Sporadiska sommarskisser

Nej, det är inte särskilt spännande att J.D Salinger tillbringade år framskrivandes en fiktiv familj, instängd i en hemsnickrad bunker, samtidigt som han försummade sin egen. Hur många genikultförstärkande dokumentärer som än produceras.

Michael Mortimer (Daniel Sjölin och Jerker Virdborg) måste antagligen ses som ett poesikollektiv, när allt dras till sin spets. Detta ger mig huvudbry då jag av principskäl är för litteratur som är resultat av kollektiva processer, samtidigt som jag av snarlika principskäl (hemliga) är emot Michael Mortimer. Om en inte läser deras böcker som just ironisk poesi förstås. Hela det här ”rädda äventyrsromanen-uppdraget” kan väl egentligen inte vara uttryck för något annat?

Ett tips till författare som vill intervjuas inställsamt av Dagens Nyheter är att också vara ledarskribenter på samma tidning. Det verkar nästan krävas en marxistisk superskald med ilskan, kampsångerna och väl valda delar av litteraturhistorien i manuskriptet för att det ska komma något vettigt ur Sveriges Radios kanske mest missbrukade format. När en moderat politiker kastar ut en tv – där är ett bevis på litteraturens politiska potential om något.

På tal om politisk potential: inget ont om Bruno K. Öijer (förutom att han är överskattad), men om ni bara ska se en poetisk turné den här hösten så välj Revolution Poetrys. Nämnda superskald hade förstås också rätt när hon i fjol deklarerade att hon ”skiter i Augustpriset”, men det kommer att delas ut, även i år. Själv skulle jag inte bli förvånad om det går till någon av de aktuella böckerna nedan.

Eller så lär Kommunismen få det svårt, i egenskap av tydlig politisk dikt. Det känns inte som en slump att just Athena Farrokhzad skrivit baksidestexten till Lars Mikael Raattamaas diktsamling i vilken en kan läsa rader som ”det går att hitta ett antal som är beredda att gå i döden för någonting de kallar free enterprise”.  

MÅNADENS LÄSNING  

Norrut åker man för att dö  

Ida Linde

Norstedts

Norrut åker man för att dö är en ödesmättad, mörk mosaik till roman. Platsen är Västerbotten, utgångspunkten en mordturné: Sara och Benjamin färdas i en Volvo och dödar, dåd vars grymma följder Ida Linde vecklar ut och in med en kristallisk prosa. Hennes fjärde bok behandlar just konsekvenser, det är en roadmovie som inte väjer för Norrlands koloniala förflutna. Här finns frostrosorna och den ärvda ilskan kanaliserad genom ett rikt persongalleri som för tankarna till en anarkistisk Sara Lidman.  

Future perfect 

Mara Lee

Albert Bonniers Förlag

Mara Lee är tillbaka med en storslagen käftsmäll, en skrattande, skrikande skröna. Future perfect handlar om en omöjlig familj i vilken Chandra gör entré och förhäxar alla. Om en grön bok som berättar en klännings historia. Om att springa snabbt och kedjas fast. Om förtryck, motstånd, Skåne och Paris. Att vilja fylla hål av saknad. Och så mycket mer. Det är hypnotiskt och erotiskt utan nåd, Lee skriver ömsom fasansfullt, raljerande, skamlöst om ”lösaktigheten” och systerskapet, laddad till tänderna med ”Sol, skratt, läppstift och is”.

Kommunismen

Lars Mikael Raattamaa

Albert Bonniers Förlag

Efter ett inledande Amy Winehouse-citat, ”We only said goodbye with words”, så ger sig Lars Mikael Raattamaa ut på en poetisk odyssé lika omöjlig som hisnande i sin nya diktsamling, Kommunismen. Ett försök att dikta kommunismen med stort K en gång för alla, utan skönmålning? Kanske. Det är såklart dömt att misslyckas. Verket är tredelat, under rubrikerna Verkligheten, Regler och Fantasierna vävs en bok med namnen som initiallägen. Sista delen är imponerande som stilövning, men långt ifrån lika intressant som bokens två första avdelningar där Raattamaa visar prov på ett svindlande, komplext poetiskt register.