Tidigare i år besökte jag Ghana, både huvudstaden Accra och Cape Coast. Med anledning av dagens Expressenkrönika om kolonialismens fördelar tänkte jag dela med mig av resans mest oförglömliga ögonblick – besöken på slavforten Elmina Castle och Cape Coast Castle. Där får man garanterat en inblick i att kolonialismen nog inte alls var ”ganska bra”. (Ursäkta bildkvaliteten på vissa av bilderna, min kamera sjöng på sista versen.)
Här är Cape Coast Castle, vars grund byggdes av svenskar på mitten av 1600-talet. Senare togs det över och byggdes ut av holländare och britter, och började användas som en plats att förvara tillfångatagna västafrikaner innan de såldes in i slaveri.
Detta är Elmina Castle, byggt på 1400-talet av portugiser och senare styrt av holländare.
En av Elmina Castles många fängelsehålor. Här kunde 200-300 personer vara instängda samtidigt i uppemot tre månader innan de skeppades över Atlanten. Enda ventilationen kom från de små hålen i väggarna. De fick gå på toaletten på golvet och fick äta en gång per dag. Numera finns det el så att besökarna ska kunna se, men på den tiden var det kolsvart i de här hålorna. När jag var där var utomhustemperaturen runt 30 grader. Inomhus var det ännu värre.
Detta är dödscellen på Elmina Castle dit slavar som försökt göra revolt skickades. De som stängdes in där kom inte ut förrän de var döda. Ingen mat, ingen ventilation, uppemot 45 grader. De flesta klarade sig i två dagar innan de avled.
På den här balkongen stod guvernören och valde vilken av de kvinnliga fångarna nedanför han kände för att våldta den kvällen. Den utvalde tvättades av vakterna, framför de andra fångarna, innan den skickades upp till guvernörens sovrum.
Detta är originalkedjor som fångarna bar.
Detta är ett så kallat ”branding iron” som användes för att märka fångarna.
”The point of no return” kallades denna dörr. Efter två-tre månader i fångenskap marscherades de överlevande ut här i kedjor och under vapenhot. Utanför mötte vågorna dem och de placerades i småbåtar som förde dem till de stora slavskeppen. Dörren gjordes liten med flit för att man bara skulle kunna gå ut en i taget och flyktrisken på så sätt minimerades. Det här var det sista de såg av sitt land.
Men visst borde de tacka européerna för "införandet" av civilisation!
