Tonårsteater eller mogendans?

”Ni var grymma!” ropar en tjej några rader bakom. Leendena spricker upp på scenen. I nyss hårda tomma ansikten, under sotmålade ögon och hudfärgskladdigt bortsminkade ögonbryn (för någon sorts scenstiliserad look av generisk tonårshomogenitet).

Föreställningen är slut och de sargat arga chavsen från den brittiska ungdomspjäsen upphör att juckdansa, apvråla, supa och slåss och blir snälla svenska skådespelare som lufsar till utgången för att dela ut program när vi passerar och liksom bara finnas där ifall någon ”vill snacka”. Jag ler också, andas ut. På sistone har jag börjat knarka skolföreställningar av ungdomspjäser. För om man går i gång på den där kittlingen med teater – risken att utsätta sig för att det kan bli så oerhört pinsamt, påfrestande, för nära – så är det här man kan söka de riktigt stora nervkittlande kickarna. På dagtid, bland motvilliga elever, mobilblippandet, inomhusmössorna, luften som kan bli tjock av genans… eller glasklar av direktkontakt. Testa Uppsala stadsteaters Den blomstertid som kommer (spelas till den 25 maj), efter verklighetens ungdomsmord i Stureby. Eller ovan nämnda Citizenship på Unga Dramaten (till den 16 maj) där Mark Ravenhill, känd för sex- och knarkiga nittiotalshymnen Shopping and Fucking, bjuder på samma koncept fast för kids. Turteatern är oftast värd resan till Kärrtorp också, själv ska jag försöka se Aniara före den 24 april. Och för dig som inte klarar trycket av tonårsteatern finns några bra vuxenpjäser och lite mogendans nedan.

1 Kvart i fem-ekot
Teater Brunnsgatan Fyra, till och med den 25 april
I stunder av ”emotionell solförmörkelse” låtsas regissören Martina Montelius att hon är en människa i en pjäs av Staffan Göthe.
Bra tips! Jag kan bara inte välja vem. Kalle Westerdahls heteroslampa som dricker stöl blandat med Jacob’s Creek? Jesper Feldts
bortkommet opålitliga Christian, en talanglös Mr. Ripley från Verveln? Gunnel Lindbloms gammelglammiga Sigyn van den Kierp? Vet de ens själva vilka de är? Det enda man vet är att det är barnslig skrattfest för vuxna intellektuella.

2 Fredrik – en helkväll i arbetslinjens tjänst
Tribunalen, till och med den 19 april
Utslagsteater! Peppa inför valet, rösta på vem som ska spela chef respektive anställd i Mike Bartletts Kontraktet under just din föreställningskväll. Jag valde Ellen Nyman, borde jag ha tagit Anna Lyons? Stans rödaste och skränigaste teater driver vidare med ekonomismen, tävlingssamhället, lyckodefinitionen. Lite slickare än vanligt.

3 Scener ur ett äktenskap
Dramaten, nypremiär den 13 april
I Tidningen Vi nummer två ritade Jonas Karlsson en kurva över energi och kvalitet under en lång spelperiod: ”Efter tio föreställningar kommer dippen.” Efter andra dippen (50:e föreställningen) kan det bara
bli bättre. Hmm, 60 slutsålda och nu extrainsatta kvällar… det kanske är dags för mig (som gillade den redan på premiären) att göra ett jämförande stickprov.

4 Sommarnattens leende
Stadsteatern, till och med den 30 april
När nu Stadsteatern envisas med att sjunga hela tiden får man väl konstatera att det ändå är ett stort vackert leende som brer ut sig på stora scenen. I Stephen Sondheims musikalversion av Ingmar Bergmans film böljar de Shakespeareska kärlekspiruetterna behagligt, precis som Pia Johanssons vitfluffiga fjädernedstigning från en röd sammets-himmel. (Men att den enda mörkhyade i ensemblen har fått rollen som… betjänt?).

5 Out of Context
Les Ballets C de la B, Dansens Hus, den 27–29 april
Och så mogendansen. Belgiska Les Ballets C de la B, har inte de varit här varje år sedan 2004, tänker du. Jo, med undantag för 2008.
Vi tröttnar visst inte på deras allkonstcocktails.