Det fortsätter att strömma in domar som vittnar om att Sverige behöver en ny lagstiftning när det gäller våldtäkt. Nyss gällde det ett uppmärksammat fall i Lund, idag ett i Göteborg.
Den här gången träffade den åtalade mannen kvinnan på restaurang Murveln i Göteborg. Kvinnan var så full att hon föll ihop på gatan utanför – enligt det alkoholprov som togs senare på kvällen hade hon mellan 2,0 och 2,5 promille alkohol i blodet (gränsen för rattfylla går vid 0,2). Hon blev liggandes på gatan, mannen försökte hitta en taxi men misslyckades och han tog med henne hem via spårvagnen för att han ville ”hjälpa till”. Innan hon föll ihop hade hon bett honom att lämna henne ifred.
Väl hemma hos mannen var kvinnan inne på Facebook och drack mer öl innan de sedan tittade på en film. Sedan går versionerna isär. Mannen hävdar att kvinnan varit delaktig, själv tagit av sig bh:n och kysst honom. Kvinnan hävdar att hon gått och lagt sig med kläderna på och att hon inte minns något förrän dagen efter. Ord står mot ord och tingsrätten kan inte avgöra vem som talar sanning. Men i domen finns ett intressant parti:
Med hänsyn till vad som framkommit om målsägandens berusning och promillehalt samt till att målsägandens avsaknad av minne i vissa delar, anser tingsrätten att det är bevisat att målsäganden vid samlaget befann sig i en särskilt utsatt situation på grund av berusning. Dock är påståendet om att denna situation också berodde på sömn inte tillräckligt bevisat. Genom att genomföra samlaget under dessa omständigheter har Charles, objektivt sett, otillbörligt utnyttjat att målsäganden befunnit sig i en särskilt utsatt situation.
Igen, precis som i fallet i Lund fastställer tingsrätten att mannen har begått en brottslig gärning. Men precis som i det fallet menar de att mannen inte haft uppsåt. Mannen hävdade att han trodde att hon nyktrat till eftersom hon loggat in på Facebook och valt en film att titta på.
Det går fortfarande inte ihop. Tänk om jag såg en man på gatan som fallit ihop av fylla och jag gick fram om frågade om jag kunde få hans mobil. Tänk om han sen mumlade något och gav ifrån sig ”vissa ljud”. Tänk sen om jag tolkade det som att han faktiskt gick med på att ge mig mobilen. Tänk om jag då tog emot den och gick därifrån. Tror ni att tingsrätten hade godtagit ”men jag trodde att han gav den till mig” som ursäkt när han dagen efter anklagade mig för rån? Tror ni inte att tingsrätten hade ansett att jag borde ha förstått att mannen inte ville lämna ifrån sig mobilen till någon han precis träffat?
Så hur kan tingsrätten godta uppgifterna om att kvinnan hade 2,0-2,5 promille i blodet och samtidigt godta att mannen inte förstått att hon varit för full och inte varit kapabel till att ta beslut om vem hon vill ligga med?
