Sist var det en bajsande Regina Lund i Censorn som fick media att kippa efter andan och ropa "fy skam". Den här gången är det en gummiklädd Hanna Bogren samt en ångestrunkande Robin Stegmar i Stitching som alstrat rubriker. Stadsteaterns studio vet uppenbarligen hur man gör sig ett rock'n'roll-rykte - det är bara att välja ett verk av den kontroversielle och av allt att döma Tourettes-sjuke dramatikern Anthony Neilson. Därmed inte sagt att Stitching skulle vara spekulativ eller rent av dålig. Det här är riktigt bra teater. Men att, som Stadsteatern gjort, redan under repititionsprocessen barnförbjuda en pjäs och kalla den för "chockerande" är marknadsföring av det riktigt banala och skandalkåta slaget.
Stad:
Kategori:
