Trend: Testosteronstinna vita män krossar lägre stående kulturer

Middle-Earth: Shadow of Mordor.

Jag står på en klippavsats någonstans i Midgård, den värld där Sagan om Ringen och Bilbo utspelar sig, och känner mig smutsig ända in på benet. Och det är inte för att jag nyss korsade en sinad flodfåra, med lera upp till knäna. Jag är täckt i levrat orch-blod.

Vid det här laget har jag tappat räkningen på hur många orchsoldater jag slaktat i spelet Middle-Earth: Shadow of Mordor. Och det är inte slut än. Jag, utbygdsjägaren Talion, ska mörda mig igenom hela den orchiska arméhierarkien, för att slutligen utkräva hämnd på en av Saurons närmaste. Och det görs genom lika delar smygande, torterande och huvudkapande. Liknelsen till Jack Bauer har gjorts, och den är talande. Det här är grafiskt våldsamt på ett sätt som sällan siktats i de riktigt stora speltitlarna. Huvuden genomborras, halsar huggs, individer torteras för att lämna viktig information – och det svarta blodet slutar aldrig spruta.

Kanske är det för tidigt att säga men det övergrafiska våldet verkar vara lite av en trend i den nya generationen konsolspel, en trend som möjligen startades av God of War-spelen. Ett annat, mer aktuellt exempel, är Ryse: Son of Rome. Här spelar du den romerske generalen Marius Titus. Marius får se sina föräldrar och sin yngre syster mördas av barbarer, och dömer därefter en halv kontinent till döden. Och utfärdar själv straffet med sitt svärd och sin båge. Ryse och Shadow of Mordor är två spel som båda hämtar sin spelmekanik från mästerliga Batman: Arkham Asylum. Men för att förtjäna sitt existensberättigande har de ändrat miljöerna de utspelar sig i. Det, och adderat oändliga mängder blod, våld och tortyr.

Det är här klassiska berättelser körda genom samma estetiska filter som den moderna MMA-sporten inkapslats i, sedan Zuffa-ägda UFC tog över makten. Testosteronstinna män som hämnas när deras kvinnor mördats. Och en hämnd som är helt oproportionerlig till brottet. Riktigt obehagligt blir det först när en börjar fundera på vad som egentligen händer på skärmen. En vit man som i princip ensam tar sig an en främmande, skrämmande och ”lägre stående” kultur. Och hackar den i småbitar.

Shadow of Mordor är ett välgjort spelhantverk på många sätt. Och jag återkommer till det oftare än vad jag vill erkänna. Men samtidigt lämnar det mig med en otroligt dålig smak i munnen. Tolkiens verk har många gånger (felaktigt?) kritiserats för att vara politiskt problematiskt. Men frågan är om Midgård någonsin varit så problematisk som det är i spelföretaget Monoliths händer.