Sandra Huldt, Pia Örjansdotter och Petra Hultberg i Heterofil gästspelar den 18 jan på c/o Stockholms stadsteater.

Sverige har ingen riktig filmskådespelartradition brukar det sägas: våra skådespelare föds på scenen, och om de sedan plockas upp av filmbranschen fortsätter många att spela scenteater även på vita duken.

Nu börjar strax ett nytt decennium av storstadsscenkonst. En bild som sammanfattar det gångna dito är raden av vinnare av Nöjesguidens Stockholmspris i kategorin scen: teatergruppen Galeasen, Teater Scenario, skådespelaren Annika Hallin, regissören Kristina Lugn och skådespelaren Lena Nyman, föreställningen Tjechovträd-gården, föreställningen Pudel, koreografen Malin Hellkvist Sellén, performance-koreografen Gunilla Heilborn och skådespelaren Eva Rexed.

Det är inte bara vuxna män på Dramatens stora scen som gör saker tillsammans. (Där Killinggänget har fått förlängt och kan drömma Drömmen om Herrön ända in på våren, till den 12 februari.) Nej, grupparbeten med öppen planlösning och metaironisk processinsyn har pågått i hela landet i höst – från Palme och Drottning Kristina på Uppsala stadsteater till 4 018 dagar på Backa Teater och Sockerpiller på Folkteatern i Göteborg – och ibland är det riktigt barnsliga kvinnor som gör galenskaperna tillsammans.

Jag går inte på teater för att se bra teater. Om det var målet och förhoppningen som fick mig att putsa glas-ögonen och sätta mig i salongerna vecka ut och vecka in hade jag varit tvungen att ge upp för länge sedan.

Det franska streetdancekompaniet Accrorap är känt för sitt sätt att mixa dansstilar, traditioner och kulturer. I Douar möts breaking och modern dans. Frankrike möter Algeriet.

"Varför ta livet av sig när man kan förpesta livet för andra?” I blå lösögonfransar, orange plastklänning, rosa strumpor och skyhöga plattformsboots klampade hon in på en catwalk i ett hav av gosedjur och pop-kulturskräp.