Det är fredag och jag har känsla. Går till Systemet, går till… Weekday? Jag vill köpa något. Något fint. Där inne hänger plaggen på rad; mörkblå, orange, vita, randiga luftiga plagg för en modern kvinna som jag. Jag går runt, släpandes på min klirrande systemetkasse, och känner på plaggen. De är snygga. De luktar nytt. Jag vill ha. Jag vill också vara modern och Sverige och 2012.
Men jag kan inte förmå mig att ens testa något. Musiken pumpar. Jag går varv efter varv mellan racken med billiga polyesterklänningar och vill så gärna. Sedan träffar jag en bekant. Hon är liksom jag där i oklart syfte. ”Jag är så jävla pank”, säger hon. ”Jag har inte köpt kläder på jättelänge. Men vet du vad, jag har insett att nya kläder är som nikotin. När man inte köpt något på ett tag går man över en gräns. Man vill inte längre. Alla kläder jag redan har känns fina igen.”
”… Jag vet” säger jag. Plötsligt lättad. Fan vad skönt, för det är precis det som har hänt mig. Jag gick över gränsen och plötsligt känns all billig polyester och ny design konstig. Jag känner mig alienerad. Jag kan inte relatera. Det känns bara fel. Även om jag också kan drabbas av suget efter en billig partyklänning à la 2012 på en fredag.
Att köpa nya kläder är ett sätt att få en ”ny känsla”. Nya kläder = ny Sanna. En oändlig tillförsel av nyhetens behag, en klibbig sockerchock som inte tar slut. Köper jag nytt är jag alltid på väg någonstans, om än bara stilmässigt. Jag skapar mig själv och min egen ”identitet”. Men de verktyg jag har är: flummig byxa från Myrorna samt en topp som ser lite ut som Céline från H&M.
Hel och ren skulle man vara förr. Nu betyder det att bära nya kläder. Ett snabbt kliv ut från Weekday på Götgatan i Stockholm och det är bara alkisarna som bär kläder som ser gamla ut. Alla andra är klädda i skinande polyester och billig bomull, som inte hunnit noppa sig. Kläderna har kvar sin passform och färg eftersom de inte blivit tvättade så många gånger. Alla är så fräscha.
Fräscha. Fräschhet. Som begrepp är det kopplat till det nya, det färska. Den nygroomade, nyduschade kvinnan eller mannen i nya kläder. Det krävs konsumtion för att uppehålla det. Att man lägger ner tid och arbete. Samtidigt som man förlitar sig på att andra ska sälja sitt arbete billigt, för att vi ska ha råd att konsumera nytt.
Kedjorna tillhandahåller allt det där. Det är energin de lever på. Vi upprätthåller deras affärsidé genom att trassla in oss än mer i deras mantra: skapa dig själv, med hjälp av oss! Jag går ut från Weekday, stärkt i min ovilja mot kedjemode. På Humana några kvarter nerför backen köper jag en klänning. En lila, i polyester.
Skriv kommentar