Vilse på Venedigbiennalen

Anders Karnell 13:12 12 May 2015


Venedig.

Vartannat år sammanstrålar den internationella konstvärlden i Venedig för världens största konstutställning och kallar det Venedigbiennalen. Ett OS i konst, där runt 90 nationer gör utställningar i egna paviljonger runt om på stan. Det delas även ut priser – Guld- och Silverlejon i ett par kategorier – så det är definitivt en tävling. I år var det dags igen.


Upplägget är enkelt: en huvudutställning (som känns stor som Järvafältet) och sedan de nationella paviljongerna. Temat för i år är All the World’s Futures, ett så brett tema att allt kan passa in. I år var det politisk konst i fokus och kärnan var Karl Marx – rent bokstavligt, faktiskt, för i mitten stod ett par skådespelare och läste högt ur Det Kommunistiska Manifestet.

Jag var där under förhandsvisningen. Eller förlåt, den andra eller kanske tredje förhandsvisningen? Venedigbiennalens öppning är nämligen också VIP-listornas julafton. Det finns alltid någon som upplevt det före dig. Dessutom finns det lika många vernissager och fester som det finns utställningar, det vill säga cirka 350 stycken på tre dagar. Och alla besökare verkar jaga efter den coolaste. Som att gå på gymnasiet igen.

Beväpnad med några inbjudningar kom jag till staden i hopp om att de skulle vara de mest eftertraktade. De var bra – men var de tillräckligt balla? Norrmännen hade slagit på stort för sin fest och hyrt ett palazzo. Det är det många som gör. Det var fyllt till bredden med konstisar, musik, performance och prosecco. De hade till och med specialgjort tygväskor som det stod ”The Norwegian Party” på. Jag tog ingen.

Venedig är ett enda stort Gamla Stan, och otroligt svårt att hitta i med sina trånga gränder och charmigt ologiska gatusystem. Även om man har en destination är det inte säkert att man hittar dit. Några utställningar hittade jag helt enkelt inte till. Men jag var i gott sällskap, och samtalet handlade precis lika mycket om det man inte sett som det man faktiskt upplevt.

Biennalens öppning är en fantastisk blandning av konst och party. Ämnet var i år utsugning av underklassen, ändå var cirkusen runt det precis som vanligt. Och jag hann bara se en bråkdel. Som tur är pågår utställningen till den 22 november. Jag måste åka tillbaka!

 

Läs också: "Nolltoleransens slut har börjat", om det som kallades Banksys död.

Stad: 
Kategori: