Orlando Magic
Division: Southeast, Eastern Conference
Antal titlar: 0
Historia: 1989, ett år efter att Miami Heat blivit Floridas första NBA-lag, tilldelades Disney-staden Orlando sitt eget. I sedvanlig ordning för nya klubbar började det skakigt och första säsongen slutade med 17 vinster och 64 förluster. Året därpå skedde en markant förbättring och bakom Scott Skiles (nuvarande coach för Milwaukee Bucks) NBA-rekord för assists (målgivande passningar, 30 stycken i en enda match stod han för) fick laget en hängiven publik. Trots att Magic under sin tredje säsong endast lyckades vinna 21 matcher var alla 41 hemmamatcher slutsålda.
Publiken skulle snart få en belöning för sin entusiasm. 1992 vann Magic draftlotteriet och valde det 20-åriga fenomenet Shaquille O’Neal. Giganten på 2,16 meter och 130 kilo tog ligan med storm och blev snabbt en av NBA:s mest populära spelare och genom sin storlek dominerade han motståndet.
Trots O’Neal missade Magic slutspelet, men lyckades 1993 vinna draftlotteriet igen. Klubben valde forwarden Chris Webber, men skickade honom till Golden State Warriors i utbyte mot den nykläckta guarden Anfernee ”Penny” Hardaway (min barndomsfavorit) och tre framtida draftval. Tillsammans bildade O’Neal och Hardaway en av ligans bästa duos och Orlando Magic blev NBA:s mest spännande lag.
Efter att ha avancerat till slutspelet för första gången under Hardaways rookiesäsong, nådde laget ända till final 1994. Där stötte de dock på det betydligt mer erfarna Houston Rockets och förlorade med fyra matcher mot noll (i slutspelet avgörs varje omgång med bäst av sju i matcher). Året därpå slogs de ut i semifinal av Michael Jordans rekordsättande Chicago Bulls (som slutade säsongen på 72 vinster och 10 förluster). Sedan hände det här:
Trött på att känna sig som ”a big fish in a dried up pond” valde Shaq att skriva på ett sjuårigt kontrakt värt 121 miljoner dollar Los Angeles Lakers. Att han gillade att rappa och spela in filmer, något som var betydigt enklare att göra i LA, spelade också in. Magic lämnades utan kompensation och fick tuffa på med Hardaway och underskattade Darrell Armstrong, känd som den enda (?) som har ställt up med en layup i dunktävlingen. Laget presterade över förväntan, men allt framtidshopp försvann när Hardaway, då spådd att bli en av NBA:s bästa spelare genom tiderna, råkade ut för en hemsk knäskada tidigt under 1997-säsongen. Hardaway kom tillbaka samma år, men blev aldrig densamma. Knäskadan blev det egentliga slutet på en era som fick sin officiella kistspik när Hardaway skeppades till Phoenix Suns 1999.
Efter ett par mediokra år såg det ljusare ut när Magic lyckades locka till sig Grant Hill från Detroit Pistons, en forward som då var NBA:s kanske bästa spelare. Dessutom rekryterade man 21-åriga underbarnet Tracy McGrady genom att erbjuda en större roll än vad han hade haft på sitt första lag, Toronto Raptors. Men bara fyra matcher in på säsongen bröt Hill vristen och på de sex år han tillbringade i Orlando gjorde skadan att han bara kunde spela 200 matcher av nästan 500 möjliga. I hans ställe blommade istället McGrady, som växte till NBA:s bästa offensiva spelare. Hans individuella succé betydde dock inte att laget utvecklades som det skulle och efter en usel 2003/2004-säsong skickades han till Houston Rockets i utbyte mot Steve Francis och Cuttino Mobley. 2004/2005-säsongen vann dock Orlando draftlotteriet för en tredje gång och valde gymnasieeleven Dwight Howard, en center som spåddes en briljant framtid. Mycket riktigt utvecklades Howard till ligans bästa center och är innehavaren av NBA:s sjukaste kropp.
Efter att ha lett Magic till final 2009 (där de förlorade mot Los Angeles Lakers) började Howard tröttna på Orlando. Han ansåg att lagets management inte omringade honom med tillräckligt mycket hjälp för en titel och, likt Shaquille O’Neal, blev det uppenbart att han hade ambitioner även utanför basketplanen – ambitioner som skulle vara svåra att uppnå i en småstad som Orlando. Efter två år av flörtande med andra lag (bland annat New York Knicks och New Jersey/Brooklyn Nets) och ett ändlöst fram-och-tillbaka, fick The Dwightmare (som orlandoiter kallar det) ett slut när Howard skrev på för, you guessed it, Los Angeles Lakers. Seriöst, Magic är som NBA:s Jennifer Aniston – ständigt övergiven.
För sitt ”svek” är Howard idag den enda spelaren som kan rivalisera hatet som LeBron får och Los Angeles förvandlades till ett av ligans tre bästa lag. Och Orlando? En klubb i botten av tabellen, full av kompletterande spelare som måste försöka agera stjärnor.
Nyckelspelare: Jameer Nelson, Glen "Big Baby" Davis, Arron Afflalo
Varför man bör heja: Lagets bästa spelare Arron Afflalo är från en bondgård – som ligger i Compton.
Varför man inte bör heja: Sympatikärlek är bara tragiskt.
Tidigare inlägg:
Amats basketblogg #1 – introduktion
Amats basketblogg #2 – the basics
Amats basketblogg #3 – historielektion i NBA
Amats basketblogg #4 – Miami Heat: mitt favoritlag och ligans mest hatade
