När slöts freden i Brömsebo? Vem utser Justitiekanslern? Och i vilket hav mynnar egentligen floden Donau ut? Kan du inte det lär du inte bli nästa svenska skjutjärnsjournalist, ty ovanstående frågor är ett axplock ur antagningsprovet till JMK. Vi samlade några av Sveriges främsta mediaprofiler för att diskutera vilka kunskaper som är relevanta för en blivande journalist. Och för att se om de kunde svara på frågorna förstås.
När slöts freden i Brömsebo? Vem utser Justitiekanslern? Och i vilket hav mynnar egentligen floden Donau ut i? Fläckas dina kinder av skammens röda färg när du inser att du inte har en aning? Aj då. Då lär du inte blir nästa svenska skjutjärnsjournalist, ty ovanstående frågor är ett axplock ur antagningsprovet till JMK. Vi samlade några av Sveriges främsta mediaprofiler för att diskutera vilka kunskaper som är relevanta för en blivande journalist. Och för att se om de kunde svara på frågorna förstås.
Jenny Östergren, 36.
Journalist och programledare, bland annat för TV4:s Pangea.nu, Diskus och Nyhetsmorgon.
Utbildning: Journalistlinjen på JMK, 1992–93.
Lars Adaktusson, 53.
Före detta reporter och nyhetsankare i Aktuellt, samt programledare för Agenda under fem år. Nu programledare
för Adaktusson i TV8.
Utbildning: Journalisthögskolan i Göteborg 1975–76.
Karin Magnusson, 36.
Programledare, journalist och producent. Kulturchef på Aftonbladet sedan mars 2008.
Utbildning: Journalistutbildningen på Kalix folkhögskola, 1989–1991.
Björn af Kleen, 28.
Frilansande journalist. Skriver främst om litteratur för
Rodeo, Sydsvenskan och Expressens kultursida.
Utbildning: Den ettåriga journalistlinjen på Skurups folkhögskola 2002–2003.
Carlos Ejemyr-Rojas, 25.
Svensk journalist och VD på mediebolaget Latifeh. Var
med och startade tidningen Gringo 2004 och har varit kolumnist i Aftonbladet och Metro.
Utbildning: Ingen journalistisk.
Det verkar inte spela någon roll att det poppat upp ungefär trettontusen nya journalistutbildningar de senaste tio åren. JMK - före detta Journalisthögskolan - fortsätter att vara den mest prestigefyllda utbildningsvägen för unga, ambitiösa journalistaspiranter. Med tusentals sökande varje år måste man självfallet sålla - och det görs med hjälp av antagningsprov.
För att komma in på den tre terminer långa produktionsutbildningen med praktik krävs nämligen inte bara motivation, höga betyg och akademiska meriter även utan synnerligen god allmänbildning. Ett antal övningar och kunskapstest avgör vem som är agn och vem som är vete, och enligt illasinnade rykten är det med frågor som "Vem var Storbritanniens premiärminister 1832?" och "Namnge länderna längs Afrikas kust - motsols" som gallringen sker.
Nöjesguiden samlade fem journalister för att ta reda på om det verkligen är så illa. De fick svettas över 2007 års kunskapsprov och diskutera vad som egentligen avgör om man kommer att bli en bra journalist.
Lars Adaktusson: Du kan allt det här va, Jenny?
Jenny Östergren: Jaja, såklart.
Karin Magnusson: Hur många procent av allt vatten är sötvatten? Vet ni det?
Jenny: Nej, vilket känns lite jobbigt. Men att kunna den exakta procenten borde väl egentligen inte vara så viktigt.
Karin: Det är när man kan sådana här frågor som man blir jättebra på att ta fempoängarna i Bit för bit.
Jenny: Det är mardrömmen, när de ringer och vill att man ska vara med i Bit för bit.
Lars: Sånt där ska man aldrig ställa upp på. Jag var med i Jeopardy och gjorde bort mig en gång.
Jenny: Jag med. Jag gick ut stenhårt, men slutade på minus 100.
Lars: Jag fick minus 800 och kom inte till final.
Jenny: Problemet var att man tryckte för sent. Det berodde aldrig på kunskapen — såklart.
Lars: Nej verkligen. Jag bara tryckte och tryckte men fick aldrig svara.
Okej, men om vi skulle ta och återgå till testet. Hur många procent av frågorna kunde ni svara på — ärligt talat?
Björn af Kleen: 30 procent kanske.
Lars: Nä, så svårt var det inte. 75–80 skulle jag säga.
Jenny: Jag håller med. 75 procent ungefär.
Karin: Jag lägger mig nånstans mittemellan — runt 50.
Björn: Hm... ja, jag säger det jag också — 50 procent.
Lars: Haha, grupptryck!
Björn: (skamset) Ja, jag föll för gruppmentaliteten.
Säger det här provet något om ifall man är lämpad att bli journalist?
Jenny: Det beror ju lite på hur de bedömer det, om man förväntas ha alla rätt eller om det räcker med hälften.
Lars: Det ger väl en bild av huruvida personen i fråga är samhällsintresserad, om den har kontakt med nyhetsförmedling överhuvudtaget.
Björn: Fast det säger ju ingenting om hur man kommer att vara som journalist eller skribent.
Lars: Det här är väl en del. Ska man ha en sektion som handlar om nutidsorientering och samhälle så är det här ett sätt att göra det. Jag tycker inte att det är helt fel alltså. Däremot får man ju inte lägga all vikt vid det. Det här är ju ett pussel som man lägger.
Jenny: Klart att det är viktigt med kunskaper om sin omvärld. Är man journalist så måste man kunna placera alla man träffar i ett sammanhang. Men å andra sidan jobbar jag varje dag med ämnen jag inte kan någonting om, och då ser jag till att sätta mig in i dem helt enkelt.
Karin: För att bli en bra journalist bör man kunna lyssna, dra slutsatser och besitta en viss pedagogisk talang. Som Jenny, som sitter i direktsändningar och drar ihop intervjuer på löpande band — då måste man snabbt sätta sig in i ett komplicerat material och göra det begripligt för tittarna. Men visst, vill du testa folks kunskaper om vem Susanna Alakoski är så kan du ju använda ett sådant här test. Men du får inte reda på om någon kommer att bli en bra journalist.
Björn: Sedan har nog synen på vad som definieras som allmänbildning förändrats mycket under de senaste 50 åren också. Då kanske man skulle ha läst ett visst antal romaner eller sett ett visst antal pjäser, medan man förväntas kunna helt andra saker idag.
Carlos Ejemyr-Rojas: Jag måste bara säga att hela det här testet är centraliserat kring en viss svensk kultur och ett svenskt kunskapsbedömande som är rätt klassiskt. Det är ju ingen som frågar om Blood In Blood Out direkt.
Så om man ska ha ett kunskapsprov så borde man bredda det?
Carlos: Ja, det är ju uppenbart vilka profiler det är på dem som har gjort det här provet.
Kan du inte sätta ord på dem?
Carlos: Det känns som akademikermedelklass — kanske några har arbetarklassbakgrund — som är ganska insnöade på vad som är statuskunskaper i Sverige idag.
Om man drömmer om att syssla med nischad journalistik då — exempelvis sport eller nöje — men inte är så intresserad av samhällsfrågor — ska man kunna komma in på en journalist-utbildning som JMK då?
Björn: Det tycker jag absolut. Man vill ju locka åt sig ytterlig-heter, nördar och entusiaster — även om de inte har någon känsla för var Donau mynnar ut.
Lars: Men ett sådant här test kan väl inte vara avgörande för om man kommer in eller inte — det måste vara en del av en helhet?
Man sållar med meriter, betyg, högskoleprov och ansökningsbrev. Går man vidare gör man ett antal antagningsprov, bland annat det här testet och ett kontextprov där man får fylla i uteblivna ord i en text för att visa - precis som du sa, Karin - att man har en känsla för sammanhang.
Karin: Där skulle jag nog vara rätt vass! Men för att återgå till provet: vi skulle få sjukt tråkig journalistik om vi enbart hade journalister som bara var enormt duktiga på att veta var Donau ligger — det skulle ju vara en mardröm.
Lars: Jag tycker att det är synd att de har tagit bort vissa saker vid ansökningarna. När jag sökte till Journalisthögskolan på sjuttio-talet var testerna rätt omfattande, med flera moment av skrivande. Man fick göra referat, lyssna på debatter och skriva nyhetsartiklar, och gick man vidare blev man intervjuad av en psykolog och en gammal journalist också. Men de där testerna lades ner — det blev ju rätt dyrt. Synd, för jag tror att de gav en ganska bra bild av varje sökande i förhållande till om man passar för just det här yrket.
Jenny: Det är en intressant diskussion, vad som gör en bra journalist, särskilt i dessa dagar. Det pratas mycket om att det professionella mediet har blivit en kuliss till det individuella mediet, bloggar och sånt, och snart så kommer vi journalister att vara helt meningslösa. Men det är ju nu som det är så inihelvete viktigt att vi har god journalistik! Att i det här bruset kunna plocka ut viktiga skeenden, sätta det i sammanhang och kritiskt granska.
Många hävdar att yrkeskåren har förfallit, och att dagens unga journalistaspiranter inte bryr sig om kunskap, utan tror att bara man blir kompis med Fredrik Virtanen så får man ett jobb...
Karin: Det där är en så total vanföreställning. När man tittar på vilka som söker praktik på tidningar eller radio så är det personer som är så sprängutbildade att man blir helt ställd. Det är en jävla massa snack om att “bara du blir kompis med Björn af Kleen så får du in en fot”. Det funkar inte så, I’m sorry.
Björn: Nä, det tror inte jag heller.
(Unisont skratt)
Karin: Jag skulle säga att vi har en journalistkår idag som är bättre utbildad än någonsin tidigare; redan innan de kommit in på JMK så har de typ 30 stycken fil. kander. Fast samtidigt avgör inte det om de kommer att bli bra eller inte. Man måste ha en personlighet som syns i texterna, det handlar inte om att stapla Donau på varandra.
Lars: Nä, men jag håller med. Jag blir ofta jätteimponerad när jag går igenom ansökningar, och kan bara konstatera att själv skulle jag ju aldrig ha haft en chans att få det jobb jag har idag om jag sökte det nu. Utbildningsnivån har höjts enormt. Men därmed inte sagt att det nödvändigtvis har blivit bättre journalistik. Eller bättre journalister.
Karin: Nej, det är ju en helt annan sak.
Lars: Det finns ju inte alltid ett rakt samband mellan akademisk bakgrund och journalistisk kompetens. Det är det som är lite fascinerande med journalistiken tycker jag, att det finns många skitbra journalister som bara har nio års plugg.
Karin: Gud ja. Sedan får man inte glömma att journalistiken existerar i ett komplext socialt och ekonomiskt sammanhang. Det handlar inte bara om att vara allmänbildad, utan i verkligheten måste man kunna underkasta sig produktionsvillkor också.
Lars: Det här för över oss till en diskussion som har förts i alla år gällande journalistutbildningen — nämligen hur mycket teori och hur mycket praktisk undervisning det ska vara. Jag upplever att det har blivit en förskjutning åt det teoretiska hållet. Och det är klart att det är jätteviktigt också, men på något sätt är journal-istik väldigt mycket “hands on” — det är väldigt mycket praktiskt kunnande, praktisk erfarenhet. Den biten är lite försummad idag.
Jenny: Så är det absolut.
Lars: Särskilt med tanke på hur det ständigt framhålls hur viktigt det är att vara multikompetent som journalist idag. Där tycker jag att JMK har halkat efter. Det är väldigt mycket det här testuggandet fortfarande, men väldigt lite praktiska moment.
Jenny: Man måste slå ett slag för det rent känslomässiga också, för engagemanget — att man vill berätta något, att man vill avslöja något, vill förändra.
Björn: Det där håller jag verkligen med om, det borde vara något sådant här test i journalistromantik.
Jenny: Jag tycker det känns som att den här viljan och passionen att bli journalist inte existerar i samma utsträckning längre. Att man känner att man har ett journalistiskt uppdrag.
Lars: Fast det finns ju fortfarande sådana personer tycker jag, som drivs av ett kall.
Jenny: Vilka då?
Lars: Ja vad vet jag, de som blir journalister, haha. Nämen, kanske de i min generation som har jobbat ett tag. När jag gick på Journalisthögskolan i Göteborg ville man ju vara i plugget jämt. Alla brann för det här och hade drömt om det sedan de var små.
Jenny: Det kanske bara är min personliga tappade gnista då. Men det känns som att folk som går på Journalisthögskolan idag inte verkar göra det för att de känner att “det här är mitt kall i livet”. Jag tror det är mycket mer så nu att man ser journalistiken som ett yrke mer än en passion.
Lars: Det första min handledare sa när jag gjorde praktik var “kom ihåg att journalistik inte är ett yrke, det är en livsstil”. Och så har jag känt det under alla år. Jag tycker att det är det.
Är frågorna i provet något som ni använder er av i ert dagliga journalistiska arbete?
Jenny: Ja.
Lars: Många faktiskt.
Björn: Nja, det är inget som jag känner att jag använder mig av dagligen, nej.
Karin: Nu tycker jag att vi snuddar vid något väsentligt. Om jag får frågan “Du Karin, hur många procent av vattnet på jorden är sötvatten?” — då kollar jag ju upp det. Jag fick inte mitt jobb för att jag vet hur många procent av jordens vatten som är sötvatten. Det är ju helt... snurrigt tänkt. Du måste veta hur du tar reda på det, det är det du måste förstå för att bli en bra journalist.
Carlos: Samtidigt beror ju det på vad man är för slags journalist. Som för er två till exempel (vänder sig till Jenny och Lars), ni måste ju kunna relatera till saker live, medan folk som skriver nyhetsartiklar bara kan googla och slå på Wikipedia och så tre minuter senare så vet man. Man måste skilja på journalistik och journalistik.
Men hur mäter hur mäter man sådana egenskaper du pratar om, Karin, på ett antagningsprov?
Karin: Man ger någon ett ämne, en vinkel och teckenantal, och så får den personen skriva en text. Det kan faktiskt vara ett sätt att se att “okej, det här var en människa som var jävligt duktig på att veta var Donau ligger, men är han något att ha?”. Vet han vad som krävs för att göra en rolig, vettig, intressant eller upprörande text?
Björn: Jag tror i och för sig att man kan skriva bättre och ledigare om ett ämne om man har den kunskapen i kroppen. Det är aldrig fel att kunna saker.
Jenny: Visst, man måste ju ha en slags baskunskap. Man får liksom ett lugnare angreppssätt när man känner att man behärskar vissa ämnen, och det är viktigt. Men sådana kunskaper förvärvar man ju hela tiden — både under utbildningen och när man jobbar. Den som går ut JMK och tror att den är klar har nog inte så goda förutsättningar att bli en bra journalist. För det är ett jobb som hela tiden kräver att du fortbildar dig på något sätt. Men min erfarenhet är att journalister är jävligt breda och...
Lars: ...trevliga...
Karin: ...haha... trevliga ja, och snygga, modiga. Nej, men att man faktiskt har en bredd och ett intresse för att lära sig nya saker.
Finns det några frågor i det här testet som ni skäms över att ni inte kunde?
Carlos: Det är ju rätt nördiga kunskaper, så det kan ju inte vara så att man skäms för att man inte kan dem.
Björn: Jag skäms jättemycket för att jag inte kan det här med Islam och de olika trosriktingarna.
Är det okej att ha den typen av kunskapsluckor, även i er position?
Jenny: Det är klart.
Björn: Däremot tycker jag att det är bra att man skäms lite om man inte kan, det borde vara en uppsträckning vad gäller allmänbildning överlag hos journalister.
Finns det något ni anser fundamentalt för att man ska komma in på en journalistisk utbildning?
Björn: Att man läser morgontidningen tycker jag borde vara väldigt obligatoriskt. Att man konsumerar journalistik.
Karin: Just det! Det håller jag med om: “Var god bifoga kopia av betald DN-prenumerationsräkning till din ansökan”.
Björn: Eller ännu bättre, Boston Globe.
Karin: Ja, när man har nischat sig blir det lätt att man stänger in sig i sitt eget fack och glömmer bort att det finns en värld full av andra saker än det man själv sysslar med, andra viktiga fält.
Carlos: Jag saknar frågor som visar att man vet saker om det land man bor i. Löneskillnader mellan män och kvinnor, hur stor del av Sveriges befolkning som räknas som arbetarklass — frågor som visar att man har ett hum om vad det är för samhälle man bor i.
Här börjar Björn och Karin fnissa hysteriskt, och det blir snart uppenbart att de inte har följt skolans regler om att telefoner ska vara avstängda under lektionstid.
Björn: Vi har båda fått ett sms som säger mycket om journalistik idag: “Fredrik Strage presenterar de största YouTube-ögonblicken genom tiderna på Debaser Slussen ikväll.”
Karin: Det är modern journalistik det...
Exempel på frågor ur testet (från 2007)
EU har beslutat att antaga två nya medlemsländer. Vilka?
Karin: Jag skulle lägga ner aaalldeles för mycket tid på den där frågan, eftersom det vore så jobbigt att svara fel.
(Rätt svar: Rumänien, Bulgarien)
Vilket århundrade lämnade den siste moriske kungen Granada?
Lars: Tur att man inte sa att man kunde alla frågor...
Karin: Det känns som att den som kan svara på den frågan kanske inte blir den bästa journalisten. Det är ju någon som är lite...
Elina: ...autistisk?
Karin: Ja, ungefär.
Carlos: Det var väl på 1400-talet? (Rätt)
Vad heter VD:n för Svenskt Näringsliv?
Björn: Vet ni det? Det är den där chipskvinnan, va?
Jenny: Hon har i alla fall sex barn.
Karin: Hon äter jättemycket chips och har sex barn, det vet vi.
(Rätt svar: Urban Bäckström. Diskussionsdeltagarna blandar ihop honom med Signhild Arnegård Hansen, ordföranden i Svenskt Näringsliv, tillika grundare och ägare av Svenska Lantchips)
Vad kallas staten Burma med ett annat namn?
Karin: Jag har ingen som helst aning.
Björn: Myanmar. (Rätt)
Karin: Va?!! Precis där kom du in på JMK.
I vilket hav mynnar floden Donau ut i?
(Tryckande tystnad)
Karin: Alltså, det här är ju den fråga jag skäms över att jag inte kan. Svarta havet...? (Rätt)
Vilket parti samregerade Socialdemokraterna med under en stor del av femtiotalet?
Björn: Bondepartiet!
Elina: Facit säger Centerpartiet, men bonuspoäng för den gamla beteckningen.
(Björn skrockar nöjt)
Vad heter regeringschefen i Danmark?
Carlos: Är inte det kungen?
(Stor förvirring uppstår bland alla, innan vi kommer fram till att statschef och regeringschef inte är samma sak. Rätt svar: Anders Fogh Rasmussen)
Hur många procent av allt vatten på jorden är sötvatten, dvs möjligt att dricka?
Karin: Det är pyttelite tror jag, säkert bara 20 procent eller någonting.
Carlos: Är det inte ännu mindre, typ 3?
Karin: Ja gud, tänk om det bara är 3? Då ligger vi risigt till.
(Rätt svar: 2,5 procent)
Björn: Jag hade nog också gissat på högre, om jag ska vara ärlig. Fan.
