Amats basketblogg #19 – 30 lag #23: Phoenix Suns

Amat Levin 11:17 20 Nov 2012

Phoenix Suns

 

Division: Pacific, Western Conference

 

Antal titlar: 0

 

Nyckelspelare: Goran Dragić, Marcin Gortat, Luis Scola

 

Historia: Phoenix Suns startade som ett expansionslag under säsongen 1968/1969 och blev delstaten Arizonas första stora sportklubb. Dåvarande NBA-direktören J. Walter Kennedy ansåg att ökenstaden var ”för liten” för att hosta ett NBA-lag, men han övertalades, vilket nog var smart eftersom Phoenix idag är USA:s sjätte största stad. Som vanligt för nya lag var de första säsongerna skakiga, men redan 1976 överraskade klubben genom att ta sig till final där de ställdes mot Boston Celtics. Suns förlorade finalen med 2-4 i matcher, men bjöd på en av historiens bästa matcher – Game 5 som avgjordes först efter tre övertidsperioder.


1976 års NBA-final.

Efter skrällen med att ta sig till final följde ett decennium av slutspelsframträdanden, men 1987 åkte tre Suns-spelare fast för drogrelaterade brott efter att en fjärde spelare skvallrat på dem i utbyte mot immunitet. En femte spelare, lovande centern Nick Vanos, dog i en flygkrasch och Suns säsong var i stort sett förlorad.


Tom Chambers.

Redan året efter lyckades de dock knyta till sig till sig point guarden Kevin Johnson (idag borgmästare i Sacramento) i utbyte mot mästaren i 1984 års dunktävling, Larry Nance. De adderade även stjärncentern Tom Chambers, draftade Dan Majerle och såg den unge Jeff Hornacek börja blomma ut. Suns inledde en ny storhetsperiod, men succén under säsongerna i skiftet av åttio- och nittiotalet kunde inte replieras under slutspelet. Detta skulle ändra på sig när kontroversiella power forwarden Charles Barkley, en av historiens 20 bästa spelare, skrev på för klubben inför säsongen 1992/1993.


Michael Jordan & Charles Barkley.

Direkt förvandlade Barkley Suns till ett av NBA:s allra bästa lag och med extra förstärkning av Boston Celtics-veteranen Danny Ainge och Oliver Miller (en av ligans mest överviktiga spelare någonsin) tog sig klubben till final där de, som så många andra hopfulla, ställdes mot Michael Jordans Chicago Bulls. Trots att Barkley precis valts till ligans mest värdefulla spelare var Jordan, som alltid, snäppet bättre när det väl gällde och Bulls gick segrande ur striden.


Jason Kidd.

Följande säsonger fortsatte Suns att vara ett av ligans bättre lag, men nådde aldrig finalen. 1996 skickades Barkley till Houston, men flera av spelarna kubben fick tillbaka – bland annat Robert Horry och Sam Cassell – klickade inte med tränaren och var allmänt stökiga. Laget föll mot mediokratins ingenmansland. Samma år draftades point guarden Steve Nash, men eftersom Suns redan hade Kevin Johnson och Jason Kidd fick han mest nöta bänk innan han skickades till Dallas Mavericks två år senare.


Amare Stoudemire.

I slutet av nittiotalet växte dock Kidd till en av NBA:s bästa spelare och ledde laget till slutspelet under ett par säsonger. När Suns återigen missade slutspelet under säsongen 2001/2002 ansåg man att Kidd inte var kapabel att leda dem till grönare skogar och han skickades till New Jersey Nets, som han direkt tog till NBA-finalen två år i rad. I utbyte fick Suns Stephon Marbury, som gick under namnet ”Starbury” och var ungefär så självisk som man kunde tänka sig, men klubben lyckades även hitta en oslipad diamant i nydraftade high school-eleven Amare Stoudemire. 2003/2004 missade Suns slutspelet, skickade Marbury till New York och signerade en nu 30-årig Steve Nash, som hade utvecklats till en bra spelare i Dallas. Det fanns dock oro kring om Nash var rätt väg att gå eftersom han var 30 år och hade ryggproblem. Rekryteringen av point guarden skulle dock bli startskottet på en ny succéperiod.


Steve Nash.

Nash rygg togs om hand av Suns legendariska medical staff (seriöst, de måste ha tillgång till någon sjuk framtidsteknologi, för alla småskadade spelare som kommer dit blir som nya) och flög plötsligt omkring på planen som aldrig förr. De egna produkterna Amare Stoudemire och Shawn Marion utvecklades till All Stars och säsongen 2004/2005 slutade Suns som ligans bästa lag, Nash som NBA:s mest värdefulla spelare och tränaren Mike D’Antoni som Årets coach. Ännu bättre var att laget revolutionerade basketen genom att spela vad D’Antoni kallade ”The 7 seconds or less offense”, vilket gick ut på att klubben spelade i ett otroligt tempo, var passningsskickligt och osjälviskt och såg till att få ett skott på mål inom sju sekunder från att man fått bollen. Trots det förlorade laget mot San Antonio Spurs i slutspelet, främst för att Suns defensiv inte matchande offensiven.


Steve Nash & Shaquille O'Neal.

Året efter krävde en av klubbens stjärnor, Joe Johnson, en trade till Atlanta Hawks och i utbyte fick Suns fransmannen Boris Diaw. Återigen var tillhörde de toppen av NBA, och Nash van ännu en gång ligans mest värdefulla spelare, men klubben åkte ut i slutspelet, denna gång i semifinal mot Dallas Mavericks. Säsongerna som följde återupprepades detta mönster och Suns experimenterade med Shaquille O’Neal (som man fick i utbyte mot Shawn Marion) och lät Amare Stoudemire och hans knäproblem signa med New York Knicks. Nash, som vid det här laget, uppnått legendarisk status visade prov på sällan skådad lojalitet genom att stanna i Phoenix, trots att lagets glansdagar såg ut att vara över och han var närmare 40 än 30, och därmed såg sina chanser att vinna sin första titel bli mindre för varje dag som gick.


Goran Dragić, Marcin Gortat & Luis Scola. Rekord i obekvämhet.

Det skulle dröja ända till sommaren 2012 som Nash-eran fick sitt officiella slut, då Suns skickade honom till Los Angeles Lakers där han skulle få bäst chans att vinna en titel innan pensionen och nu återförenas med Mike D'Antoni. Phoenix rekryterade återigen den lovande slovenen Goran Dragić, som Suns ett par år tidigare haft i laget men skickat till Houston Rockets, och startade om. De lyckade sno åt sig argentinaren Luis Scola billigt, chansa på skandalomsusade Michael Beasley och para ihop dessa spelare med underskattade centern Marcin Gortat.


Wesley Johnson, Goran Dragić, Michael Beasley, Markieff Morris.

Idag är Phoenix fortfarande i omstart-mode och de försöker föryngra laget samtidigt som de vill vara någorlunda relevanta. Men hittills under säsongen 2012/2013 har det varit uppenbart att de saknar identitet. De försöker spela på samma sätt som när de hade Nash, men saknar rätt spelare och det finns tecken på sprickor i omklädningsrummet. Marcin Gortat har, sin vana trogen, uttalat sig negativt om både Goran Dragić och coachen Alvin Gentry till polsk media, antagligen i tron att det inte skulle översättas till engelska. Phoenix Suns är hittills Western Conferences näst sämsta lag.

 

Anledning att följa: Kan Goran Dragić växa till en stjärn-point guard?

 

Anledning att inte följa: Hittills NBA:s sämsta lag försvarsmässigt.

Tidigare inlägg:
Amats basketblogg #1 – introduktion
Amats basketblogg #2 – the basics
Amats basketblogg #3 – historielektion i NBA
Amats basketblogg #4 – Miami Heat: mitt favoritlag och ligans mest hatade
Amats basketblogg #5 – 30 lag #30: Charlotte Bobcats
Amats basketblogg #6 – 30 lag #29: NBAs Jennifer Aniston – Orlando Magic
Amats basketblogg #7 – 30 lag #28: Detroit Pistons
Amats basketblogg #8 – 30 lag #27: Sacramento Kings
Amats basketblogg #9 – Ron Artest/Metta World Peace: NBAs galnaste spelare och ligans största skandal
Amats basketblogg #10 – 30 lag #26: Milwaukee Bucks
Amats basketblogg #11: Dr. J och dunken
Amats basketblogg #12: Kobe Bryants storhet
Amats basketblogg #13: Dunktävlingens 15 bästa dunkar
Amats basketblogg #14: Igenkänningsfaktorn
Amats basketblogg #15 – 30 lag #25: Toronto Raptors
Amats basketblogg #16 – The Association: #1
Amats basketblogg #17 – 30 lag #24: Washington Wizards
Amats basketblogg #18 – Hur man får någon sparkad

Fler blogginlägg från Amat Levin