"Vi vill få folk att göra rätt saker" - Amadou & Maryam sprider hopp

De står helt stilla på scenen, men deras konserter är ändå en storm av call&response-sång, bluesriff, discotrummor, polyrytmisk percussion och pigga syntslingor. Nicholas Ringskog Ferrada-Noli fick nöjet att tala med Amadou & Mariam. Beethoven var döv, Vic Chesnutt sitter i rullstol och trummisen i Def Leppard har bara en arm - men det vanligaste handikappet i musiken är ändå blindhet. Blind Willie McTell, Ray Charles, Stevie Wonder, The Blind Boys of Alabama... listan kan göras lång. De senaste åren har världen tagits med storm av det blinda paret Amadou & Mariam från Mali. De står helt stilla på scenen men deras konserter är ändå en storm av call&response-sång, bluesriff, discotrummor, polyrytmisk percussion och pigga syntslingor. Senast på Konserhuset i Stockholm, där de fick den sittande publiken att lämna sina säten och börja dansa vilt. Men det finns också ömhet och melodisk melankoli i deras musik, som i den romantiska Je pense à toi och nya singeln Sabali. Amadou & Mariam tillhör gräddan av den våg av afrikanska artister som svept över oss de senaste åren, och deras musik är bland det starkaste som finns idag. Jag fick nöjet att prata med dem strax innan stockholmskonserten. Det är mest Amadou som pratar, Mariam sitter bredvid och nickar coolt men fyller i då och då. Deras producent Marc Antoine Moreau sitter med och översätter från franska.

Jag måste bara fråga: vad kände ni när Barack Obama vann presidentvalet i USA?
-- Jag blev glad, det är bra att USA äntligen får en president som är svart. Det är viktigt, för det visar att det inte spelar roll vilken hudfärg man har, alla har samma rättigheter och möjligheter.

Salif Keita, Ali Farka Touré, Toumani Diabaté, Tinariwen och ni själva kommer allihop från Mali. Varför är Mali ett så starkt musikland?
--Antagligen för att musik finns överallt, hela tiden i Mali. Och det är många olika etniska grupper som alla har sin egen kultur och sin egen musik, det blir en bra mix.

Ni är båda över 50 men ni har hållit på länge. Hur unga var ni när musiken drabbade er och ni beslöt er för att syssla med den på heltid?
-- När vi var unga var vi helt galna i blues, rock'n'roll och James Brown, det var speciellt. Men vi har hållit på med musik ända sedan vi var små barn. Först i tonåren fattade vi dock att vi kunde hålla på med det som ett yrke.

Er musik är en blandning av det organiska och det elektriska, en blandning av traditionellt och modernt. När jag var på en konsert med Toumani Diabaté i somras hade han en lång föreläsning om sitt instrument kora och dess historia, det verkade vara viktigt för honom att sprida den kunskapen. Hur viktiga är rötterna för er?
-- Sådär. Vi komponerar ju vår egen musik. Vi vilar visserligen på traditionen, men vi gör inte traditionell musik. Vi har lyssnat jättemycket på rock och soul, och det hörs ju.

Samtidigt som många älskar musik från Afrika så finns det många som vill att den musiken ska låta så primitiv och autentisk som möjligt, så exotisk och icke-västerländsk som möjligt. Vad har ni att säga om det?
-- Tja, vi kan bara göra den musik som vi gör. Allt kan inte stå still, musiken utvecklas som allt annat, det måste man försöka förstå.

Ni har jobbat med många olika musiker och producenter genom åren, alla från Manu Chao till Damon Albarn...
-- (Mariam) När vi samarbetar med andra så är det helt enkelt för att vi träffat dem och gillat dem eller gillat deras musik. Då blir det automatiskt att man gör musik ihop, konstigare än så är det inte.

Vilken artist skulle ni helst göra ett samarbete med, om ni fick välja mellan alla i hela världen?
-- Det finns så många... men okej, Stevie Wonder.

Min favorit bland era låtar är Poulo från skivan Wati. Vilken är er egen favorit?
-- Det går inte att välja ut en enda, vi älskar alla. Poulo var det länge sen vi spelade, men innan spelade vi den ofta live. Den handlar om poulo, ett folk som kommer från östra Afrika men som nu finns överallt, det finns jättemånga av dem i Mali. Det är vår hyllning till dem.

Intressant! Jag förstår ju inte alla era texter, men jag tycker musiken talar för sig själv, den är både kraftfull och lycklig. Vilka känslor vill ni kommunicera genom er musik?
-- Framförallt hopp. Det är vårt budskap. Och kärlek. Och att göra bra saker, vi vill få folk att göra rätt saker.