Stoppa pressarna!

I september lade sveriges största boksförlag Bonnier ner sin gamla trotjänare BLM. I december var det tidningen Pop som fick lämna sina lokaler, och bara några dagar senare gick Svenska Dagbladets fredagsbilaga City samma öde till mötes. Efter ett år då Expressen Fredag förvandlats till en sladdrig Hänt Extra för 13-åringar, ett år fyllt av bakslag för den seriösa populärkulturella journalistiken - från .doc:s vingliga tillvaro till nedläggningen av Sound Affects - meddelar så Bonnier att även Bibel går i graven om två nummer.

Vi kommer att sakna dem. Den svenska nöjesjournalistiken har blivit ordfattig. Fördumningen och kommersialiseringen har vunnit ännu en seger. Så vi gjorde det enda raka. Inte sedan oktober 1995 har Nöjesguiden placerat en uppsättning människor vid ett bord och bett dem tala ut om någonting som engagerar dem. Men fem dagar efter beskedet om Bibels nedläggning lämnade vi över ordet till sex nyckelpersoner på den svenska popjournalistikens kalhygge. 

Deltagare:
Magnus Larsson var redaktör för det nedlagda litteraturfanzinet Mono. Arbetar idag som frilansskribent, bland annat för Nöjesguiden. 
Bo Madestrand är biträdande chefredaktör på Nöjesguiden och redaktör för kulturtidsskriften Merge. 
Jonas Bonnier är VD för Bonnier Tidskrifter, och bär därmed det yttersta ansvaret för nedläggningen av Pop och Bibel. 
Clemens Poellinger var redaktör för Svenska Dagbladets nedlagda bilaga i City. Idag är han chef för SvD:s nöjesredaktion. 
Annina Rabe var litteraturredaktör för nedlagda Bibel och skrev regelbundet i City. Hon var dessutom redaktör för den uppmärksammade boken Ingen längtar efter mer media. Arbetar som frilansjournalist och är med i Allt om Böckers redaktion. 
Mattias Hermansson arbetade tidigare som redaktör för DN På stan. I dag är han redaktionssekreterare på DNs kulturredaktion. 
Marie Birde är chefredaktör för nät- och papperstidningen Darling, som sponsras av webbföretaget Spray. 
Fredrik Helmertz är förlagsredaktör på Hachette, som bland annat ger ut Café - tidninen där han tidigare var chefredaktör. Ska lansera Café i Norge i vår. 

Nöjesguiden: Innebär den senaste tidens nedläggningar att vi idag befinner oss vid ett popjournalistiskt lågvattenmärke?
Annina Rabe: Ja, definitivt. I dag blir det allt svårare att få utrymme för det udda, det som inte är väldigt mainstream. Samtidigt blir det etablerade medierna mer och mer utslätade. 
Marie Birde: Det är väl snarare på Internet populärjournalistiken hamnar nu?
Clemens Poellinger: Men Internet är inget alternativ. Bilder blir till exempel aldrig bra på Internet. Inte än och inte på många år, innan alla har råd med en sådan där flat väggskärm som de har på reklambyråerna. 
Nöjesguiden: Skulle du lika gärna lägga ner papperstidningen och bara göra den på nätet, Marie? 
Marie: Ja, i framtiden kanske. nu kompletterar papperstidningen och webbtidningen varandra, men om papperstidningen inte behövs i framtiden kommer vi så klart bara att göra den på nätet.
Fredrik Helmertz: Det är klart att papperstidningen kommer att finnas kvar, även om det känns lite hårt just nu. Frågan är om det någonsin har varit lättare och billigare att göra tidningar än idag. Problemet är bara att man måste ha en god idé, vara listig och kanske hitta nya distributionsformer. Ska man sälja sina produkter i kiosk utsätter man sig själv för en väldigt hänsynslös tävling, inte bara vad gäller innehållet i tidningen. Det är dessutom en strud med kioskägare och distributörer, där du kämpar mot kanske 300 titlar. 
Marie: I USA satsar fe på helt andra sätt att få ut sina tidningar. Det handlar bara om prenumerationer eller andra alternativa distributionsformer. Det tror jag kommer i Sverige också. 
Fredrik: Ja, Bibel hade kanske kunnat överleva om man hittat en annan distributionsform. Nu tror jag i och för sig att Bibel hade haft problem i vilket fall, för det krävs att man tänker mycket smartare i det redaktionella och verkligen vet vad man vill med tidningen. Vill den som är intresserad av mode självklart ha musikrecensioner, vill den ha den mixen? Vi vill ha den, det är en sak, men vill läsaren ha den?
Annina: Jag tror att man alltid måste utgå ifrån vad man själv vill ha. Annars blir det inget bra. 
Jonas Bonnier: Det håller jag helt med om. Jag tycker fortfarande att Bibel är en jättebra tidning och enormt konsekvent i det den gör. Däremot är det jävligt dystert att det inte finns fler som tycker att den är jättebra. Man blir som Ulf Lundell och vill flytta till Norge istället. Bibel är ett exempel på hur människor i flera år har jobbat stenhårt på att göra någonting jättebra, och sedan fungerar det ändå inte. Men det är inget bevis för att det inte kommer att fungera nästa gång.

Nöjesguiden: Hade Bibel kunnat fungera om ni väntat ett halvår eller ett år med att lägga ner den?
Jonas: Det vet jag inte. Det går inte att säga, det kanske hade gått skitbra. Att veta sådant är inte riktigt min grej.
Fredrik: I slutänden måste tidningarna ändå visa ett resultat. De som jobbar med tidningen måste ha löner, man måste kunna betala telefoner, kontor och frilansare -det fungerar inte att alla ska jobba gratis.

Nöjesguiden: Fredrik sade tidigare att det är enklare och billigare än någonsin att göra tidningar. Är det verkligen så?
Clemens: Visst är det så. Vår lilla blaska City var egentligen ett extremt lågbudgetprojekt. Men när jag tänker på olika magasin och bilagor så kommer jag fram till att det aldrig går att säga vad folk vill ha. Det är som med skivor: bara en bråkdel av allt slår igenom. Finns det ingen själ, inget personligt tilltal, så går det inte heller bra.

Nöjesguiden: Varför lades City ner?
Clemens: Det handlade först och främst om Svenskans taskiga ekonomi, och sedan byttes tidningsledningen ut. Då vill det till att den nya administrationen visar att det är en ny sheriff i staden och att han inte är god, liksom.

Nöjesguiden: Men du har inte gått ut och beklagat det efteråt?
Clemens: Nej, det kan jag ju inte göra. Jag vill gärna jobba kvar där, haha. I själva ver­ket är jag väldigt nöjd med att vi gick i mål med 90-talet. Det kändes väldigt symbo­liskt, jag hade ju ingen aning om att det skulle bli så profetiskt, att den här sortens journalistik skulle dö i Sverige. Det kanske var en förbannelse.

Nöjesguiden: Håller den här sortens journa­listik på att dö i Sverige?
Jonas: Nej, fan.
Clemens: Men det känns ju så.
Mattias Hermansson: Jo, någonting håller väl på att hända. I början av 90-talet fanns det ett sug i samband med att samhället tribaliserades. Och tidningen Pop var klockren för den tiden, de gjorde precis det läsar­na ville ha just då. Någonting som gjorde att det blev mycket lättare att navigera sig fram genom ett samhälle som blev mer och mer mångfacetterat. Och sedan kom det en massa svar på det - Expressen Fredag och kanske ZTV.

Clemens: Du har rätt. Medieexplosionen i slutet av 80-talet skapade en väldig frihetskänsla i Sverige. Och tekniken, med nya program som Quark och Photoshop, var ju... spännande. I dag har det blivit vardag, och då försvinner vissa av de humanistiska, konstnärliga, frihetsälskande, vackra värdena.
Jonas: Haha, så där ja! Alright! Ska vi gå hem nu, haha?
Annina: Som frilansjournalist känns det som om det finns färre tidningar att skriva för nu, och jag tror att ganska många känner så. Det var en av de saker jag funderade över i tisdags, då Bibel lades ner. Vi som gjorde Bibel var väldigt olika, men vi hade alla specifika talanger, och jag tycker att man under åren har sett så väldigt många begåvade människor malas ner i de etablerade medierna och slätas ut och bli skittråkiga.
Fredrik: Nu låter vi verkligen som den allra tristaste sortens medelålders figurer, som säger att "åh, nu har vi lagt ned tre tidningar, och nu är det slut på de humanistiska värdena". Men det kommer alltid något nytt. En ny generation sitter just och funde­rar, och snart startar de något Darling-liknande som vi inte vet om än.
Marie: Men då krävs det förlag med visioner också, som kan satsa på en tidning som får gå med förlust i ett par år.

Nöjesguiden: Får Darling gå med förlust?
Marie: Ja. Det har vi gjort väldigt länge, även om det går bra just nu. Men Spray ville i första hand inte ge ut Darling för att det skulle bli en vinstgivande produkt, utan för att det skulle bli en bra produkt. De ville förknippas med kvalitet. Och Darling ska bli något mycket större, vi ska inte stanna vid att göra en tidning.
Fredrik: Tro mig: Det finns alltid vinstkrav. Du kommer att bli väldigt, väldigt besviken om du tror att det finns någon som ger ut tidningar utan att de går runt i det långa loppet.
Marie: Jag förstår väl också att de kommer att vilj a att vi ska gå med vinst någon gång. Fredrik: Ja, eller att det på något sätt ska räknas hem, för det finns liksom inga snälla, ideella förläggare.

Nöjesguiden: Ska vi släppa in Jonas? Nu har han skakat på huvudet en rätt bra stund. Jonas: Mja, det är bara för att alla påstår en massa saker om Bonniers, och jag känner att jag skulle kunna inflika någonting där. Dels det här med vinstkrav. Jag jobbar på ett tidningsförlag, och att tidningsförlagets affärsidé är baserad på att man ska tjäna pengar på tidningar kan ju knappast chockera någon. Däremot är det som Fredrik säger så enkelt och billigt att göra tidningar i dag att det inte finns någon anledning för oss att ge ut sådant som vi förlorar pengar på. Vi kan göra jättespännande tidningar och fortfarande tjäna pengar på dem.
Clemens: Men ni gör ju inte det.
Jonas: Jo, för fan, massor. Och därför...
Clemens: Nej, det gör ni ju inte. Ta tidningen Hallå - vad var det för något?
Jonas: Hallå var ju världens bästa tidning!
Clemens: Nej, nej, nej! Det var någon annan som hade kommit på idén och så två år efteråt får vi en svensk kopia, precis som i skivbranschen när den är som värst. Man har ingen originaltalang, utan gör en svensk remake. Det är pinsamt! Men Månadsjournalen, de tidningar som går bra, dem rör man inte.
Jonas: Var det en fråga? I dag ger vi ut 34 titlar som skvätter åt alla möjliga olika håll, och i princip alla går bra.
Clemens: Men Veckorevyn går inte så bra. Och då börjar ni ändra. Ni liksom vaknar, känns det som, och så plötsligt... vart tog alla människor vägen?
Jonas: Ja, men det är väl härligt? Går den skitdåligt så lägger man ned den och star­tar något nytt. Det finns väl inget egenvärde med att förlänga livet på en tidning? Det förstår inte jag.
Fredrik: Uppenbarligen har ju Veckorevyn någon form av problem, och då har man kanske misslyckats med vad det innebär att vara en redaktör på ett kommersiellt förlag.
Jonas: Men i sådana fall skulle sanningen vara att en bra tidning är en lönsam tidning?
Fredrik: Ja, ur ditt perspektiv borde det vara så.
Jonas: Absolut inte. Bibel är en skitbra tid­ning, men det är ingen lönsam tidning. Det har ingenting med varandra att göra. Att Bibel 1999 var en jävligt mycket bättre produkt än Vecko-Revyn 1999 finns det väl ing­en tvekan om? Det är bara att läsa tidningarna så ser man ju det.
Fredrik: Vänta nu, hörde jag rätt? Du menar att Bibel är bättre än Vecko-Revyn?
Jonas: Ja?
Fredrik: Okej. Att du så objektivt kan säga en sådan sak tycker jag är fascinerande.

Nöjesguiden: Men hur kommer det sig att Bibel inte fungerar? Finns det för få människor som tycker om den sortens journalistik?
Jonas: Helt uppenbart är det så.
Annina: Men 21 000 prenumeranter är ju ganska många människor.
Jonas: Absolut. Upplagan är inget problem för ett stort förlag. Om jag går ut till Sveri­ges män och säger "Ni får en Porsche om ni prenumererar ett år", så kommer upplagan att bli superstor. Det svåra är att få folk att betala en massa pengar för tidningen. Och det problemet lider Bibel jättemycket av.

Nöjesguiden: Har ni några nya tidningar på gång, Jonas?
Jonas: Absolut. Flödet in till oss på Bonniers är större och mer spännande än någonsin. Det finns otroligt många yngre personer med roliga och konstiga idéer. Vi pratar om tre nedläggningar här. City har definitivt lagts ned, Bibel är inte ens nedlagd, den kommer med två nummer till, och Pop... den är mer ett slags väsen som jag inte vet om man kan lägga ned överhuvudtaget.

Nöjesguiden: Den där gravstenen i sista numret av Pop kändes väl ändå ganska definitiv?
Jonas: Mja, det tycker jag också. Jag hoppas absolut att den är nedlagd, det finns ingen tvekan där.

Nöjesguiden: Många fick en chock när ni i höstas lade ned BLM efter många års trogen tjänst. Det blev en symbolhandling som visade att Bonniers inte längre ville vara den goda kulturmecenaten.
Jonas: BLM är väl också ett tecken på ett slags publicistisk kramp, att man ger ut en tidning som var bra på 60-talet i 30 år till.
Annina: Att BLM inte var särskilt bra i sin sista skepnad håller väl de flesta med om, men man får inte glömma att Bonniers hela tiden skar ner på deras budget och att förutsättningarna blev allt sämre.
Fredrik: Det behöver ju inte bli tystare bara för att Bibel läggs ned. Det finns fortfaran­de listiga vägar att gå, även om man måste tänka smartare.
Annina: Fast de vägarna blir färre och färre, det är ju inte direkt ett gynnsamt klimat. Jonas: Men jag vill vara en välgörare och ge ut massor av konstiga tidningar!
Fredrik: Härligt! Haha. Varför fortsätter du inte med Bibel ett tag till då?
Jonas: För att just den inte fungerar. Det intressanta är ju att starta något nytt, att testa igen. Flödet av idéer är så gigantiskt stort. Det är ju inte bara de här människorna som vill göra någonting.
Fredrik: Det är ett underbart budskap du sänder ut, men om du är en sådan välgöra­re går det ju att tänka igenom olika vägar att fortsätta om du tycker att produkten är den rätta. Eller så får du vara ärlig och säga: "Ni gör inte rätt produkt."
Jonas: Men i två år har vi förlorat jättemyck­et pengar på Bibel. Om vi inte får det att fungera efter ett par år så tror jag inte att det går på sikt heller. Då motverkar det syftet, för till slut blir Bibel så pass kostsam att förlaget paralyseras och inte vågar något annat. Nöjesguiden: Fredrik antydde tidigare att vi talar om smala specialtidskrifter, men i dag saknar vi väl en bred, populärkulturen tid­ning i Sverige?
Clemens: Ja, det håller jag med om. Det finns ingen sådan i Sverige. Jag tror att det finns läsare som går direkt på utländska tidningar i stället.
Fredrik: Men de brittiska tidningarna är väl­digt folkliga, samtidigt som de innehåller .det väldigt smala. Och jag skulle vilja säga att tittar man i Elle och Damernas Värld så har de också väldigt smala inslag.
Annina: Var då någonstans?
Clemens: Nej, det har de inte.
Mattias: Jag tror inte att det kommer att komma någon bred filmtidning eller musiktidning. Det Bibel gjorde var ju att säga att den här sortens musik och den här sortens kläder och den här sortens böcker är släkt med varandra. Det var det intres­santa, att man äntligen lade saker bredvid varandra och gjorde anspråk på något slags sammanhang i stället för att vara nördig -det fanns en bredd i själva ansatsen.
Marie: Jag kom på varför det inte finns någon populärkulturen tidning, det är för att Sverige är lite för tråkigt. De som är rik­tigt coola läser hellre de amerikanska eller engelska tidningarna, for det är därifrån alla trender kommer. Det är jätteviktigt att det finns populärkulturella tidskrifter även i Sverige, även om de är smala, för man måste få läsa populärkulturell journalistik även ur ett svenskt perspektiv.
Mattias: Det kanske är en generationsväx­ling nu också. Den traditionella kulturjour­nalistiken fungerade i slutet av 80-talet ungefär som en anslagstavla. Det fanns ett antal olika synsätt som kom till tals på kul­tursidorna, och det byggde i sin tur på att alla hade ungefär samma förkunskaper. Sedan försvann allt det på 90-talet. Det blev mycket mer heterogent och plötsligt tala­des det 100 språk i Stockholm, och då uppstod det ett sug efter tidningar som Pop och City, eller ZTV eller Expressen Fredag. Redaktioner som förklarade att det var de här och de här grejorna som gällde, att det var dem jag skulle ta till mig.
Jonas: Jag tror att Annina har rätt när hon säger att det som är smalt inte längre behöver vara ickekommersiellt. För tio år sedan gick det smala inte att sälja. Men i dag finns det ingen sanning kvar i det. En väldigt brett anlagd produkt kan gå käpprätt åt helvete, medan det smala plötsligt kan bli kommersiellt.
Annina: Tidningar som City och Bibel börja­de ju med en sorts omdefiniering av kultur­journalistiken. Tidigare var det väldigt vattentäta skott mellan det som kallades populärkultur och det som kallades finkultur, och det har retat mig att det hela tiden har skrivits om "populärkulturmagasinet" Bibel. Inte för att vi på något sätt varit för fina för att vara ett populärkulturmagasin, utan för att det retar ihjäl mig att man fort­farande gör den där uppdelningen.

Nöjesguiden: Är problemet att det finns ett slags hybridtidningar som varken staten eller kapitalet vill ta ansvar för?
Annina: Ja.
Clemens: Men det handlar ju inte om att ta ansvar. Jag tycker det borde finnas tillräck­ligt med attraktionskraft i tidningen för att den ska kunna leva av egen kraft. Visst är Sverige ett litet land, men nog sjutton finns det plats för två eller tre popkulturella magasin.
Fredrik: Ju smalare tidning du tänker ge ut och sälja på en allmän marknad, desto smartare och mer genomtänkt måste du vara.
Annina: Det här är en sådan klyscha att man nästan inte orkar säga det, men det är i de mindre tidningarna som de framtida tan­karna föds.
Fredrik: Men det måste väl ändå finnas en affärsidé bakom? Är du med på det?
Annina: Nej, inte nödvändigtvis.
Clemens: Det räcker ju ofta med en publicistisk idé, det är en bra början.
Marie: Det behövs ju tidningar som uppmuntrar andra också, som modekreatörer och små band. Annars blir det ingen musikexport till Japan.
Annina: Bibel hade ju 21 000 prenumeran­ter, och det sades att det var väldigt många fler som läste tidningen, 60-70 000 per nummer. Procentuellt sett hade Bibel, en större täckning än till exempel The Face.

Nöjesguiden: Som Jonas sade tidigare kan det ju inte vara upplagan som är fel. Den var uppenbarligen så hög som den kan bli i Sverige. Nedläggningen måste alltsä ha haft med annonsförsäljning eller prenumerationer att göra?
Jonas: Naturligtvis skiter vi i varifrån pengarna kommer, så länge de kommer. Huruvida det är annonsintäkter eller prenumerationsintäkter eller lösnummerförsäljning gör liksom ingen skillnad. Totalt sett så fick vi inte ihop det. Det som är tråkigt här är att vi inte kan fortsätta att ge ut tidningen. Det är skittråkigt.
Fredrik: Är du beredd att ge titeln till redaktionen och låta dem gå vidare med den på egen hand?
Jonas: I princip är jag det, ja.
Fredrik: Det är en möjlighet. Det vore i sådana fall väldigt generöst.

Nöjesguiden: Du får alltså en massa förslag från 18-äringar som vill göra poptidningar, Jonas? Kommer det att bli någonting av med dem?
Jonas: Absolut. Så länge summan av det vi startar är större än summan av det vi lägger ned tror jag att mångfalden och bredden på utgivningen ökar. Och antalet tidningar skulle jag helt ovetenskapligt vilja hävda är större i dag än det var för tio år sedan.
Nöjesguiden: Som Annina var inne på förut blir ju i princip en hel generation journalister nu husvill. Vart ska de ta vägen?
Annina: Vi kanske inte blir husvilla, men en sorts journalistik blir husvill.
Fredrik: Men allvarligt talat: Clic lades ner en gång, tidningen Z lades ned en gång, sedan kom Intrig och skulle förändra all­ting, och så lades den ned och alla sade "var skavi nu skriva"...
Annina: Ja, men det handlar ju inte om de enskilda personerna, det handlar om en sorts journalistik som det inte riktigt finns utrymme för.
Clemens: Det jag tycker är intressant är det kritiska tänkande som inte finns i de andra produkterna. Det fanns i Bibel och det kan finnas på någon kultursida ibland, ett tän­kande som säkert har en publik. Det hand­lar om att se ett samband mellan till exem­pel Britney Spears och en viss film. Susanne Pagold kan se sådant där i en benådad stund, men sedan går det två år innan hon ser det igen. Det där finns i andra länder och det går bra.
Fredrik: Vilka tidningar tänker du på då?
Clemens: Det kan finnas i en superkommersiell produkt som Vanity Fair, till exempel.
Fredrik: Ja, just det. Precis.

Nöjesguiden: Vi har inte talat någonting om kvällstidningarnas fredagsbilagor.
Jonas: Nej, det är väl symptomatiskt?
Clemens: Jo. Puls är ju jättedyr att göra, men den är en bra marknadsföring för Aftonbladet, och en framgång i mina ögon.
Fredrik: Varför skulle inte Bibel-reportagen kunna publiceras i DN, det borde väl inte vara omöjligt?
Mattias: I och för sig. Men jag tror att sven­ska morgontidningar gör sådana i högre grad än vad liknande tidningar gör utom­lands. Mängden populärkulturjournalistik och nöjesjournalistik har ju ökat flera hun­dra procent i dagstidningarna de senaste åren. Det kan också vara en del av förkla­ringen till att det blir svårare att driva andra tidningar. För resten tror jag inte att ens hälften av Expressens läsare köper fre­dagsbilagan.
Fredrik: Jag tror att kvällstidningarna får problem när de ska börja ta betalt för bila­gor. Då hamnar de i en mycket svår situa­tion. Det är därför de får de här returerna -folk väljer bort bilagor som kostar extra.
Mattias: Men ett minst lika stort problem tror jag är att de inte vet vad de ska göra eller vilka de ska göra det för. De tar in 22-åriga vikarier som skriver spaltmil om Expedition: Robinson, för att cheferna förväntar sig det.
Clemens: Jag tror inte ens att det är en cynisk spekulation eller publikförakt, utan bara något slags famlande - "Vi behöver unga läsare." De märker att brallorna har ramlat ner, och de vill fä upp dem igen så fort det går.

Nöjesguiden: Apropå att tappa brallorna: Café, vad säljer ni tidningar på?
Fredrik: Ja, alltså vi...
Alla: (Skrattar)
Fredrik: Alltså... Det nakna säljer Holly­wood-filmer, det säljer svenska filmer, det säljer modetidningar. Aldrig har väl Bibel fått så mycket uppmärksamhet som under pedofildebatten. Om det var någonting jag tyckte att Bibel gjorde bra så var det när ni gjorde er intervju med Tony Richardson, som vi absolut borde ha haft i Café.
Annina: Men man kan väl ändå inte säga att Bibel sålde på naket?
Alla: (Skrattar)
Fredrik: Nej, men lyssna, jag uttrycker mig dåligt: jag tycker att Bibel i ännu högre utsträckning borde ha varit kontroversiell. Jag tycker att allt mode i viss mån balanse­rar på gränsen till sexualitet, nakenhet, yta och innehåll. Jag tycker att Sverige är ett rätt nymoraliskt samhälle i dag, ett klimat som är förödande på många sätt, och där tycker jag att Bibel hade kunnat vara myck­et mer kontroversiell. City -jag blev aldrig så lycklig som när ni i det näst sista numret hade de där läskiga bilderna.
Clemens: Äh, de var väl inte så läskiga.
Fredrik: Njae, men jag förstår att folk hoppade till uppe på Östermalm, och det tycker jag är underbart.
Annina: Men det är ju inte ett självändamål att provocera och vara kontroversiell. Att vi hade en intervju med Terry Richardson är ju för att han är en intressant person, och att ni hade de där bilderna i City var väl för att ni tyckte att det var bra bilder, antar jag.

Nöjesguiden: Men kan det vara ett självän­damål att väcka uppmärksamhet, som till exempel när Johan Ehrenberg sprang omkring i kjol inför ett nummer av ETC?
Fredrik: Ja, Lokko i klänning!
Clemens: Man ska försöka väcka uppmärksamhet, tycker jag. När City var ny var vi så glada när vi fick in vårt lag i soffprogrammen i TV på morgonen. Vi kände något slags hybris, att nästan kunna styra när de skulle få vara med i programmen genom att dänga till med någon lagom ung och cynisk åsikt. Det var hemskt roligt.

Nöjesguiden: Vad tror ni kommer att hända med populärkulturjournalistiken i framti­den?
Jonas: Jag tror att det kommer att finnas jättemånga bra grejor om ett år. Ekono­miskt sett finns alla förutsättningar för att massor av tidningar ska växa upp. Jag tror att mångfalden kommer att öka och att debatten kommer att föras vidare. Däremot är det möjligen så att takten på nyheter drivs upp lite grann, alltså att det kommer fler och läggs ned fler tidningar än förut. Jag tror stenhårt på en bra och positiv framtid.

Nöjesguiden: Annina?
Annina: Jag har ju en deppvecka, så jag tror inte det. Däremot är det klart att röster kommer att fortsätta göra sig hörda, det kommer fortsätta att komma fram massor av bra människor som gör massor av bra grejor. Men jag tror inte att man kommer att hitta dem hos de stora förlagen. Jag tror inte att de kommer att höras i mainstreampressen. Marie: Men det har de väl aldrig gjort?
Annina: Nej, men jag tror inte att det kommer att beredas utrymme för så värst många fler nytänkande projekt, och jag tycker överhuvudtaget att vi går mot utslätning, likrikt­ning, konformism, utarmning, skit.
Alla: (Skrattar)
Clemens: Jag tror som Jonas, jag är optimist och jag hoppas mycket och tror lite grann att det här sättet att skriva, ett slags nytt kritiskt tänkande, kommer att spilla över på all journalistik utom den rena nyhetsbevakningen. Vem vet - kanske till och med på näringslivsbevakningen.
Nöjesguiden: Känns det som att den här generationen har misslyckats?
Annina: Nej, det är inte ett dugg misslyckat av vår generation. Det är bara det att när folk sätter sig på ledande positioner och får tillräckligt mycket makt, då blir de tråkiga. Då måste man bereda mark för nya människor.
Clemens: Om folk slutar att läsa tidningar så är det inte deras fel, utan de som gör tidningarnas fel, tycker jag.

Nöjesguiden: Man kan inte lägga ansvaret på ointresserade läsare?
Annina: Är det någonting vi inte hade så är det ointresserade läsare. Det var en mycket engagerad läsekrets. Man kan ju inte ringakta folk bara för att de är färre än en annan grupp. I mitt idealsamhälle skulle en tidning med tio läsare ha lika stort existensberättigande som Café.
Jonas: Absolut, och dessutom måste vi tän­ka på att vi generaliserar väldigt grovt. Om vi ser till tidskriftssidan är upplagorna definitivt större nu än de var för tio år sedan. Totalt sett ser det väldigt positivt ut för tid­skrifter som medieform. Clemens: Men du skulle ju just lägga ner ett par stycken?
Jonas: Ja, absolut! Och jag kommer glatt att lägga ned och starta nya i framtiden.
Annina: Det är någonting vi inte har pratat om alls här i dag: vart bildjournalistiken ska ta vägen.
Clemens: Det är den största kulturförlusten med det här, att det intressanta fotot för­svinner.
Fredrik: De fotografer som ni pratar om, och som jag för övrigt har publicerat själv, är också regelbundna medarbetare i Wallpaper och en lång rad ändra engelska och amerikanska tidningar. Det är inte själv­klart att marknaden dör bara för att Bibel läggs ner, även om det har varit ett bra ställe att introducera nya fotografer. Annina: Men är det inte tråkigt att vi i Sverige inte kan ha en tidskrift som kan erbjuda den möjligheten och den friheten?
Fredrik: Jo, men Nöjesguiden finns ju fortfa­rande kvar. Jag misstänker att de ger en väldigt stor individuell frihet inför modejobb. Annina: Men det är ju lite svårare. Nöjesguiden är jättebra och det sista hoppet och allt, men den är svartvit och tryckt på nyhetstidningspapper.
Jonas: Nej, men den är ju fan inte jättebra.

Nöjesguiden: Den lever i varje fall.
Jonas: Den ges ut.
Fredrik: Ja, den ges ut, den lever, och det kommer att komma ännu fler sådana tidningar, tror jag.
Mattias: En annan sak vi inte har pratat sär­skilt mycket om i dag är olika förmer av dis­tribution. Jag skulle önska att det fanns någon annan kanal än Tidsam, och jag skul­le också önska att det fanns ett slags motsvarighet till Pocket Shop för tidskrifter, som verkligen skulle höja attraktionsvärdet.
Jonas: Men det kommer ju snart.
Mattias: Ja, det tror jag också. Men sedan handlar det också om vilka förutsättningar etermedierna får - att det uppstår radioka­naler och TV-kanaler. Jag tror aldrig att DN kommer att kunna bli en jättenischad tid­ning och kunna tala om allt för alla, snarare förklara sammanhang, och det tror jag att det finns ett stort sug efter. Jag tror att det finns en längtan efter sådana förkla­ringar, som Bibel försökte tillfredsställa. Varför vissa saker, vissa musikstilar, vissa modestilar, vissa livsstilar överhuvudtaget hänger ihop.
Marie: Men det kommer kanske fram jät­temånga nya människor efter nedläggning­arna av Pop och Bibel som vill göra nya och mycket bättre tidningar? Det kanske var en jättestor inspiration för alla kids där ute?
Annina: Vad skönt. Då dog vi kanske inte förgäves ändå? 

Av Magnus Larsson och Bo Madestrand