaruppehållet. Och lagom till slutspurten av supervalåret dessutom. Vi har därför gjort det extra tjockt.

I Nöjesguiden #7 siar vi om hur Sverige kommer att se ut ett år från nu, om partiernas värsta farhågor om varandra besannas.

Vi listar även några av de mest intressanta småpartierna som har anmält sig till riksdagsvalet och har fortsatt att granska bostadskrisen genom att skriva om hur nattklubbar används för gentrifiering. Dessutom har vi låtit alla våra riksdagspartier svara på hur de ska göra för att komma underfund med problemet.

Som om inte det vore nog har vi infiltrerat dejting-appen Tinder, intervjuat Turist-aktuella Ruben Östlund, låtit Döskalle & Mästerligt träffa Beatrice Ask och snackat med Athena Farrokhzad, Junglepussy och Nästa Nivå-stjärnskottet Joy.

Allt helt gratis, precis som vanligt.

Klicka på länkarna för att läsa artiklarna separat eller klicka här för att läsa en PDF-version av tidningen. 

Gilla:
upp
24 röster

Jon Stewart om Fox och Michael Brown

Amat Levin 12:06 28 Aug 2014



Igår gick Jon Stewart loss på framför allt Fox för deras ohederliga rapportering av Michael Brown-fallet. Några höjdpunkter:

  • Det löjliga i att mediepersonligheter frågar sig varför större fokus inte riktas mot ”black-on-black-crime” istället för polisens dödsskjutning (ledtråd: bara det ena fallet involverar polisen, som BORDE vara bättre på att inte skjuta ihjäl tonåringar för att de gått över gatan på fel sätt).
     
  • Sean Hannitys rekommendation att man, när man blir stoppad av polisen, lugnt säger att man har ”a legal firearm” och sedan lyfter upp tröjan för att visa var pistolen är. Vilket hade varit ett jättebra tips om inte Brown sköts ihjäl trots att HAN INTE ENS HADE EN PISTOL OCH DESSUTOM HADE HÄNDERNA I LUFTEN.
     
  • ”You know who talk about race? Racists!” Och där kom den. Eeeexakt samma poäng som högerns ”antirasister” försöker göra: ”låt oss bara inte tala om ras som en social konstruktion så kommer faktumet att folk blir diskriminerade utifrån deras ras magiskt förvinna!”

Mer Jon Stewart på den här bloggen:

Här kan ni kolla på när Jon Stewart plockar isär Bill O’Reilly som var rasande för att Common bjudits in till Vita huset.

Här ges en bra lektion till varför USA:s vapenlagar är, milt uttryckt, bristande. 

Gilla:
upp
24 röster

Ferguson, Husby och strukturerna vi helst blundar för

Amat Levin 07:00 23 Aug 2014


OBS – denna text har, i nedkortad form, publicerats på Aftonbladet Debatt.

När detta skrivs har det snart gått två veckor sedan 18-årige Michael Brown sköts ihjäl med sex skott i det lilla Ferguson i utkanten av St. Louis. Detta trots att han enligt flera, av varandra oberoende, vittnen var ostraffad, obeväpnad och hade händerna i luften, något som även obduktionsrapporten tyder på. Ända sedan dess har invånarna i Ferguson protesterat. Dels på grund av polisens förtegenhet (de har varit extremt långsamma med att avslöja namnet på polisen och släppa sin egen utredning av händelsen), dels för att dödsskjutningen av Michael Brown bara är ett symptom på en större sjukdom som har gjort namn som Trayvon Martin, Amadou Diallo och Rodney King till ovilliga världskändisar. Protesterna har mötts av en chockerande militariserad poliskår som inte bara har använt sig av gummikulor och tårgas – det senare förbjudet att använda i krig enligt Genèvekonventionen – utan också har hindrat media från att filma och arresterat elva journalister.

Till en början gjorde stora delar av amerikansk media sig skyldiga till en demoniseringen av offret, något som är tragiskt vanligt när förövaren är en vit polis och den skjutne en ung svart man. Bilder där Brown i slappa kläder gjorde peacetecknet omskrevs som att han gjorde gängtecken och det fokuserades mer på att hans storlek – han var 1,93 lång och vägde 132 kilo – skulle kunna användas som vapen än att han var på väg att börja college och att hans lärare beskrev honom som lugn. Polisens överdrivna reaktioner på protesterna har dock i efterhand omvänt de flesta medier, förutom de allra mest konservativa.

I Sverige var tidningar och nyhetskanaler inledningsvis långsamma att förstå allvaret av situationen i Ferguson. Svenska medier missade det uppseendeväckande i att enorma skattepengar gick till att bepansrade bilar och poliser i gasmask skulle skydda en av sina egna och hålla både demonstranter, som förutom en minoritet var fredliga, och journalister i schack. Men de senaste dagarna har man kunnat se en större och mer tydlig bevakning från svenskt håll. Reportrar har till och med skickats över Atlanten för att prata med invånarna och försöka få en bild av varför förtroendet hos den mestadels svarta befolkningen är så låg för den mestadels vita poliskåren.

Det är annat än vad som hände när vi hade en liknande, om än betydligt mer småskalig, situation i Sverige. När Husbykravallerna bröt ut i fjol stod en hel journalistkår handfallen. För de flesta verkade den 20 minuter långa tunnelbaneresan från T-Centralen i Stockholm representera ett oövervinnligt hinder, för andra var kravallerna ett tillfälle att få leka krigsreporter på fronten – en chans att få framställa arga ungtuppar i Husby centrum som en blodtörstig milis i Mogadishu.

Nästan överallt beskrevs de som tog ut sin frustration på bilar och butiker som "ligister" och ”bråkstakar”. Vilket så klart var en del av sanningen, men inte hela. Polisens dödsskjutning av den 69-åriga mannen var, likt mordet på Michael Brown, bara en utlösande faktor – det verkliga problemet, att en marginaliserad grupp helt saknade förtroende för den poliskår som patrullerade deras gator, var inte lika populärt att tala om. Det var lättare för medier att fokusera på ”unga arga män” än att undersöka vad det gör med ett samhälle när polisen inte bara skjuter ihjäl en av invånarna, utan dessutom levererar felaktiga uppgifter om omständigheterna för dödsskjutningen.

Men jag tror inte att mediernas ensidiga fokus var medveten. I Sverige är vi nämligen väldigt bra på att identifiera och diskutera rasistiska strukturer någon annanstans, exempelvis i Ferguson. Men vi är i hög utsträckning blinda för att samma strukturer existerar här, allra tydligast nu när regeringen försöker bota rasismen genom att ta bort själva ordet "ras" ur svensk lagstiftning. Som att problemet sitter i ordet, inte i att vi faktiskt behandlar människor annorlunda beroende på deras hår, hudfärg och nationalitet. Det är samma problem som gör att vi är pigga på att donera pengar till fattiga människor i andra länder, men att vi blir obekväma, ja, till och med våldsamma när tiggeriet kommer hit.

Jag önskar att vi nästa gång vi ställs inför ett liknande problem blir bättre på att rikta strålkastarna mot oss själva. Att vi vågar erkänna att även gamla fina Sverige präglas av de strukturer och den segregering som är så lätta att identifiera på andra håll. Först då kan vi komma underfund med den verkliga orsaken bakom dessa våldsamma utbrott.

Gilla:
upp
52 röster

Svensk media, hejda er

Amat Levin 11:44 20 Aug 2014
Se alla artiklar om: 

Aftonbladets utsände kliver av tunnelbanan i Husby centrum.

Happ, så Peter Kadhammar och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth hänger i Husby en eftermiddag, äter baklava, besöker biblioteket och slås av hur o t r o l i g t annorlunda livet ser ut där.

”Husby känns som Mellanöstern eller Nordafrika. Människorna ser annorlunda ut och affärerna är annorlunda.”

Alltså. Nej. Husby känns inte alls som Mellanöstern eller Nordafrika. Det är inte alls motiverat att beskriva en plats som ingår i Stockholms kommun och ligger 20 minuter från T-centralen så här exotiskt bara för att det skiljer sig från ens egna, förmodat extremt homogena, område. Vad är ens poängen med den här krönikan? Att det FAKTISKT finns ”hyggliga” människor med ”välvilja” även i Husby, som annars bara präglas av bilbränder och ungdomsgäng? Eller är det bara ett sätt att kolla om det fortfarande bor mycket blattar i Husby? Att liksom ”vi åker ut dit en gång var tionde år och ser om det fortfarande ser ut som Mellanöstern eller om gentrifieringen har kickat in ännu så att vi vanliga vågar sätta foten där. Fortfarande bara baklava? Inget hippt hamburgarhak? Okej, vi kommer tillbaka 2024.”

Så trött på att våra stora tidningar på regelbunden basis producerar den här smörjan. Befinner vi oss i åttiotalet? Har jag hamnat i en Just D-video från 1993?

Gilla:
upp
94 röster

Situationen i Ferguson, del 2

Amat Levin 17:50 19 Aug 2014

Skandalerna i Ferguson fortsätter att avlösa varandra, så det är dags för en ny uppdatering. Om ni har missat vad som orsakat protesterna och hur det såg ut under de första dagarna kan ni läsa det här och här.

Sedan mitt senaste inlägg har vi fått veta mer om Michael Brown. Polisen har avslöjat att Brown, tidigare samma dag som han sköts ihjäl, ska ha rånat en närbutik. Detta i kombination med att han var 1,93 lång och vägde 132 kilo har använts av både polis och viss media för att motivera dödsskjutningen. MEN! Det har också visat sig att 1. ”rånet” bestod av att Brown stal en handfull cigaretter och 2. att polisen som stoppade Brown inte visste att Brown var misstänkt för detta ”rån”. Och då har vi inte ens gått in på det absurda i att en stöld av cigaretter motiverar att man skjuts till döds på gatan, som skådisen Jesse Williams reder ut på ett bra sätt här:

En oberoende obduktion har även visat att Brown skjutits sex gånger, varav två av skotten träffade honom i huvudet.  Placeringen och vinklarna på skotten tyder även på att Brown antingen hade ryggen mot polisen, hade ansiktet mot polisen men händerna i luften eller på annat sätt intagit en defensiv position. Det stämmer överens med de många, av varandra oberoende, vittnesmålen. De hävdar att 1. Brown försökt fly från polisen 2. att polisen sprungit efter och skjutit 3. att detta ska ha fått Brown att stanna, vända sig om och höja händerna i luften 4. att polisen först då avlossade de dödande skotten. Allt detta ska ha skett på avstånd, så även om polisen gjorde bedömningen att han var hotad av Brown torde ett icke-dödligt skott i benet räckt.


Polisen har också äntligen avslöjat namnet på den polis som sköt ihjäl Brown: han heter Darren Wilson och är 28 år. Ett vittne hävdar att Wilson varken ska ha försökt rädda Brown, ringt på ambulans eller anmält skjutningen. Med tanke på efterspelet – demonstrationerna har pågått i tio dagar – måste man ställa frågan om allt detta har varit värt det från polisens sida? Alla dessa skattepengar går åt att skydda en polis som av allt att döma har gjort fel, istället för att kåren bara erkänner att man har begått ett misstag och visar på transparens.


För pengar måste det kosta. Ganska rejält dessutom. Alla nätter verkar också följa samma mönster: fredliga demonstrationer möts av hårt polismotstånd, vilket triggar den våldsamma minoriteten bland de som protesterar, vilket i sin tur får polisen att gå in med all sin styrka. Förutom att media hindras från att filma (11 journalister har gripits), att Amnesty förts bort (!), att fler har skjutits och att nationalgardet nu har kallats in, fortsätter polisen att använda tårgas mot befolkningen. Tårgas som enligt Genevakonventionen är förbjudet att använda i krig, men tydligen går bra att använda här.



Mjölk hjälper mot tårgas.

Och, det är så klart uppenbart, men färg spelar så otrolig stor roll här. Det är omöjligt att bortse från. Någon testade att googla ”black teen killed by police” och jämföra med ”white teen killed by police”. Resultatet?

Och jag kan inte hjälpa att med den bakgrunden tänka på vilken roll färgen på polisen spelar in här. För tänk om det var en svart polis som skjutit ihjäl en vit 18-åring som, må hända hade snattat lite cigaretter, men ändå var ostraffad och på väg att börja college? Tror ni inte att den polisen hade avskedats och åtalats illa kvickt? Tror ni verkligen att vi hade sett dessa scener då? Att polisen skulle förvandlas till en militär som skjuter först och ställer frågor sen bara för att skydda honom?

Gilla:
upp
85 röster

I kölvattnet av mordet på Michael Brown: status på situationen i Ferguson

Amat Levin 10:30 14 Aug 2014



Den lilla staden Ferguson i närheten av St. Louis har de senaste dagarna sett ut som en krigszon sedan en polis sköt ihjäl 18-årige Michael Brown. Ett vittne har berättat att Brown hade händerna i luften och var obeväpnad när han sköts. Jag skrev om den händelsen här. Sedan dess har det även visat sig att Brown inte fanns i belastningsregistret och var på väg att börja college.

De senaste dagarna har alltså demonstrationer brutit ut som stundtals har runnit över i vandalisering och upplopp. Demonstranterna kräver att polisen ska avslöja namnet på den polis som sköt ihjäl 18-åringen.



Men, mer och mer berättar både invånare och journalister om att även fredliga demonstrationer möts av övervåld från polisens håll. Pansarvagnar, tårgas och poliser i skottsäkra västar patrullerar gatorna, förbjuder invånarna att protestera efter mörkrets inbrott och siktar med gevär mot bilar som bara var på väg att parkera intill en Quickstop-butik. ”Bring it! All you fucking animals, bring it”, sågs en polis säga. Den vanliga formen av dehumanisering som är så vanlig i sådana här fall. Flera av de som har arresteras berättat om att de senare släppts utan en förklaring till varför de blev arresterade eller att pappersarbete förts. Dessutom har det amerikanska flygverket begränsat luftrummet över Ferguson. 



Kanske allra mest uppseendeväckande är hur polisen verkar behandla media. Flera journalister vittnar om att de blivit omhändertagna, fått sina kameror konfiskerade eller sina huvuden inkörda i glasfönster. Och i klippet ovan skjuts tårgas mot Al-Jazeera-reportrar. Med tanke på att allmänheten har laglig rätt att filma polisen och att en avsiktlig förhindring/censurering av det strider mot den amerikanska konstitutionen och det första författningstillägget är det inte konstigt att många kallar polisens agerande för fascistiskt.

I USA älskar (konservativ) media att peka på ondskefulla länder på andra sidan jorden där makten styr över vad som rapporteras och behandlar invånarna hur den vill. När det nu sker på hemmaplan är media förvånansvärt tysta. Och de journalister som försöker bevaka händelserna motarbetas och grips. Det är extremt obehagligt.

Jag ska vara ärlig, det är extremt svårt att få en bild av vad som sker i Ferguson just nu. Med tanke på att vanlig media antingen inte bryr sig eller tillåts rapportera får man förlita sig på enskilda modiga på Twitter och Reddit. Här kan man följa en livetråd på Reddit från folk på plats.




 

Bonus:
Fin grej som hände i natt. Twittrare boendes i Gaza delade med sig av sina tips på hur man bäst klarar sig igenom en tårgassattack till invånarna i Ferguson.

Gilla:
upp
67 röster

Action Bronson i Stockholm

Amat Levin 18:01 13 Aug 2014


Debaser Medis igår.

Svängde förbi Action Bronsons konsert på Debaser Medis igår. Som sig bör präglades den av taniga dudes som sprang upp på scenen och försökte freestylerappa, taniga dudes som blev upplockade på scen och sedan bodyslamade ner i publikhavet och taniga dudes som var fascinerade av Bronsons kroppshydda. Men även av hans fantastiska rap som får mig att längta halvt ihjäl mig efter hans storbolagsdebut och de karaktäristiskt drogvänliga beatsen. Uppskattade även det bra ljudet, som är så ovanligt när det gäller hiphopspelningar.

Här ovan kan ni lyssna på Easy Rider som är producerad av Party Supplies och fungerar som förstasingeln från kommande albumet Mr. Wonderful.

Läs mer av det jag har skrivit om Action Bronson här!

Gilla:
upp
52 röster