Sport och musik hör kanske ihop?

Inför sommarens Londonolympiad har Nöjesguiden under svåra umbäranden träffat Mark Ronson och Katy B, som med sitt samarbete Anywhere in the World har gjort inte bara en av sommarens låtar utan dessutom en av de bästa idrottsrelaterade låtarna någonsin. 

Det borde inte finnas något värre än att tillsammans med en drös andra journalister fösas in i ett rum för en kvarts audiens med superstjärnan. Men även i det helvetet finns det grader. När man intervjuar i klunga händer det ibland att man hamnar med opålästa skribenter från ytlighetens sista utpost, och den fånleende belgiska Metro-journalist med totalt fem nedklottrade nonsensfrågor i sitt spiralblock som slår sig ner intill mig tar priset. Hon vill nämligen inte prata med Mark Ronson och Katy B om deras nya samarbete ur vare sig ett musikaliskt eller ens ett nöjesjournalistiskt perspektiv. Hon kvackar nämligen som – djup inandning – sportskribent. 

– Den här frågan är kanske lite dum, inleder hon entusiastisk fnissande, men vilken idrottare under OS-tycker du är särskilt värd att vinna en medalj?

Mark Ronson tittar på journalisten. Så tittar han på oss andra i rummet. Han ser ut att överväga om pengarna som det stora läskföretaget betalat honom för låten Anywhere in the World verkligen är tillräckligt för det här. Han ler inte. Det gör den belgiska journalisten, förväntansfullt. 

– Det var fascinerande att se idrottarnas hängivenhet. Jag tycker att alla idrottare som har tränat hårt och förberett sig är värda medalj. 

Så svarar han till slut, diplomatiskt och korrekt, trots att han faktiskt handgripligen skulle kunnat kasta ut henne utan att någon närvarande skulle kallat det övervåld. Så gäspar han. Stort. Demonstrativt. Det påverkar inte vår leende belgiske journalist, som utan fruktan läser upp nästa fråga ur sitt block. 

– Om du vore en idrottare själv, vilken sport skulle du välja att delta i OS med?

– Någon som är enkel. Curling.

Journalisten nickar nöjt och antecknar noga. Vi andra försöker hitta en väg vidare i intervjun. 

– Wrong Way Ronson, prövar jag. Nu ler Mark Ronson och lutar sig framåt för att rensa undan de sponsrade läskflaskorna från bordet. Han vill demonstrera hur löparbanan såg ut när han skulle springa ett stafettlopp i fjärde klass. 

– Här kom de springande, och här stod jag och väntade på att ta över stafettpinnen på sista sträckan. Men jag fick hjärnsläpp och höll fram fel hand för att ta emot, och då blev jag helt felvänd. Så alla åskådare började skrika åt mig, ”fel håll, fel håll”, och det passade rätt bra ihop med mitt namn. Smeknamnet liksom fastnade. Wrong Way Ronson. Jag har fortfarande en vän som har en särskild ringsignal för mitt nummer, så när jag ringer spelas en fras ur en gammal Sublime-låt - ”nobody ever told her it’s the wrong way”. 

Numera springer han mest för motion (”jag jobbar nu på nätterna och sover ända tills planet till nästa stad ska lyfta. Den sortens liv kan vara ganska ohälsosamt, det är därför jag envisas med att försöka hålla mig i form”), men när OS kommer till London i sommar ska han springa mer officiellt, som en av dem som bär den olympiska facklan. 

– Specialträna för att springa extra snyggt? 

Mark Ronson upprepar långsamt den belgiska journalistens osannolikt oseriösa fråga. 

– Nja. Jag kanske står över sötsaker helgen innan, bara.

Inte så mycket läsk, alltså. Klokt, men kanske en smula märkligt att nämna med tanke på att Anywhere in the World är sponsrad av det stora läskföretag som är en av London-olympiadens huvudsponsorer. I Mark Ronsons förutsättningar inför att göra deras officiella OS-låt ingick att fem utvalda olympier från olika länder skulle vara med inte bara i reklamfilmen utan faktiskt höras i låten. En mexikansk tae kwando-mästare, en rysk löpare, en brittisk bordtennisspelare, en amerikansk häcklöpare och en bågskytt från Singapore. De var redan utvalda när Mark Ronson tackade ja till uppdraget. 

– Jag fick listan med idrottare och blev lite konfunderad faktiskt. En bågskytt? Vilka ljud kan man få från en bågskytt? Och bordtennis-rytmen är redan använd, den är nästan lika klichéfylld som om jag hade spelat in basketbollstudsande. Istället satsade jag på ljud som kanske inte är typiska för sin idrott, men som fångar utövarna. Människoljud. Stönanden, flåsanden. Ljudet av pilen genom luften – swoosch – blev också ballt när jag väl hade löst hur man skulle spela in det, men det viktigaste var att fånga ljudet av hur långt de här idrottarna är beredda att driva sig själva. Det är de spännande ljuden.

Från häcklöparen David Oliver spelade Mark Ronson in andhämtningen. De inspelningarna innebar särskilda problem, när Mark Ronson för att hinna med i löparens tempo bestämde sig för att cykla bredvid med mikrofonen. 

– Jag fick lov att starta ett halvt varv före David för att hinna få upp farten. Sedan skulle jag hålla hans tempo och samtidigt balansera mikrofonstativet, och det slutade med att jag föll och voltade framlänges. Jag skrapade upp hela armen, men det har nog läkt nu, skrattar Mark Ronson och kavlar upp ärmen för att undersöka. Det var blodigt, det var coolt.

Samarbetspartnern Katy B fick Mark Ronson däremot välja helt själv. 

– Hon är fantastisk. Jag hörde henne överallt under förra året, och när jag dj:ade spelade jag alltid minst två-tre av hennes låtar varje kväll. Så jag var verkligen angelägen om att få arbeta med henne, hon symboliserar det unga London. 

Det håller Katy B med om. Men när jag frågar henne vad de olympiska spelen kommer att innebära för Londons unga, särskilt i skenet av förra årets kravaller, blir hon ställd. Hon tittar lätt desperat på de tre medhjälpare som hukar intill fönstret och som tidigare rusat fram för att pudra hennes näsa, öppna hennes vattenflaska och buffa kudden bakom hennes rygg. Ingen av dem gör någon ansats att rycka in, så Katy B försöker själv. 

– Olympiaden innebär hopp. Den visar att om man bara bestämmer sig och arbetar tillräckligt hårt kommer man att kunna lyckas.

Den irländska journalist som utgör den sista delen av vår nyss sammanfösta journalisttrojka släpper henne inte så lätt. 

– Men hade inte alla de pengar som London satsar på olympiaden gjort mera nytta om man satsat dem på stadens alla ungdomar direkt, till exempel för att minska arbetslösheten?

Katy B ser förtvivlad ut. Varför vill vi journalister förstöra den goda stämningen, verkar hon undra medan hon suckar djupt och flackar med blicken. 

– Oh God! Eh. Jag spelade fotboll i olika klubbar när jag var ung, och det tror jag var gratis. Eller? Det kostade nog inte så mycket, i alla fall. Jag hoppas att ungdomar blir inspirerade att börja idrotta. 

Vi släpper ämnet. På samma sätt som det finns nöjesjournalister som ställer sportfrågor finns det artister som ger sportsvar. Det påverkar inte det faktum att Anywhere in the World är en av sommarens låtar.

Mark Ronson och Sverige

I samband med Nöjesguidens intervju passade Mark Ronson också på att träffa Hugo Kalm, en dj från Linköping som med sin remix av All Around the World vunnit en stor remixtävling. Att Hugo Kalm tagit sig stora friheter med låten får Mark Ronson att jubla, och än mer är lika bra som att Hugo inte är etablerad utan ny och kommande. 

– Det är grymt! Sverige är bäst när det gäller ny musik. Den nya etiketten Ingrid till exempel, som är Miike Snows. Och Lykke Lis! Och Peter, Bjorn and Johns! 

Mark Ronson fortsätter intensivt prata om landets nya och smarta etikett Ingrid, och beskriver hur snyggt han tycker att omslaget till etikettens första samlingsalbum är. Vore inte det en etikett för Mark Ronson att jobba med?

– Jag och Andrew i Miike Snow har skrivit en låtcykel för en balett tillsammans, och den vore kul att släppa på Ingrid. Vi har ett band ihop också, som skulle passa där. Vi spelar typ sextiotalspsych.

FLER OLYMPIER PÅ SKIVA

Frank Andersson (brottning) Frank

Ricky Bruch (diskus) Mig fångar ingen brud

Pernilla Wiberg (utförsåkning) Privilege

Malin Baryard & Spånka NKPG (hästhoppning) Do You Wanna Ride

Shaquille O’Neal (basket) Skillz

Lillen Eklund & Joyboyz (boxning) Bluegrass Medley

Carl Lewis (löpning, längdhopp) Never Break It Up

Sven Tumba (ishockey) Ishockey-polka

Cacka Israelsson (längdhopp) Gamle Svarten

Pia Sundhage (fotboll) Vi är tjejer, vi är bäst

Ingo Johansson (boxning) Klart till drabbning

Joe Frazier (boxning) If You Go, Stay Gone

Och såhär såg det ut när den svenske DJ:n Hugo Kalm spelade upp sin remix för Mark Ronson