Spindelnät men inga konstorcher på Bonniers konsthall.
På en fest kommer en kompis in i rummet. Hon ställer sig med ena benet framför det andra, liksom lite på tå, kisar med ögon och plutar med munnen. Hon ska på ELLE-galan. Kolla in John Gallianos poser när han tackar för applåderna hos Dior så fattar du.
Hon är normalt världens schysstaste tjej, men den här kvällen är hon som förbytt. Hon tittar nervöst på klockan sedan bär det av för henne och hennes väninna (som för säkerhets skull inte ser så bra ut, utan endast har blivit medbjuden för att göra sin kompis snyggare). Idag får jag ett mejl från henne där hon skriver att hon bara fanns med på en ynka liten bild – och då inte på elle.se… Neeej! Panik. Jag fattar inte vad som är grejen. Alla rödamattan-bilder är i princip identiska. Det är bara personerna som är avbildade som skiftar. Och det är samma gamla ras som vanligt. Är verkligen Johan ”Stackars Bo” Renck fortfarande så het? Är det verkligen Noomi Rapace som får pris för årets bäst klädda? Borde det inte vara Lisbeth Salander? (Hörde förresten att någon fotograf hade ropat ”Lisbeth!” till Noomi.) Folk på bilderna är glada, sura, sexiga, coola. Men det är helt humorbefriat. Det är på allvar. Även om jag hade väldigt roligt åt modeexperter i ledsen-hund-glasögon. Kollat dig i spegeln på sistone? Voff! Nu blir det andra bilder.
1 Joakim Eneroth
Christian Larsen, Hudiksvallsgatan 8, till och med den 28 mars
Skidsemester, trekking, storcash, flygplatser och solsemester. Det är trevligt och man kan koppla av och bara vara sig själv. Man är så gemensam då. Men själv tycker jag att det inte är så, för det blir bråk i liftkön, man får lappsjuka i naturen, stör sig på grannparet på playan, irriterar sig på kärringen framför i charkdisken, för att inte tala om när de byter gate hux flux. Man är inte gemensam. Man är helt ensam. Som tur är tycker Joakim Eneroth samma sak.
2 Tomas Saraceno
Bonniers konsthall, till och med den 20 juni
Hjälp! Jag står och tittar efter Honmonstret. Jag tittar upp (hon kan ju sitta uppflugen i taket), jag tittar åt sidorna, men det verkar vara lugnt. Min mobil lyser inte blå, så det är inga konstorcher på väg. Men framför mig spänner en gigantisk spindelväv. Jag håller mig på avstånd för jag vet vad som händer om man fastnar… Som tur är har Tomas Saraceno gjort den imponerande väven och jag kan vara alldeles lugn. När jag går närmare viskar mannen bredvid mig: ”My preciousssss.”
3 Rubens & Van Dyck
Nationalmuseum, den 25 februari–23 maj
Kanal 5 har visat trailers för sitt ganska sorgliga program Outsiders. En show som lever vidare trots att bäst-före-datumet för länge sedan är passerat. I en trailer visas en tjej som inte klarar av feta människor utan att få panikångest… Till alla fettfobiker: Den här utställningen är inget för er. Till alla andra som står ut med att se lite volym: Kom hit och njut! Gissar att hela Stockholms FA(Fat Admirer)-scen kommer att dyka upp. Ett programuppslag månne?
4 John Mara
Gallery Naïve, Grevgatan 32, den 11 mars–5 april
Vad händer när en AD gör konst? Den blir snygg. Vad händer när en AD ställs inför kaos? Det blir ordning. Var ställer en AD ut? På Sturehof och Pontus by the Sea. Eftersom han äter där (bakfickan, liksom). Vad gör en AD när han tröttnar på att vara AD? Han gör konst. Vad händer med ordningen då? Det blir kaos. Hur blir konsten då? Bra!
5 Tokyo Stories
Kulturhuset, den 6 mars–2 maj
Vad skulle en japan säga om Tokyo? Inte så mycket. Han skulle så klart fotografera! När jag först hörde talas om det här projektet tänkte jag att det skulle vara sköna aftnar med teceremoni, Hello Kitty och Ginzageishor. Och folk som satt och berättade. Lite som Etnografiska (med korkoplastmattor och allt). Men icke. Det blir foton på en och annan geisha, men också hennes mamma, mormor och mormors mor. Det blir generationer med fnitter. Mer Saké någon?
Lägg till ny kommentar