Stockholmspriset 2011 – och de nominerade är…

Redaktion 17:11 26 Jan 2012
Stad: 
Kategori: 

I vansinnigt många år har Nöjesguiden delat ut Stockholmspriset till personer och företeelser som har betytt extra mycket för staden under det gångna året. Juryn har vid flera tillfällen under året sammanträtt och debatterat om vem, vad eller vilka som förtjänar att lyftas fram för sin exceptionella briljans.


BAR


Foto: Fredrik Skogkvist
7 på Sjöfart
Sommarens bästa häng stod 7 på Sjöfart för, med viss hjälp från en av stans vackraste utsikter. Med en kunnig personal, påhittig drinklista och en gedigen musikprofil gav de oss alla solnedgångar vi önskade oss. 
Hej Andreas Bergman! Varför tror ni att ni har blivit nominerade?
– För att vi driver en bra sommar-hang out. Det var nytt och spännande när vi öppnade, som ett nytt sommarprojekt helt enkelt. Vi serverar kvalitativa drinkar och vill helt enkelt att folk ska kunna sitta på en uteservering och dricka drinkar och röka en cigarett.
Vad är receptet för ett lyckat koncept?
– Man vet vad man vill. Man får inte sluta på grund av att någon person kommer med negativa åsikter, eller om det skulle uppstå en dålig månad eller period. Man måste ha is i magen. Men sedan måste man också ha en bra idé i grunden och då spelar det ingen roll om man driver en restaurang, bar, frisörsalong eller någon annan typ av butik. Man måste veta vad som gäller just nu och själv vara medveten om vad det är man säljer.


Svartengrens
Med en internationell service lika kristallklar som isen i drinkarna har Svartengrens bar förfört både cocktailnördar och barhängsfolk. Rena smaker och proffsigt hantverk känns idag som en självklarhet bland Stockholms bättre barer, men bartenders som även behärskar konsten att konversera sina gäster växer inte på träd.
Hej Martin Idestrand, ägare tillsammans med Göran Svartengren. Varför tror ni att Svartengrens är nominerade till Stockholmspriset?
– För att vi gör allt med omsorg.
Om man skulle beskriva Svartengrens med tre ord, vilka skulle det vara?
– Kött, cocktails & kärlek!

Aarts
Södermalm kan ibland uppfattas som några få klickar med en massa barer och affärer samlade på en liten yta, men det finns guldkorn även på mer avskilda håll. Åsögatans finaste hemlighet är Aarts, den mysiga restaurangen vars bar erbjuder bartenderperfektion och hiphop i högtalarna. Ännu kan man räkna med sittplatser.


KONST


Botkyrka konsthall

När 2011 års upplaga av Fittja Open slog upp portarna, kändes plötsligt Tumba inte bara som den viktigaste platsen i Stockholm, utan i världen. Med ett suveränt urval internationella konstnärer fick Finbar Krook Rosato, Joanna Sandell och Paola Zamora oss att rita om kartan, och inse att Botkyrka konsthall är dess självklara mittpunkt.

Martin Christensen
Detta var det sociala tortyrredskap som fick oss att kippa efter andan. I en brutal träkonstruktion med ett golv uppumpat med luft stod Martin Christensen med en snara runt sig. När luften gick ur var det publiken som fick pumpa in ny, annars hängdes han. Sällan har spelets regler formulerats med sådan rå skärpa och skoningslös precision.
Hur känns det att vara nominerad till Stockholmspriset?
– Det känns som en dröm som blir sann! För ungefär ett år sedan formulerade jag en önskan om att det skulle bli "my time to shine", är jag kanske där snart?
Vad heter verket där du hängs? Och vad har du fått för respons på verket?
– Det heter Collaboration Machine nr 03: Galgbälgen och är min tredje interaktiva installation i ordningen som undersöker mänsklig samverkan. Responsen har varit fantastiskt intressant. Jag har hamnat i många långa diskussioner om vad verket vill förmedla och fått ta del av en underbar nyfikenhet. Det verkar ha varit lite som en sinnlig dörröppnare för vissa betraktare.
Vad tycker du är bra konst?
– För mig är bra konst, mycket kortfattat, medvetna mänskliga uttryck som berör mig på ett djupt plan och hjälper mig närmare insikter kring livets komplexitet. Detta är ofta en lång process för mig som mycket väl kan börja med irritation eller ett enkelt skratt.


NUG
Det var smått genialt när stadens främste graffare gjorde sin egen tapet på de vita väggarna i Konstakademins hus. Med perfekt känsla för tempo och en intuitiv medvetenhet för platsen, fick hans dans med sprayburken den gamla världen att rämna och en ny att uppstå. Aldrig har den gamla modellsalen varit fylld med mer energi och vi med mer entusiasm.
Hej Magnus Gustafsson! Varför har du valt att jobba med just graffiti och inget annat? Typ oljefärg.
– Jag tror inte att jag valde graffiti, utan att det var graffiti som valde mig. Och att använda andra material som akvarell eller oljefärg ger inte samma fysiska upplevelse.
Du har tidigare kallats ”en av Sveriges värsta klottrare”, hur bemöter man det?
– Att ha blivit kallad "en av Sveriges värsta klottrare" tar jag som en komplimang!


KLUBB


Super Sundays
Varje söndag hela sommaren vallfärdade folk från hela Stockholm till Café Opera som för stunden blev lite mer tolerant, lite mindre stelt och väldigt mycket svettigare. Tony Zoulias, Viet-Naam, Taro och Myggan bjöd på stans bästa r’n’b och helgens roligaste dansgolv.
Hej David ”Myggan” Johansson. När kommer söndagar att slå igenom som utekväll i Stockholm?
– Söndagar slog igenom den 15 maj 2011.
Är det okej att komma bakfull till jobbet på en måndag?
– Det är bättre att komma bakfull än att inte komma alls…


Mahoyo
Ett av årets bråk handlade om huruvida den dåliga representationen av kvinnliga dj:s bland Stockholms klubbar berodde på att klubbarna prioriterade kvalitet eller bara saknade självinsikt och kritik mot patriarkatet. Mahoyos mayhemkvällar var ett fuck you till hela ”debatten” – inga dj:s satte eld på dansgolven lika mycket under 2011.


Top Nice
Med en förkloning i London lyfter Top Nice blicken och undviker att vara stockholmskt ängsliga och navelskådande. Under 2011 gjorde de inte bara en oförglömlig augustikväll på Färgfabriken utan skaffade även lokalen Renseriet som förgyllt en svartklubbsfattig stad. Att de dessutom låg bakom fester som gayklubben Body Jar med Kakans Cookie Jar och italoklubben Absolute Roma är bara grädde på moset.
Hur känns det att vara nominerade?
– Det känns väldigt kul och kom lite som en överraskning! Roligt att få på papper att folk gillar vad vi gör. Vi ska bära med oss detta nästa gång vi moppar ett golv, skjutsar ett ljudsystem, lagar en projektor eller lägger hela vårt gage på att flyga hit våra kompisar!


KROG


Volt
Stockholms första gastrobistro hittade raka vägen in i våra hjärtan när de parkerade sig på Kommendörsgatan. Enkelhet i all sin bragd, med fingertoppskänsla för detaljer och perfekta möten. Eller som de själva säger – som chips och dipp, korv och räksallad, eller mjölk och kanelbulle. Ett besök på Volt är som att fredagsmysa med fyra killar som bara råkar vara sjukt duktiga på att laga mat.

Blue Light Yokohama
2011 blev året då stockholmare på riktigt förstod storheten i att skämma bort våra kroppar och äta som japaner. Och vi gjorde det på Izakayarestaurangen Blue Light Yokohama. Fantastiskt välsmakande mediumrätter av långkokt fläskkött, tempurafriterade kycklingar och sashimi blev en inkörsport till den japanska husmanskosten, och vi hade snart byggt upp ett beroende. Ett beroende ingen vill vara utan.
Hej Lars T Andersson, ägare tillsammans med Tom Ishiodori! ”Ät som en japan” är det första man läser när man besöker er hemsida – varför bör stockholmarna göra det?
 – Inte svårt att förklara. Japaner äter japansk mat och mår bra. Alla i Stockholm kan också må bra – om man äter som en japan.
Ni skriver också att det är nyttigt, konstigt och gott. På vilket sätt är det konstigt?
– Vi skriver “konstigt” så att alla som inte har varit i Japan är beredda på att det inte smakar som något annat de ätit. Först tycker många att det är konstig smak, sedan tycker de att det är jättegott.
Om man ska göra sitt första besök hos er – vad rekommenderar ni?
– Man kan beställa något man är rädd för, så blir man en modigare människa. Om man inte gillar det kan någon annan i sällskapet äta upp det. Man delar på allt. Annars kan man fråga servitrisen. Hon kan bestämma åt dig om du inte vågar själv.  Är man djärv som en samuraj, men gillar att andra bestämmer kan man beställa Red Light Yokohama. Det är en meny där kocken bestämmer allt. Du får bara äta och njuta.

Foto: Wolfgang Kleinschmidt
Köttbaren
Sommaren 2011 åkte Melker Andersson och F12-gruppen ut på vischan och hämtade hem en slaktbod. De dockade denna med Grill, öppnade upp som tidsenlig charkuteri-butik-möter-restaurang-möter-bar och Köttbarens succé blev givetvis ett faktum. Med inälvsdelikatesser som pölsa, mustiga långkok och klassiker som råbiff blev krogen snabbt och välförtjänt full med trogna stammisar.


SCEN

Martina Montelius
Hon räds varken det fånigt lekfulla, det äckelmörka eller det hisnande känslobranta. Hennes språk låter sig inte fångas så lätt, hennes titlar är ofta besynnerliga och hennes pjäser bjuder inte gärna på självklara tolkningar. Dramatikern, regissören och konstnärliga ledaren Martina Montelius har 2011 gett oss tre nyskrivna verk plus ett fint år på Teater Brunnsgatan Fyra.


Foto: Sören Vilks
Idlaflickorna
När Idlaflickorna trippade in på Dramaten igen, där den hade urpremiär 1993, visade Vibeke Bjelkes finlemmade, bedårande och oroande uppsättning av Kristina Lugns pjäs att stor teater kan vara förrädiskt liten och nätt. De sällsamma systrarna Stina Ekblad och Ylva Ekblad Bollade poetisk dramatik mellan sig som om den vore specialskriven för dem.


Gunilla Röör
Två på många vis diametralt olika personer, den ena en känd kulturpersonlighet i Paris konstnärssalonger – den andre en suput på sinnessjukhuset S:t Lars i Lund, båda författare, samtida med varandra, viktiga kulturfrämjare som i detta skapade kontakt mellan människor. 2011 gavs både Gertrude Stein, på Stockholms Stadsteater, och Eric Hermelin, Bli en dåre på Teater Giljotin, åter liv medelst Gunilla Röörs pondusfyllda, nyfikna och ypperliga gestaltning.


MODE


Hernández Cornet

Ana Hernández Cornet är ingen nykomling i modesverige men har med sin vårkollektion för 2012 visat hur nutida coolness kan se ut. Det starka konceptuella elementet som finns i Hernández Cornets design blir i slutändan något väldigt bärbart. Det imponerar på oss. Vi hoppas att hon kommer att fortsätta blanda siden med vita läderryggsäckar och ghettobling även i framtiden.  

Erik Bjerkesjö
I en samtid där många märken gör allt; kläder, skor, väskor, solglasögon, på både herr- och damsidan, känns det bra med designers som fokuserar. Erik Bjerkesjö gör mycket eleganta skräddarsydda herrskor som tillverkas av designern ihop med hantverkskunniga i Toscana i Italien. Ändå är det ingen tweedporrig retrodesign vi talar om. Det är moderna, handsydda läderskor av högsta kvalitet signerade Erik Bjerkesjö. 
Var får du din inspiration ifrån?
– De hantverkare jag arbetar med i Italien; hur de klär sig och hur de lever sina liv, poetiska karaktärer och författare. Sedan blir jag inspirerad av bra musik. Just nu lyssnar jag mycket på Explosions in the Sky, Philip Glass & M83!


Nhu Duong
Vi har nominerat Nhu förut men tyckte ändå att det var dags igen. På Stockholms modevecka i höstas presenterade hon begreppet lyxkicker på ett förnämligt sätt och hänförde pressen. Nhu är också huvuddesigner för Elin Klings digitala klädmärke Nowhere samtidigt som hon är tillräckligt konstnärlig för att få konststipendier. Hennes särskilda estetik där hon blandar sport/tech med elegans och nittiotalsinfluenser med nutid gjorde henne till ett av de mest nyskapande designerhoppen 2011.


LITTERATUR


Maran – Lina Neidestam

Hennes subversiva och lekfulla stil upphör aldrig att överraska. Med Maran lyckades hon förena förbehållslös feministisk porr och ödesmättade folksagor som om det vore den självklaraste saken i världen. Med den visade Lina Neidestam också att hon utan tvekan är en av de mest banbrytande serietecknarna vi har i Sverige just nu.
Vad innebär feministisk porr för dig?
– Att utmana de trånga könsrollerna inom pornografin. Jag jobbade mycket med mansrollen och ville komma ifrån bilden av män som driftstyrda monster. Istället ville jag göra dem attraktiva, åtråvärda och låta dem ha den stora äran att få bli objektifierade för en gångs skull. Jag lade stort fokus på bildens makt, perspektiv, kroppshållningar och hur vi kommunicerar manligt och kvinnligt genom bildspråk. Jag tycker att det är viktigt att fler tjejer gör sexskildringar också, eftersom jämställdhet är viktigt i alla branscher.
Hur snuskig tycker du att Maran är på en skala?
– Maran är 100 procent snusk! Jag har ritat sex ända sedan barnsben, men då var det något skamligt som skulle gömmas undan. När jag ritade Maran var det som att komma ut ur garderoben litegrann. Och de nyfrälsta är ju de mest fanatiska, har jag hört. Jag fick nästan tourettes efter ett tag och gjorde mitt bästa för att undvika "mjuk, sensuell, stilfull erotik för kvinnor"-fällan. Jag ville inte ha svartvita bilder på bortvända skuldror, jag ville ha pang på rödbetan, kroppsvätskor och gladporr i trollskogen. Maran blev i slutändan en stark reaktion mot att den kvinnliga sexualiteten alltid framställs som så passiv, känslostyrd och gullig. Så det finns ett feministiskt uppsåt bakom alla guppande trolltuttar och svettiga urvrål.


Foto: Peter Jönsson
Cirkeln – Sara Bergmark Elfgren & Mats Strandberg
I en tid när det är sorgligt ont om ungdomslitteratur som tar sina läsare på allvar är Cirkeln en mycket välkommen bok. Den levererar intelligenta karaktärsskildringar av unga i kombination med en fängslande berättelse där urgammal magi möter svensk småstadsmiljö. Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg har komponerat en sällsynt verklighetstrogen verklighetsflykt.
Hej Sara Bergmark Elfgren! Grattis till din och Mats Strandbergs nominering. Hur går det till när man skriver en bok ihop? Krockar någonsin idéerna?
– Tack! Vi är jätteglada! Självklart tycker vi olika ibland. Antingen visar det sig att den enas idé är bättre än den andras, eller så hittar vi på något helt nytt som båda gillar. Och vi har aldrig några prestigestrider, vi vet att båda alltid sätter bokens bästa först. Ingen av oss sätter sig på tvären bara för att få rätt.


Foto: Sara MacKay
Korparna – Tomas Bannerhed
Det är svårt att tro att Tomas Bannerheds debutroman Korparna är en debut. Han har en språklig säkerhet och en närvaro som är sällsynt för en debutant. Med sitt mörka och intensiva språk har han lyckats gestalta en klaustrofobisk familjesituation och känslan av en nära förestående katastrof på ett smärtsamt närgånget sätt.
Hur känns det att ha gett ut en debut-roman?
– Som en förlösning, som att mitt liv har fått större mening. Jag kan gå rakryggad genom stan och behöver inte längre vara lika rädd för att dö. Jag har alltid haft lätt för att tänka och svårt för att prata, och att då få kommunicera med tusentals människor i form av en lång berättelse om sådant som jag intresserar mig för och tycker är viktigt känns naturligtvis väldigt bra. Boken är ett fantastiskt massmedium!
Stämmer det att boken tog tio år att skriva?
– Jag började på boken tio år innan den gavs ut, men jag har också gjort annat under den tiden. Att det tog så lång tid beror på lika delar bristande talang, självkritik och envishet. Eller... kanske framför allt på att jag inte riktigt visste vilken historia jag ville berätta när jag började skriva, och på att jag under lång tid sökte mitt eget språkliga uttryck, skrev och skrev om intill det orimligas gräns. Sedan har jag också varit tvungen att läsa in mig på sådant som den svenska fågelfaunan och dåtidens spannmålsodling.
Blir det någon nästa bok?
– Det är onekligen lite lockande att lägga ner skrivandet nu när jag fått Augustpriset för debuten. Men... nej, det måste bli en nästa bok. Skrivandet är min livsluft. Det är bara då jag riktigt kan vara mig själv, utan förställning. Och det borde gå snabbare med slipade verktyg än med trubbiga!


MUSIK


Foto: Andreas Lönngren-Widell
Ison & Fille
Vi kallar det inte för en comeback, men albumet För evigt hade alla kvaliteter som ett pånyttfött genombrott har. Språkligt intelligent, uppriktigt rannsakande och nonchalant rakryggat förde Ison & Fille fram Stockholmsskildringar från områden belägna i radioskugga och vars berättelser behöver höras av än fler. Att plattan sedan kröntes med en legendarisk spelning på Strand får man anse vara en bonus av största dignitet.
Vilken var 2011 års höjdpunkt?
– Den 9 juni på Strand i Hornstull. Det var vår första Stockholmspelning i samband med releasen av För evigt. HighWon, Stor, Petter, Max Peezay, AFC, Fattaru, Birgit Bidder och Newkid var med och gästade oss på scen framför ett svettigt och utsålt Strand. En galen kväll vi sent kommer glömma!
Vad var det som gjorde att just För evigt gav er ert största genombrott hittills, tio år in i karriären?
– Det är svårt att säga. För evigt är den skivan vi har lagt ner mest tid på och det tror jag att man hör när man lyssnar på den. Bortsett från det så var det väl bra timing. 2011 var ett guldår för svensk hiphop med många sjukt grymma och uppmärksammade släpp.
Hur ska ni följa upp För evigt?
– Vi ska hoppa in i studion och fortsätta göra musik så som vi alltid gjort. Det lär inte dröja så länge innan man hör nytt från oss. 


Lykke Li
2011 var året då Lykke Li trängde igenom slöjorna av hipphet, fashion och coola referenser och skapade ett album fyllt av vackra melodier, sorgsna texter och stenhårda produktioner. Med The Magician-remixen av I Follow Rivers fick hon dessutom de suraste belackarna att dansa. Lykke ägde 2011.


Foto: Erika Lunding
Stranded
Stil och intelligens var devisen för skivbolaget Stranded under deras första storhetstid på 1980-talet. Som återuppståndna står de för exakt samma värden, och med artister som Deportees, Anna Järvinen, Serenades, Håkan Hellström och Ram Di Dam är de Sveriges överlägset mest framåtblickande etikett.


MEDIA


Cecilia Uddén
Radiojournalisten Cecilia Uddén, Mellanösternkorrespondent för Sveriges Radio, har under det gångna året varit en av de mest intressanta rösterna att lyssna på när vi följt den arabiska våren. Och utöver att hon tilldelades Stora Journalistpriset, är hon en modig, saklig och ballin’ person som förtjänar en nominering.
Ditt arbete utspelar sig under protester och våldsamma situationer. Vad krävs för att arbeta under och framförallt i sådana förhållanden?
– Tillit. Varje gång jag befunnit mig i fara, slagits av militären på Tahrirtorget, eller anklagats för att vara utländsk spion har någon alltid kommit till min undsättning. Världen är full av goda människor som får en kick av att "hjälpa till".
Hur fortsätter ditt arbete i år?
– Jag kommer att ha luppen på Egypten. Utvecklingen här är avgörande inte bara för den arabiska vårens framtid, utan också för framtiden för politisk islam i arabvärlden, för den islamiska identiteten i regionen. Men denna intressanta dragkamp börjar först när den egyptiska militären har dragit sig tillbaka till sina kaserner…


Foto: Cengiz Bozkaya
Agnes-Lo Åkerlind
Hon följde upp SVT Play-succén Rebecka & Fiona med att producera den omtalade dokumentärserien Danne & Bleckan. Genom att medvetet flytta det mediala fokuset från det kändisskap och den makt vi är vana att se, till att istället porträttera två liv i Högdalen, skapade Agnes-Lo Åkerlind inte bara ett intressant program utan utförde samtidigt en samhällsgärning av vikt.
Du har jobbat med SVT:s Rebecca & Fiona, Danne & Bleckan samt Kobra. Vad har varit roligast?
– Det diplomatiska svaret är att alla jobb har varit roliga på olika sätt. Måste jag säga ett är det Danne & Bleckan. Jag har velat göra den serien så länge och när det väl blev av kändes det som en seger!
Om en ny kombination av "&:et" skulle dyka upp under 2012, vilka två skulle du helst se att det var och vad skulle serien handla om?
– Det får ni se! I största allmänhet är jag alltid för kombinationen Tjejer & Makt.


Battlefield 3
En av årets största spelsuccéer är utvecklat på ett kontor vid Slussen. Med fem miljoner sålda exemplar på en vecka och skyhöga betyg världen runt är Battlefield 3 och dess utvecklare Dice det svenska spelundrets stoltaste fanbärare.


FILM


Story

Produktionsbolaget Story fortsätter att scanna världen efter röster och berättelser som förtjänar en större publik. 2011 bjöd de på två filmer som hörde till årets bästa – gripande fängelsereportaget At Night I Fly och historiedjupdykningen The Black Power Mixtape 1967–1975. Fortsätter de så här kommer vi att bli odrägligt bortskämda.


Tomas Alfredson
Lidingösonen Tomas Alfredson kammade hem Stockholmspriset 2008 för Låt den rätte komma in, men det var under 2011 som han internationaliserade sina talanger. Och Tinker, Taylor, Soldier, Spy blev ett visuellt fulländat kalla kriget-drama.


Foto: Matilda Paradeiser
Apflickorna
Visst levde den upp till förväntningarna! Oförutsägbart behandlade den vardagsrealism och maktkamper, och ställde samtidigt alla konventioner kring hur unga tjejer ska skildras på ända. Lisa Aschans Apflickorna var en särskilt lyckad långfilmsdebut.


NÖJESFÖRBÄTTRARE


Slakthuset

Bar och restaurang, men det är framförallt som klubb som Slakthuset fullkomligt erövrade 2011. Grymma bokningar och fantastiska nätter är det som fått oss att färdas (ja, för handen på hjärtat, hur ofta tar vi oss utanför city för att gå på klubb?) till Slakthusområdet helg efter helg. Ett mycket uppskattat tillskott i Stockholms uteliv, och ett numera etablerat pit stop under varje lyckad utekväll.
Hej Joakim Heineman, som driver Slakthuset! Vilka tankar låg bakom ert koncept?
– Ett gammalt slakteri i ett industriområde nära stan är ju en gammal dröm. Förebilden är Meatpacking District i New York där det i slutet av åttiotalet endast fanns obskyra svartklubbar och annat löst folk som drev runt. En legendarisk klubb på den tiden hette Save the Robots och där alla som var något hängde till tre dagen efter...
Hur gör ni för att locka alla klubbkids?
– Vi försöker vara upp to date och hålla hög kvalitet på alla våra bokningar. Det tror vi att våra gäster vet och uppskattar oavsett om det är svenska eller utländska akter.
Vad har ni varit extra nöjda med under året?
– Självklart den otroliga responsen vi fått från gäster och artister. Vi är oerhört stolta när utländska artister som aldrig varit i Sverige innan tycker att Slakthuset är en grym klubb med jävligt bra ljud och atmosfär.
Vad vill ni förbättra i framtiden?
– Vi kommer att förbättra ljud och ljus ytterligare en nivå. Det kommer även att ske lite förändringar inredningsmässigt och nu är planeringen med uteserveringen på taket i full gång.


Foto: Isabelle Minou
Ida Therén & Damon Rasti
Damon Rasti och Ida Therén är två grymma personer. Det är därför de båda har arbetat sporadiskt med Nöjesguiden under året. Detta eventuella jäv till trots kunde ingen i juryn förneka vad de har gjort för att förbättra nöjeslivet i Stockholm. En av sommarens bästa klubbar var deras S.I.C. som uppstod när de tröttnade på stans utbud och ville göra något åt saken. De startade en klubb där den etniska och könsmässiga blandningen var en självklarhet, i såväl dj-båset som på dansgolvet. Succén var ett faktum och de har fortsatt boka i samma anda på Vardagsrummet på Stureplan.


Foto: Jonas Jörneberg
Turteatern
Sötsur satir, estetiska absurditeter och humor svart som allvaret. Sedan den konstnärliga ledningstrojkan tog över 2008 har Turteatern (med skicklighet snarare än tur) skapat sin identitet som en av Stockholms intressantaste scener. Om det så handlar om ett helt år med Witold Gombrowicz eller en timme med Valerie Solanas – till Kärrtorp åker vi för kärlek och respektlöshet.
Ingen kan ha missat SCUM-manifestet, hur gick tankarna innan ni drog igång med föreställningen?
– Folk fördömde oss som om vi själva gick omkring och mördade människor privat. Men det är ju bara människor som spelas på scen så detta tyder bara på människors okunskap. Vi ville inte provocera utan snarare ställa upp med insikter och tankar inom teater, tankar som inte behöver vara rumsrena. Vi är en teater som fungerar som en störning som inte vill bekräfta det som går medhårs. I störningar finner man tanke, och i tankar finner man nya åsikter och nya perspektiv. Annars tänker man inte. Tankarna ska störas och utvecklas.
Vad får vi inte missa hos Turteatern 2012?
– Det händer otroligt mycket till våren på Turteatern. Vi har en dramatisering av Frankenstein och satsar på ny dramatik vilket är något den svenska teaterscenen suger på. Det ska vara kul och fräscht! Därför kommer vi även att ha ett internationellt gästspel med finsk inriktning – en två veckor lång festival som heter FINIMINI. Vi vill satsa på internationella uttryck, ytterligare något som den svenska teaterscenen suger på.



Jury: Margret Atladottir (ordförande), Amat Levin, Josefin Lundgren, Martin Petersson, Parisa Amiri, Jonas Adner, Patrik Forshage, Holly Astera, Maja Bredberg, Nicholas Ringskog Ferrada-Noli, Caroline Ringskog Ferrada-Noli, Love Lagerberg, Victor Schultz, Sanna Samuelsson, Alf Tumble, Pelle Tamleht,Isabelle Ståhl, Anders Karnell och Maina ArvasI de fall som en jurymedlem känt den nominerade, har jurymedlemmen lagt ner sin röst.

Nomineringstexter: Margret Atladottir, Amat Levin, Patrik Forshage, Maja Bredberg, Nicholas Ringskog Ferrada-Noli, Love Lagerberg, Sanna Samuelsson, Alf Tumble, Pelle Tamleht, Isabelle Ståhl, Anders Karnell, Beata Rappe och Maina Arvas.

Gilla:
upp
77 röster

Lämna en kommentar, bild eller gif här

Mest läst på Nöjesguiden.se idag

Laddar innehåll…

Senaste filmrecensioner

Bloggar

  • Stockholm
  • Göteborg
  • Malmö


Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!

Laddar innehåll…