Ursäkta men vi försöker sova här

Popkulturell appropriering är ingen nyhet. Det har försiggått så länge någon insett värdet av att ha sitt varumärke nere med kidsen och med vad som händer i subkulturerna. En klassiker är Ramones-t-shirten, som blivit mainstreamsymbolen för lagomrebelliositet, och som är ofarlig även om det stuckit i ögonen på den ”inre kretsen” som blev av med sina symboler.

Det är mer problematiskt när det sker på statsutvecklingsnivå. I ett avsnitt i tv-programmet Skandals i SVT berättades historien om klubben med stort k, Docklands, där en ny ungdomskultur och dansmusiken manifesterades i mitten av nittiotalet. Platsen för det hela var Finnboda varv i Nacka, som nu exploateras för bostäder. För att få den där mysiga urbana statsidentiteten sparar man dansgolvet (!) och uppkallar bostadsföreningen efter klubben som skapat historia såväl kulturell som politisk. 

Det är såklart svårt att klaga på att det byggs bostäder, och när det råder bostadsbrist behöver även gamla rejvare någonstans att bo, såhär 15 år senare, och namnet är ju etablerat. Att någon form av antietablissemang har varit en röd tråd i subkulturer som sedan blivit adopterade, och i Docklands historia i synnerhet, har ingen betydelse när de används som säljargument för en produkt. Här bevaras kulturhistoria. 

Alla vill casha in på minnet av kulturen, men ingen tänker bygga eller ge plats åt den levande kulturen. Approprieringen används för att sälja gamla minnen istället för att skapa nya. Det finns inte kvar många rivningskontrakt, gamla svetshallar och tomma industrilokaler längre, och i bästa fall finns en klubb-lokal i varje stad, men sällan fler. En musiklokal och en stor arena med lite företagsevent per stad är inget som kommer få ”det svenska musikundret” att fortsätta blomstra och vara en stolt exportvara för kommande regeringar oavsett färg. 

I en musiklivsutopi borde det inte ses som lite krydda att kunna peka på musikhistoria när du som nöjd byggherre smäller upp några lägenheter. För att vara nöjd borde du bidra till stadens musik- och kulturutbud. Tänk en galen grej som att nyttja den kulturella historien för att skapa nya lokaler för klubbar och musikscener. 

När det görs kan vi börja tala om kulturminnesvård.