-- Jamen det är ju Loch Ness-odjuret, fast i Sverige. Hur hinner han förflytta sig mellan Skottland och Sverige så snabbt? När jag ska resa är det alltid en massa flygförseningar som ställer till det.
Aha. Du pratar om Storsjöodjuret. Det är inte samma odjur som i Skottland, det är hans kusin.
-- Det förklarar saken. Intressant. Jag trodde att det bara var skottar som trodde på sånt där. Men de kanske fick det från de nordiska vikingarna, som hade med sig odjuret på något av sina plundringståg.
Eh, ja, kanske. Får jag byta spår? Ni ska just spela på John Zorns lilla experimentställe i New York, istället för att lansera ert nya album?
-- Inte istället. Också. Vi ska inte ha några instrument, utan kommer med våra hjärnor enbart. Vi kopplar upp dem mot någon sorts EEG som sätter toner till hjärnans elektriska impulser. Det är ett annat sätt att närma sig musik, och resultatet blir mycket större än vi själva. Normalt tänker man för mycket, konstruerar en slinga eller en melodi, och sedan bevakar man den girigt. "Det där är min musik." Men sanningen är att man inte kan äga musik, och att den musik som uppstår när man stänger av hjärnan är mycket mer intressant. Det är klart att risken för misslyckande är mycket större utan planer och strategier, men även misslyckandet är också musik. Om man spelar en ton fel i en Beethoven-symfoni är det fortfarande en symfoni, men en annan.
Det där med experimentell musik är inget nytt för er. Visst studerade Grasshopper för Tony Conrad en gång i tiden?
-- Det stämmer, och den viktigaste lärdomen från det är att man ska söka sin inspiration från alla håll. Från musik, från slumpen, från kvantfysiker. Det gäller musiken och det gäller livet.
Nya albumet gjorde ni med liknande experimentella förhållningssätt, eller hur?
-- Vi gjorde inte albumet alls. Det gjorde oss. Det var en av största frihetskänslorna jag har upplevt som musiker. Vi stannade aldrig upp, vi ifrågasatte aldrig, vi bara betraktade vad som hände helt förundrat.
Vi bara spelade, och höll i en känsla under kanske 40-50 minuter. Det var nästan mantralikt. Sedan återvände vi till inspelningarna en månad senare och började redigera. Vi valde att behålla det vi inte fattade, och så jobbade vi vidare med det. Skivan har inte en enda vers och ingen refräng. Jag försökte känna efter var jag skulle lägga sångpartier, men det förändrades också hela tiden. Det var skrämmande och fascinerande.
Ändå låter det väldigt fokuserat.
-- Inte tack vare oss. Vi undrade hela tiden om vi ens gjorde ett album. Det var mer än 62 timmars musik totalt, utan en enda låt. Egentligen var det mer som ett hollogram eller ett kaleidoskop. Varje bit var obegriplig och meningslös för sig själv, men tillsammans blev det koherent, när de kom de att bilda en väldigt vacker och ständigt föränderlig helhet.
Då måste det finnas en massa spännande outnyttjat material kvar i datorn?
-- Ja, minst fyra timmar som jag vill använda. Vi rotar i det, och så skrattar och grälar vi om vad och hur vi ska göra.
Varför delade ni upp det i två album, det andra instrumentalt och gratis på hemsidan?
-- Vi började tänka, och bestämde att vi ville ha den uppdelningen. Så placerade vi musiken här eller där, men det blev strul där också. Innan vi skulle lämna in det för mastring pajade datorn, och vi kunde inte minnas på vilken av skivorna vi hade planerat att ha det ena eller andra. Så vi singlade slant om varje låt, och sedan provlyssnade vi hur resultatet blev. "Yeah, great", tyckte vi, och så fick det bli så.
The ghost in the machine igen, alltså?
-- Just det. Och det datorhaveriet är jag tacksam för, det satte stopp för vårt tänkande.
Snowflake in a hot world, heter en låt. En sann paradox.
-- Det är det. På ett sätt är det en analogi för tillkomsten av skivan och för naturens kretslopp. Man upplever skönheten under en kort stund innan den är förintad, men beståndsdelarna tas upp igen och blir en ny vacker skapelse så småningom.
Det ger mig samma associationer som Man Rays gamla konstverk för förstörelse. Skönhet som bara existerar under bråkdelen av en sekund.
-- Det har du helt rätt i. Men jag har faktiskt inte tänkt på den likheten förrän nu.
Bryr ni er om hur skivan mottas i media och av fans?
-- Inte alls. Eller, förresten. Jo, om någon upptäcker lekfullheten i musiken och i livet genom vår musik så är det fantastiskt, även om det bara skulle vara tre personer det handlar om. Men media - inte det minsta.
Det blev ingen spelning i Beirut i augusti?
-- Nej, det gick inte. Säkerhetsbyrån som skulle sköta arrangemangen blev bombad under sommaren, så det kändes lite för osäkert. Men jag vill verkligen dit. Det är på samma sätt som när vi har spelat i Israel eller på Balkan. Man ser en tacksamhet i publikens ögon. De vet att det inte varit enkelt för oss att komma till dem, och vi vet å andra sidan att det varit ännu svårare för dem att kunna komma och höra oss.
...och det blev inget Sverigebesök på den här turnén heller?
-- Det skulle blivit för bråttom. När vi spelar i Skandinavien vill vi göra det ordentligt, inte bara någon enstaka spelning. Vi vill hinna med Malmö, Göteborg, Stockholm givetvis, och kanske något annat ställe också. Räkna med oss under 2009, det garanterar jag.
