Foto: Irika Sandstorm
Det finns för många klubbprofiler i den här stan för att ignorera det längre. I den nya artikel-serien möter vår klubbredaktör sina idoler inom klubbvärlden, allt ifrån avdankade rävar till nya fräschansikten. Först ut är hyperaktuella Johanna Knutsson.
Malmös kanske coolaste tjej heter Johanna Knutsson. När hon inte är frisör, pendlar hon mellan Berlin och Malmö för att dj:a och göra klubbar. Vi pratade om den första fyllan i ett solrosfält, hur det var att växa upp i en håla, om kärleken till Berghain och varför klubb är så jävla kul.
Berätta om första gången du var på klubb.
– Jag var en så kallad late bloomer, som fann min rätta klubbmiljö ganska sent här i livet. Efter att ha vuxit upp i Tollarp utanför Kristianstad, där det varken fanns vänner eller fester, höll jag mig ganska långt från det här med alkohol och fokuserade på piano, körsång och bowling. Full blev jag första gången när jag var 17 och ensam reste runt i Italien. Det var en rolig dag vill jag minnas! Jag fylleringde min mor och berättade om hur fantastiskt det var att sitta ensam på en plaststol mitt i ett solrosfält och dricka en liter flasköl.
Nej, det var inget svar på frågan. Vem tog din klubboskuld?
– Det var fyra år senare. Jag var spiknykter och hade fantastiskt roligt. Efter att ha tillbringat varje helg på Malmös dräggigaste rockklubb i två år med mina närmsta kompanjoner gick jag en kväll till Inkonst när Bondo de Role och Diplo spelade. Jag hade aldrig dansat så mycket förr! Från att musiken satte igång till att stället stängde dansade jag för mig själv mitt på dansgolvet.
Och resans fortsättning? Med tanke på den musiken du själv spelar verkar det ha hänt mycket sedan Bondo do Role?
– Jag gick ut varje helg på antingen Inkonst eller Jeriko, men kunde liksom inte riktigt hitta min plats. Detta letande pågick i något år, tills min bästis träffade en kille som pratade så varmt om Berlin och den "fetaste klubben i världen". Vi åkte ner till Berlin på nyårsafton 2007 och det pratades om det här Berghain/Panoramabar och hur kul vi skulle ha det och hur LÄNGE vi skulle vara ute. Jag blir rörd över hur opretentiös och genuin du är, är du ensam om det ute i klubbsvängen?
– Det vill jag verkligen inte påstå, MEN det finns en oerhört stor mängd osköna, sura/koksade/fulla män och kvinnor som hellre vill stå och titta nedlåtande på folk som har roligt och gillar att dansa.
Det har länge sagts att nyårsafton ska firas i Berlin. Är det fortfarande ett hett tips?
– Javisst, det är en sådan klyscha, men det finns inget man kan göra åt det. Det är ju världens bästa ställe att ha kul på. Mitt första nyår därnere blev lugnt. Vi åt pizza i Neuköln, sov ett par timmar och steg upp vid 03 för att sätta på lösögonfransarna, glittret och stassen. När vi väl såg ut som transor i våra paljettkreationer tog vi taxi till Berghain och stod i kö i timmar trots förköpt biljett. Min mage vände sig ut och in av nervositet. All denna hype och oro för att bli nekad, kunde det verkligen vara värt? Väl inne var det som att hitta hem. Vilket ljud, vilken musik, vilken publik! Doften av svett, blandad med rökmaskin, blandad med cigarettrök, blandad med stark parfym. Det var allt från transor, läderbögar, hipsters, Svenssons (Schmidts?) och ingen var en hater.
Tröttnar du aldrig på klubben?
– Jag hade en liten liten svacka nyligen. Jag åt middag kvällen innan med en av dem som skulle spela på Panorama och hon pratade mycket och länge om hur mycket fin, oldschool och vocalbaserad house hon skulle spela dagen efter. Jag blev så himla peppad, gick dit, fick inget av det jag blivit lovad. Istället spelades det tråk-electro som var snabb och hård och inte alls vad man är ute efter en söndagseftermiddag. Jag surnade till, drack ett glas sekt och åkte hem för att äta tårta istället.
Vilka är för dig de viktigaste faktorerna för en bra kväll, framför allt när man skapar klubb?
– Jag tror att man måste känna att de som arrangerar klubben har ansträngt sig för att se till att du som gäst får en bra kväll. Att någon har gjort en speciell bokning, gjort fint i en lokal eller tagit med sina bästa skivor för besökarnas skull. Det värsta som kan hända är att man utsätts för intetsägande musik.
