”Ett inskränkt öde och ett besinningslöst”. Så lyder den svindlande, brutala titeln på Kritiker #33, 160 sidor tidskriftsnummer tillika omistlig läsning sprungen ur ett möte mellan åtta kvinnor från Sverige och Irak. Poeter, översättare, journalister, redaktörer med vitt skilda villkor för skrivande och liv.
Själva titeln är hämtad från Mariam Alatar. Hon är en av de poeter vars texter presenteras. Hon skriver alldeles fantastiskt. Ta bara den här raden, i tolkning av Helena Boberg: ”Jag är väl medveten om att det lugn som vilar mot min nacke / är detsamma som föregår krigets sirener!”
Eller ta den bitterljuva essän i vilken hon skissar upp en komplex bild av dagens irakiska dikt. Den som skrivs av ”Generationen efter 2003”, förändringens generation: poeterna som måste förhålla sig till censurens försvinnande och korruptionens inträde. Den kommersiella dominansens nya villkor. Alatar beskriver den självsäkra sorgsenheten, liknar dikten med de bleka, allvarliga ansiktena som befolkar gatorna och konstaterar bestämt att det viktigaste temat är den politiska och sociala vardagen. Hon skriver: ”Bilderna kommer från explosioner”. Hennes kommande diktsamling heter Gratis förolämpningar. Bara en sådan sak.
I Kritiker #33 samsas ny poesi av Alatars kaliber med äldre dikter av Nazik al-Malaika (arabisk fri vers-pionjär), Haifa Zanganas reportage om kvinnors motstånd under USA:s ockupation och de svenska översättarnas tankar kring samtalen om politik, privatliv och litteratur.
Det konstateras, föga förvånande, att en skrivande kvinna i Irak behöver avancerade feministiska strategier. Men också själva översättandet problematiseras. Att översätta från ett språk man inte förstår. Kanske, spekuleras det, blir detta arbete med sin utgång i dialogen – delandet av förutsättningar, erfarenheter, val – en sorts ”horisontell tradering mellan språk”? Det är en fin intention med numret, att tradera detta poetiska möte vidare till läsaren.
MÅNADENS LÄSNING
Beckomberga – ode till min familj
Sara Stridsberg
Albert Bonniers förlag
Undertiteln är talande, men boken, Stridsbergs kanske minst spretiga hittills, är också en elegi. I centrum finns Jackie och hennes far, Jimmie Darling. Han med den omättliga sorgen och alkoholismen, han som har så lätt att få människor till skratt men som älskar döden för mycket. Från olika tidpunkter, och skikt mellan dröm och verklighet, byggs ett narrativ, lika vemodigt som medryckande. Beckomberga är en skev runa över välfärds-staten, vacker i sin solkighet, fullfjädrad i sitt fängslande språk.
Rovfåglar osv.
Kristina Sigunsdotter
Neonprojektet
Okej, äntligen en dagboksroman värd namnet! Eller, haha, värd namnet? Vad är det namnet värt? Det är en bok värdig Kristina Sigunsdotter. Gott så. Det är brännande, skrikande kaskader av ord som väller ut ur romanjagets ”kaosmun” och ner i datumen, i lägenheterna, skogen och diagnosen. Moderns död, Lärarens kåthet. Rovfåglar osv. är lika rolig som mörk, och underbart pretentiös. Alla ni som planerat att läsa Stig Larssons senaste kan strunta i det och läsa den här istället.
Spår av Antigone
Christina Ouzounidis
Modernista
Få flätar samman röster med en sådan gåtfull skärpa som dramatikern Christina Ouzounidis, ofta med en sylvass politisk agenda som skär igenom den mytiska fernissan av grekisk tragedi. Hennes nya bok, Spår av Antigone, är inte en bok om mannen utan om flickan och kriget, och eventuellt om en bror. Det är komprimerad lyrisk dramatik som behandlar sönderslitandet och våldtäktskulturen, med inskjutna parenteser och kursiv metatext som osäkrar effektivt.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 08, 2014.
