För ett tag sedan skulle en inskränkt jamaicansk artist spela på någon upphottad gammal djurklyvningsanläggning i Stockholm och över detta protesterade folk vilt i sina mediaflöden. Konserten blev sedermera inställd och jag har väl egentligen ingenting att säga om det, utan tänkte raskt leda fram det här till ett litet självgott Facebook-inlägg jag fick syn på, där en av de protesterande i anslutningen till nyheten om den inställda spelningen belåtet konstaterade: ”Konsumentmakt FTW!”.
Jag blev så jävla trött.
Inte för att det var en urbota dum slutledning då protesten mot konserten givetvis knappast kunde klassas som konsumentmakt i och med att majoriteten av de missnöjda inte tillhörde ”den tilltänkta målgruppen”. Jag blev utled för att valfrihet som demokratiskt verktyg är det största lurendrejeriet i vår tid.
Det senaste decenniet har det varit mycket fikarumsprat om individens rätt att välja fritt. Om hur vi och alla våra handlingar - om vi nu utgår ifrån att vi gör noga avvägda val hela tiden - tillsammans bildar och utgör den tillvaro som vi därigenom förtjänar. Vill konsumenterna ha ekologiskt så kommer de köpa ekologiskt och då ökar företagen sitt utbud av ekologiska varor. En win-win-spin i det oändliga! På så sätt skapar vi en blomstrande marknad av folkstyre utbroderat ner i minsta öresavrundning.
Det låter ju fint. Men det mest geniala av allt verkar vara att politikerna slipper ta ansvar för saker och ting. Vi hänvisar bara ner allting till folket och deras plånböcker och sedan låter vi det hela sköta sig självt. Det är som det där klassiska att man får de politiker man förtjänar – fast numera med varor, tjänster och företagsetablering istället.
Ingen förespråkare av valfrihet vill dock tala mer ingående om hur denna vardagsfrihet kräver att man ständigt har obegränsat med tid, kapital och kunskap för att kunna göra de bästa möjliga valen. Ingen av dem verkar förstå, eller orka bry sig, om hur få människor som i verkligheten har alla de där minuterna, kronorna och vetskapen som fordras för att konsumentmakten faktiskt ska fungera. Att man istället är trött, stressad, har ont om pengar, är ointresserad, inte vet var man ska hitta fakta om företagens eventuella etik och hur man sedan tar reda på att det som påstås faktiskt stämmer.
Att valfriheten i själva verket blir till en ynnest för medelklassen framåt helgen när vi har möjlighet att bry oss. Att majoriteten av de konsumentrelaterade beslut som tas därmed faller utanför den ramen och inte alls signalerar till företagen via kvartalsrapporter vad vi har för demokratiska värderingar.
Den vardagsfrihet som det talas om är i realiteten en förbannad stress mellan olika val av elbolag, försäkringar och livsmedelssorter. Jag känner mig inte fri när jag i matbutiken ska försöka utröna från vilket land en vindruvsklase kommer och vad det kan tänkas vara för villkor för arbetarna där. Ej heller när att jag i sminkavdelningen förväntas veta att en styrelsemedlem i Estée Lauder stödjer Israels ockupation av Palestina och varför ansiktskrämerna möjligen bör bojkottas med min plånbok. Jag är inte tillräckligt insatt för att veta vilken pensionsfond man bör välja utan att stödja skitindustrier, hur fairtrade-kaffe egentligen funkar och hur vidrigt keffa arbetsförhållanden jag bidrar till att bevara genom att ha Apple-produkter. Jag vet inte ens om jag orkar tänka på hur många grundvattenbrunnar i Indien som jag har hjälpt till att förorena med färgmedel alla de gånger jag köpt billiga nyproducerade kläder.
Jag tycker istället att det vore en stor frihetskänsla, en avlastning i min vardag och en trygghet för mig som medborgare om företagens agerande var villkorat och reglerat från de styrande. Att vi kunde lita på att de folkvalda, som genom sitt yrke har högre påverkansgrad än vi andra, granskningsrätt och insikt i varje branschområde, kunde se till att vi med våra plånböcker inte stödjer diktaturer, korruption och allmänt kassa arbetsvillkor – oavsett produkt och ursprungsland.
Men så har jag kanske en förlegad syn på vad folkmakt är också.
Maja Bredberg 
Enligt den logik som Valfrihetens apostlar predikar så bör man legalisera köp av heroin, maskingevär och pedofili - så är det sedan upp till konsumenterna att bestämma! Haleluja!
PREACH!!
om vi hade valfrihet, och därmed den fria viljan som en sådan förutsätter, hade vi sluppit skräpreklamen och propagandan som omger oss och invaderar våra medvetanden och undermedvetanden. För den hade ju varit helt meningslös. Och vi hade sluppit skräp-teve om reklambyråer.
Om din syn är förlegad så är min det också. Vi får vara förlegade tillsammans
Vi har alla ett personligt ansvar, som dock många förnekar. Det blir svårt att bygga en kontrollsystem som skall säkerställa att allt går schysst till. Vägen framåt tror jag är att påminna om att alla har ett eget ansvar. Så när någon ser något missförhållande så agerar den. Jag ser ingen annan lösning.
Hands down bästa text i den här publikationen. Tanken att man bör köpa ekologiskt är ju det största hotet mot miljön som finns och inget annat än nyliberalismens sätt att skriva sig fri från ansvar - too late era jävla vasastansmongon ni köpte för lite ekologiskt
Det här är alldeles uppenbart en vänster-högerfråga. Högern är för valtvånget för att de vet att människor inte orkar, eller har råd att vid varje köp ta reda på arbetsvillkoren bakom varan, och implikationerna för köpet. Det är ett sätt att helt enkelt låta förtrycket fortsätta, och öka. Kapitalets tillväxt till varje pris är liberalismens melodi. Socialism eller barbari är alternativen. Som vanligt.
Svinbra skrivet, så trött på allt tal om valfrihet, jag vill inte välja hela tiden! Ge mig en fungerande vård och skola som är den bästa möjliga så behöver man inte välja hela tiden. Ge mig ett ekonomiskt system där företagen är ansvariga för hur ALLA deras produkter produceras så skulle man slippa dåligt samvete när man är pank och köper det billigaste skitmärket.
Fantastiskt bra skrivet. Konsumentmakt är liberalism, liberalism är allt annat än demokratiskt.
Jävligt bra sagt, heja, har aldrig vare sig haft råd, tid eller trott på den där skiten, själv är jag mer för facklig kamp,
Jaha, så då blir slutsatsen att förbjuda val för dem som faktiskt vill och klarar av att välja? Väldigt humant. Låter snarare fascistiskt. Ni som inte orkar välja, hur vore det om ni lät någon organisation ni har förtroende för lista varumärken och producenter som är bra så behöver ni bara följa dessa rekommendationer?
För övrigt är jag mot diverse rättvisemärkningar, svanar och annat eftersom dessa leder till ökad arbetslöshet hos de som verkligen inte har något skyddsnät eller svält i tredje världen. Detta sätter väl fingret rätt väl på vänsters rädsla för val: ni vet, innerst inne, men ni förnekar det för er själva, om att era förment positiva val drabbar fattiga i tredjevärlden.
Bra skrivet? Stilistiskt kanske, men innehållsmässigt är det hela fullständigt värdelöst. Visst ställer valfriheten krav på människor. I alla fall på dem som vill handla samvetsgrant.
Är kraven för betungande? Definitivt. Om det är vi rungande överens. Jag är också trött på hur komplicerat livet har blivit. Men anledningen heter snarare ökad kunskap än förminskad stat. Så att tro att ökad reglering är det allomfattande svaret är ungefär lika klokt som att ensidigt propagera för dödsstraff för att få bukt med kriminaliteten.
Hela artikeln bygger på den svåravlivade myten om att det var bättre förr. Vilket är ett djävla dravel. Vidriga arbetsvillkor var då regel snarare än undantag och begreppet giftskandal var alls inte uppfunnet.
Världen av i dag är fredligare, rikare och mindre hungrig än någonsin tidigare. Och den världen har skapats av en allt friare handel mellan människor, inte av politiker.
LG & chris. om ni är fria konsumenter så kan ni stödja miljlö- och människovänlig produktion. Eller låta bli. Valet är ert. Det finns inget naturgivet krav att vi måste stödja produktion som sliter ut människor. Det skulle bli dyrare för er. Men om ni nu är fria och orkar göra egna val så kan ni köpa produkter från företag som ger bra betalt och arbetsvillkor så kommer ni att bidra ännu mer till tillväxt som kommer de fattigaste till del genom att fler företag ser att här finns affärer att göra för LG och Chris kommer att köpa våra grejer därför att vår affärsidé är miljö- människovänlig produktion. I SALUTE YOU!
http://www.dagensarena.se/debatt/sverker-lindstrom-idrottsrorelsen-blund...
Före OS i Aten 2004 och Peking-OS 2008 publicerades rapporter om brott mot mänskliga rättigheter i de fabriker som tillverkar kläder och utrustning till idrottsutövarna. I en färsk rapport inför London-OS redovisas på nytt hur illa arbetarna i fabrikerna behandlas. Det konstateras att inget blivit bättre sedan OS i Peking.
Kinesiskan Guan Li-shan, 19, arbetar i en fabrik i södra Kina som tillverkar kläder åt Adidas som ska användas vid London-OS. I rapporten ”Fair games?” finns hennes berättelse. Hon börjar klockan 08.00 och arbetar till klockan 21–22 på kvällen. Mer än 60 timmar i veckan sitter hon och syr i en dammig och hopplös miljö. Hon har en minimilön som är på knappt 1 300 kronor i månaden.
http://www.dagensarena.se/debatt/globala-byggfacket-uefa-bar-ansvar-for-...
I de sammanfattande konferenserna av kampanjen ”Decent Work Before and After EURO 2012” avslöjades att 14 dödsfall kunde kopplas till förberedelserna av fotbolls-EM i Ukraina. Enbart uppförandet av Kiev Stadium, där finalmatchen ska utspelas, krävde åtta liv. Samtidigt rapporterades 1 500 kränkningar av arbetares rättigheter.
Grymt bra skrivet och väldigt viktigt ämne. Är oerhört glad att någon vågar ta upp det! Vill också bara berätta att dina artikel sprids friskt på facebook.
Göttebårgs hamn: och det faktum att lönerna är på väg upp i Kina – och det i en takt som gör att företagen sedan något år tillbaka söker med ljus och lykta efter nästa låglönemarknad – det är inte värt att nämna? Att den kinesiska medelklassen på mindre än ett decennium vuxit sig större än USAs hela befolkning? Är det helt oviktigt i sammanhanget? Kommer det inte att lyfta också Guan Li-shan på sikt? Är hennes vidriga arbetsvillkor skäl nog att pissa på de enorma framstegen?
Världen är ännu inte helt rättvis. Och byggarbetare må fortfarande få sätta livet till. Men om man diskuterar sådana här frågor får man fan ta och sätta perspektiv på saker. Det misslyckas artikelförfattaren med – liksom du. När allt pekar på att världen rör sig åt rätt håll lyfter ni detaljer som pekar i motsatt riktning.
Nej, det blir farligt korkat när NG-hipsters sitter och kväker ur sig självklarheter för redan frälsta. Visst hör det ungdomen till att vara arg och kräva snabba lösningar, men att inte lyfta blicken och se vad som händer är oförlåtligt i en tid när det sker så snabbt och så uppenbart.
Göttebårgs hamn: precis! Och lönerna rusar uppåt i Kina. I en sådan takt att företagen likt en glupsk tillväxtorganism börjat leta efter nästa låglöneland att lyfta ur fattigdom. Visst kommer villkoren att vara vidriga och visst kommer det ta tiotals år innan arbetarna har tillnärmelsevis lika goda rättigheter som arbetarna i väst. Men det kommer att ske. Och det i snabbare takt än någonsin. Medelklassen i Kina har på ett decennium vuxit sig större än USAs hela befolkning. Är det inte värt att nämna när man svär över marknadsekonomin?
Det hör ungdomen till att vara vänster, arg och otålig. Men att inte lyfta blicken och se vad som händer i en tid när det är så uppenbart, det är oförlåtligt korkat.
!!!! så jävla sant alltihop
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=5151282
Kanske är det dags att ni ser på er själva med rätta ögon.
Om du nu inte tycker att din möjlighet att välja är något att ha, söka efter information för att göra köp som enligt din etiska kompass är korrekta, betala några kronor extra för produkter där du genom köp av dessa faktiskt visar att du tar ansvar, ja då kanske svaret inte är så svårt.
Du bryr dig helt enkelt inte. Du är inte en person som har så gott hjärta som du önskar att du hade.
Att lägga över ansvaret och säga "Jag vill bara göra bra saker men någon annan måste göra det, för jag har bättre saker för mig" funkar lixom inte.
Konsumentmakt är fantastiskt på grund av vad vi ser här, Göteborgs Hamn anser att man ska ge tusan i att handla från företag i Kina som har taskiga arbetsvillkor, medan Chris tycker att de taskiga villkoren är ett steg upp från hur dom haft det innan och del av en förbättringsprocess.
Hur ska någon ta ett beslut som är rätt för dem båda? Vem ska säga att den ena har rätt och den andra har fel?
Min etik är min etik, och om jag bryr mig om en fråga så är det för mig värt att ta reda på information och även styra mina inköp efter det.
Bryr jag mig inte,... Så är det just så, jag bryr mig inte. Försök inte få det till något annat.
Blir så glad när jag läser kloka tankar! Helt sjuk hur vi förväntas ödsla våra liv åt att välja. HUR kan man inte bli stressad av det? Hur gör liberalerna? Är det här självhjälpen kommer in?
Fin människosyn, verkligen. Staten bör skydda individer från sig själva, då de såklart är inkapabla till allt sorts kritiskt tänkande. ELLER så kan man genom utbildning skapa självständiga och kritiska medborgare som kan leva fritt från det statliga förtryck Maja Bredberg förespråkar.
På hemmafruarnas och småbyarnas tid var hade konsumenterna mer tid att kontrollera varorna och bättre koll på producenten. Så håller helt klart med om analysen av att konsumentmakt numera begränsas av att det informationen är mycket mer ojämnt fördelad, dvs producenter kommer ofta ha mer information om varorna än den enskilde konsumenten och infromation om tillverkning är oftare svårare att komma åt. Men lösningen kan aldrig vara Mindre information utan Mer, och framförallt bättre. Man kanske tex inte bör få sina konsumtionsråd från nöjesbilagor utan forskning.
Extremt bra krönika. Tack.