Teatermuskler att klämma på

Sandra Huldt, Pia Örjansdotter och Petra Hultberg i Heterofil gästspelar den 18 jan på c/o Stockholms stadsteater.

Sverige har ingen riktig filmskådespelartradition brukar det sägas: våra skådespelare föds på scenen, och om de sedan plockas upp av filmbranschen fortsätter många att spela scenteater även på vita duken.

Jag kom att tänka på det, när jag läste om hur skådespelaren Krister Henriksson tvingade teaterelever att repa repliker ur Wallanderfilmer. Vid ett tillfälle under sin tid som professor i scenisk närvaro och avspänning på Teaterhögskolan (beskriven i Karin Helanders bok Ämne: scenisk gestaltning) beslutar Henriksson att eleverna istället för djupläsning av Anton Tjechov, William Shakespeare och Lars Norén – eller blockeringsbefriande övningar inspirerade av den lettiske teatermannen Andris Blekte – ska testa en annan yrkeslivssituation: ”Jag tycker att det är viktigt att påvisa verkligheten därute, att det finns andra texter, och att man ibland möter dåliga texter.” Något att tänka på för skolledningen. Vilket jag är övertygad om att den gör så det knakar, inför sammanslagningen av Teaterhögskolan och Dramatiska institutet nästa år. Då samlas film-, radio-, teater- och tv-utbildningarna i samma högskola, vilket så klart ger en massa genreöverskridande samarbetsmöjligheter. Fast jag som ändå tycker att skådespeleri är bäst på scen fortsätter nog helst att klämma på bara teatermusklerna. Fem av februaris sceniska muskelberg hittar du därför nedan. 

1 Hamlet
Stadsteatern, till och med den 16 april
Jag har peppat länge inför Hamlet med muskel- och mc-knutten från amerikanska tv-serien Sons of Anarchy, mamman drottninglikt spelad av Våra värsta år-Peggy och ständig beef med kungen/styvfadern. Nu är jag redo för äkta danskt dödskallebollande på scen. Och trots att biljetten än så länge bara är bokad när jag skriver det här vågar jag tipsa om Katrine Wiedemanns version. Mest grundat på huvudrollsinnehavaren – för alla er som också alltid har vetat vem av bröderna Skarsgård som egentligen är kralligast.

2 Om kärlek
Dramaten, premiär den 23 januari
En glad överraskning när Dramaten presenterade vårsäsongen: regissören Sara Giese. Själv glatt överraskad av att Lars Norén skrivit pjäsen hon drömt om.

3 No Tears for Queers
Riksteatern/Regionteater Väst på C/o Stockholms stadsteater, den 23–26 februari
På pappret kanske du tänker "Hmm, varför se Johan Hiltons reportage om hatbrott mot homosexuella uppspelad på en scen istället för att läsa den i sig övertygande boken?” Men när du ser Mårten Andersson, Mattias Brunn, Peter Eriksson och Helena Sandström spänna bicepsen i Nina Westers starka regi minns du att vissa frågor kräver ny energi hela tiden för att vi ska orka ställa oss dem igen.

4 Silversjön
Folkoperan, premiär den 23 februari
Jag minns litauiska regissören Oskaras Koršunovas Romeo och Julia i en pizzeria som lite degig, men blev knockad av hans Elverketuppsättning av Sarah Kanes Befriad. Inför hans version av Kurt Weills Silversjön är jag nyfiken. Ska Torkel Petersson sjunga opera?  

5 Tomorrow, in a Year
Hotel Pro Forma och The Knife, Dansens Hus, den 29 januari–1 februari
Laser och natur, electro och opera, dansk performance och svenska musiksyskon. En teaterdansoperahändelse som känns svår att hålla sig borta ifrån.