Spel som politiskt slagträ

15:43 31 Mar 2014

 

 

Supervalåret undgår ingen. Inget. Inte ens spelen.

Moderate riksdagsledamoten Tomas Tobé drog lans mot ungas spelvanor i ett utspel i TV4, där han bland annat menade att Moderaterna ville ingå ett handslag med landets föräldrar om att begränsa de ungas spelande – eftersom det inverkade direkt negativt på deras läxläsning.

Tobé (själv ägare av en PR-byrå som arbetat på uppdrag av företag som Electronic Arts) menade att ungas skolresultat blir sämre för att de spelar istället för att plugga. Det här är i själva verket inget annat än en planerad valraket laddad i två steg. Målet är att förvirra och splittra, i den ordningen. 

I det första steget vill Moderaterna ta avstånd från en skola som spårat ur. En skola som de själva till stor del är ansvariga för. Men Moderaterna vill flytta fokus från de politiska beslutsfattarna till föräldrarna. Skolresultaten blir allt sämre eftersom kidsen spelar mer tv-spel, menar de, inte på grund av större klasser, hårdare budgetramar eller färre specialpedagoger.

I fas två av valraketen sträcker Moderaterna ut en hand till alla de föräldrar som av olika anledningar inte förstår vad deras barn gör framför bildskärmen. Moderaterna vill skapa en konfliktlinje i hemmen – och sedan ställa sig på föräldrarnas sida. Eftersom allt det ungdomar sysslar med är en samhällsfara – oavsett om det gäller tv-spel, hårdrock eller långhåriga frisyrer.

Moderaterna vill få det att verka som att de har lösningen på en nationell familjeangelägenhet och samtidigt vill bromsa en nations rasande bildningsnivå. Men i själva verket försöker de bygga upp rökridåer för att dölja sin egen misslyckade politik och samtidigt peka ut en gemensam, försvarslös fiende.

För det första: det finns inga tydliga bevis för att läxor skulle vara bra för elever. Ofta finns de snarare där för föräldrarna än för barnen. Eller så är de tecken på att lärarna inte hinner med sitt kunskapsuppdrag. Eller kanske bara ytterligare ett sätt för skolväsendet att kvantifiera elevernas skolresultat, i ännu yngre ålder. Det finns heller inga bevis för att spelandet skulle vara skadligt eller beroendeframkallande. Däremot kan det ju så klart finnas underliggande problem om en ung människa lägger all sin tid på eskapism i någon form. Men det hör inte riktigt till den här diskussionen.

För det andra: det här är varken det första eller det sista vi hör om spelens skadliga inverkan på ungdomen. Tvärtom kommer det att fortsätta finnas människor med dolda agendor och ihåliga samtids-analyser i desperat behov av syndabockar. Vi som spelar vet att inget av det där stämmer. Vi vet att spelandet har lärt oss massor om språk, logiskt resonerande, social dynamik – och har vässat vår finmotorik. Vi faller inte i fällan och börjar argumentera om huruvida spel är bra eller dåligt i en debatt som egentligen handlar om skolpolitik.

Vi vet att politikerkappan kommer vändas efter vinden igen. Oavsett om det handlar om en borgerlig handelsminister som berömmer det svenska spelundret eller en Tomas Tobé som försöker göra sig ett namn på att smutskasta en bransch han själv har tjänat pengar på.

Stad: 
Kategori: 
Publicerad i tidning: 

Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 03, 2014.

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nöjesguidens nyhetsbrev


 

Missa inga nyheter! Missa inga fester!
Anmäl dig idag!