Foto: Aukra
"Electro är en mobbningsfri genre där ingen pekar finger"
Aukra är inte bara en kustkommun i norra Norge, utan också namnet på stockholmssyskonen Amanda och Marius Varhaugviks musikprojekt.
- Vi vill skapa nya stämningar och världar med vår musik, säger Amanda Varhaugvik.
Aukra är en kommun i Møre och Romsdal fylke i norra Norge. Det är i Aukra stockholmssyskonen Amanda och Marius Varhaugvik har sina familjerötter, och det är därifrån de har tagit namnet till sitt band.
- Vi har inte riktigt säkrat namnrättigheterna än, säger 21-åriga Amanda Varhaugvik, och tillägger att byn där släktingarna bor – omgiven av berg, med få invånare och risk för att bli utstirrad – kändes som en bra utgångspunkt för syskonens musikaliska samarbete.
- Det är en trygg punkt som vi har gemensamma känslor kring. Naturen, bergskedjorna och de Sagan om ringen-aktiga skogarna gör det lite magiskt. Det är en plats för rollspel, vilket också är målet med vår musik: att skapa nya stämningar och världar med hjälp av ljudbilder som gör att man kan drömma sig bort.
Med en pappa som är pianist och en mamma som är konstnär är det kanske inte konstigt att Amanda Varhaugvik och hennes 18-årige bror Marius – som för övrigt är hiphop-producent och medlem av Basgränd Crew – började göra musik tillsammans.
- Men det är ändå lite som att vi bara flög in i det. Vår första singel, Fracture no 1, låg på datorn i flera år. Vi återvände till den och lade till saker efter hand. När vi väl släppte den fick vi så bra respons att vi bestämde oss för att skapa Aukra.
Foto: Aukra
Aukra säger sig inte ha lyssnat särskilt mycket på The Knife eller blivit inspirerade av dem, men ändå är det svårt att inte göra jämförelsen. Inte bara för att de är ett syskonpar och Amanda Varhaugviks röst påminner om Karin Dreijers, utan också för att låtarna har en teatralisk känsla.
EP:n A Saviour Is Born släpptes i höstas, och nu jobbar syskonen på ”ett nytt koncept”, som Amanda Varhaugvik uttrycker det. Hon är utbildad performanceartist och ser Aukra som ett konstprojekt där föreställning, kostym och scenografi är lika viktiga faktorer som musiken. Hon lägger ner mycket kraft på texterna, inspirerad av allt runt omkring – bland annat natur, japanska thrillers och genusproblematik.
- Mycket klubbmusik – som ju är det vi gör – har så uppenbara texter att man inte minns dem dagen där på. Vi vill skapa en stämning som man helt kan gå upp i när man står och svettas på dansgolvet, men samtidigt förmedla texter vars budskap och undermeningar ligger kvar när man är bakis nästa dag.
Trots att syskonen kommer från en soul- och gospelbakgrund har de valt att göra electro och klubbmusik. Amanda Varhaugvik uppskattar friheten i den genren.
- Soul är rätt begränsande, medan electro inte innehåller fack och mallar än. Det är mobbningsfritt, ingen pekar finger. Och man spelar för en publik som vill släppa loss och ha roligt.
Hittills har Aukra bedömt att låtarna är för starka i sig själva för att vara en del av ett album, men när de har tio låtar som de tycker känns starka tillsammans kan det bli aktuellt med en skiva. Under året väntar låtsläpp och festivalspelningar som än så länge är hemliga.
- Vi vet ju inte hur det blir än, men jag är jävligt nöjd. Vi har väldigt mycket att ge.
I höstas spelade Aukra på Debaser Medis. Håll utkik på deras hemsida efter nya låtsläpp och speldatum, eller kolla in dem på Facebook eller Soundcloud.
