This is Head har släppt prestationsångesten

Efter två prisade skivor är This is Head i full gång med album nummer tre. Nöjesguiden träffade dem för att ta reda på varför de spelar in skivan i en sommarstuga, beroendet av extrajobb och att äntligen kunna jobba utan prestationsångest.

En Vecka i mitten av juli åkte This is Head till en sommarstuga på Tjörn utanför Göteborg. De lagade lite mat, tog några dopp och spelade in sin tredje skiva. Sista kvällen firade de med räkor och varsin havskräfta vid havet.

Till stugan hade de med sig sex låtar som de skrivit i en studio i Los Angeles, där det jobbade med ”en härlig, amerikansk gubbe” som var kompis med Ringo Starr och kände Eric Clapton, berättade mängder av anekdoter och tyckte att bandets musik lät knarkig. Resten skrev de på plats. Totalt tio spår.

– Det var skönt att vara så koncentrerade, säger Henric Claesson. Det känns som om den här skivan blir mer konceptuell, med ett lite nytt, luftigare och mjukare sound som jag associerar med träväggar och släktbilder.

Släkten på bilderna är Tom Malmros. Stugan tillhör hans morföräldrar, men ska snart säljas. Det var fint, säger bandet, att de fick spela in sin skiva där innan dess.

– Akustiken var fantastisk, säger Tom. Trä är väldigt bra för ljud.

Vi sitter på en innergård på Möllan i Malmö, Henric, Tom och Adam Jacobsson och jag. Fjärde medlemmen Björn Wiking var tvungen att jobba och Adam måste gå efter ett tag. Alla fyra har andra jobb vid sidan av bandet.

– Det hade varit underbart att kunna leva enbart på bandet, säger Adam.

– Även om det är bra för kreativiteten att göra andra saker också, kontrar Tom.

– Jag hade tyckt att det vore kul att få göra musik i andra sammanhang, säger Henric. Att få skriva soundtracket till en film till exempel. Jag gillar att jobba med begränsningar, ungefär som när vi var i stugan och fick använda de kanaler vi hade.

Runt hörnet, utanför grindarna, ligger ett litet hipstergalleri, ett vänsterkafé och skivbutiken Rundgång, där This is Head gjorde sin andra spelning någonsin. En man kliver ut från en dörr på taket. Han håller på att skriva en bok om Rundgångs tioåriga historia och vill boka en intervjutid med bandet. De bestämmer sig för att ses dagen efter.

Sedan skivbutikskonserten har de haft väldigt många spelningar. Tom säger att det aldrig blir samma kick att vara i studion som att spela live, Adam håller med men säger att det är kul i studion också.

– Vi har spelat ihop så länge nu att vi är bra på att känna av varandra, säger Henric. När vi spelar live bestämmer vi inte att ”här börjar låten” och ”här slutar den”, utan någon börjar så hakar vi andra på.

Bredvid oss ligger även Studio Möllan, där This is Head bildades. Henric och Adam hade börjat repa ihop under namnet Head, en sammanslagning av de två första bokstäverna i deras respektive förnamn. Efter ett tag bokade de tid för att spela in en låt i studion, där Björn och Tom jobbade.

– De tyckte om vad de hörde och la bas och synt på inspelningen, säger Henric. Vi tyckte att det var ett okej namn att fortsätta på, även om vi borde ha bytt till ”Headtobj” eller något.

Även This is Heads debutskiva är inspelad i studion, skivan som gjorde att bandet vann kategorin Årets Pop på P3 Guld-galan och som fick väldigt bra kritik av i princip alla. Efter att ha producerat den första skivan själva, valde de en extern producent och Svenska Grammofonstudion till skiva nummer två, den svåra.

– Vi kände: nu måste vi göra något nytt och kul, men vi visste inte riktigt vad, säger Adam. Det ledde till att vi pillade mycket med låtarna.

– Vi jobbade med den skivan två dagar i veckan under två år, nu litar vi mer på ursprungsidén, säger Tom.

– Och så köpte vi på oss för mycket grejer eftersom den första skivan gick lite för bra. Sedan visste vi inte riktigt hur vi skulle få användning för alla instrumenten, säger Henric. Men samtidigt måste man få testa allt innan man vet vad som är viktigt. Nu har vi satt vårt sound och lärt oss hur vi låter tillsammans, vi har alltid varit lite flummiga ljudmässigt. Idag tänker vi mindre och gör det vi gör.

– Ja, nu vet vi hur vi funkar, säger Adam.

Den tredje skivan har hittills varit lättare att skapa. Den här gången kommer de att göra allting själva igen, från inspelning till produktion. Därför var det skönt att åka ut till sommarstugan, där de kunde vara ensamma och slippa bry sig om andras åsikter.

En låt är klar hittills. Den har fått titeln Saknaden, är helt instrumental och ganska melankolisk. Men den är inte helt representativ för hur skivan kommer att låta, även om det blir en del instrumentala låtar, precis som på första skivan.

– Våra texter är mer en del av soundet, än ett sätt att framföra budskap, säger Henric. Men det är klart att vi har en skyldighet att tänka på vad vi säger. Nu är inte Björn här, det är han som skriver texterna. Men jag kan inte tänka mig att han skulle vilja skriva om något vi inte kan stå för, det finns ju ingen anledning.

– Vi jobbar mycket med känslor och stämningar i våra låtar och vilken känsla en ny låt ska ha sätts ganska snabbt, säger Tom. Det är ingenting vi bestämmer i förväg.

– Alla känslor kan vara fantastiska, säger Henric. Man kan bli pirrig, förstörd eller peppad av våra låtar, huvudsaken är att de känns.