Amats basketblogg #25: Allen Iversons förfall

Amat Levin 16:03 23 Apr 2013

Våren 2001 var Allen Iverson det hetaste NBA hade att bjuda på. Sedan debuten 1996 hade han bländat ligan med sin förmåga att göra poäng, trots att han var knappt 1,80 lång och vägde runt 75 kilo. Men under våren 2001 tog han sitt Philadelphia 76ers, ett lag som nästan uteslutande, åtminstone offensivt, bars upp av honom själv genom hela slutspelet.

I finalen ställdes de mot storfavoriterna Los Angeles Lakers, som vunnit elva slutspelsmatcher i rad och hade giganterna Shaquille O’Neal och Kobe Bryant i högform. Alla trodde att 76ers skulle bli överkörda på Lakers hemmaplan. Och mycket riktigt tog Los Angeles tidigt ledningen med 21-9 och utklassningen såg ut att bli ett faktum. Men bakom 48 poäng från Iverson lyckades Philadelphia sno åt sig en underdog-vinst.

Klippet ovan är från första finalmatchen. Jag stannade uppe till tidig morgon för att se matchen på flimrig Canal+-bild, och när den lille Iverson sätter ett svårt skott och sedan trotsigt kliver över sin försvarare framför hela Lakers bänk var det omöjligt att inte bli frälst. För mig sammanfattar de där sekunderna Allen Iversons karriär allra bäst – den otroliga talangen, attityden och vägran att ge upp.


En ung Iverson mot Michael Jordan.

Lakers vann dock de fyra resterande finalmatcherna och tog hem titeln, men Iversons spel skapade en mängd nya 76ers-fans runtom i världen. Bortset från själva spelet hade han även ett gigantiskt inflytande på basket som livsstil. Flätorna? Tatueringarna? Armskydden? Allt populariserades av Iverson. Han tjänade mer än 150 miljoner dollar under sig karriär, enbart på sina basketkontrakt, och fick betydligt mer i sponspengar. Och idag är han pank.


Allen Iverson i den kinesiska ligan, förra året.

I Washington Post finns en väldigt läsvärd artikel om Allen Iversons liv efter basketen. Alkoholproblemet, skilsmässan, de misslyckade comebackförsöken och de destruktiva mönstren som gör det svårt för honom att ta tag i sitt liv. Missförstått geni med bristande självinsikt och dåligt stöd från välvilliga under uppväxten? Eller egotrippad narcissist som slarvat bort alla sina chanser? Säkert lite av båda. Sorglig läsning är det hursomhelst.

Läs reportaget HÄR.

Tidigare inlägg:
Amats basketblogg #1 – introduktion
Amats basketblogg #2 – the basics
Amats basketblogg #3 – historielektion i NBA
Amats basketblogg #4 – Miami Heat: mitt favoritlag och ligans mest hatade
Amats basketblogg #5 – 30 lag #30: Charlotte Bobcats
Amats basketblogg #6 – 30 lag #29: NBAs Jennifer Aniston – Orlando Magic
Amats basketblogg #7 – 30 lag #28: Detroit Pistons
Amats basketblogg #8 – 30 lag #27: Sacramento Kings
Amats basketblogg #9 – Ron Artest/Metta World Peace: NBAs galnaste spelare och ligans största skandal
Amats basketblogg #10 – 30 lag #26: Milwaukee Bucks
Amats basketblogg #11: Dr. J och dunken
Amats basketblogg #12: Kobe Bryants storhet
Amats basketblogg #13: Dunktävlingens 15 bästa dunkar
Amats basketblogg #14: Igenkänningsfaktorn
Amats basketblogg #15 – 30 lag #25: Toronto Raptors
Amats basketblogg #16 – The Association: #1
Amats basketblogg #17 – 30 lag #24: Washington Wizards
Amats basketblogg #18 – Hur man får någon sparkad
Amats basketblogg #19 – 30 lag #23: Phoenix Suns
Amats basketblogg #20 – NBA-draften: Så funkar den
Amats basketblogg #21 – Mental sjukdom och professionell sport
Amats basketblogg #22 – 30 lag #22: Houston Rockets
Amats basketblogg #23 – Vad NBA inte vill att du ska höra
Amats basketblogg #24 – 30 lag #21: New Orleans Hornets

Fler blogginlägg från Amat Levin