Sluta sörj – gör något!

Illustration: Carsten Oliver Bieräugel

Det har gått ett par månader och allt är som vanligt igen. De flesta har tagit bort vattenmärkningen ”Vi gillar olika!” från sina profilbilder  på Facebook och de stackars sköra själarna som intensivt twittrade om att de minsann grät dagarna efter valet har torkat sina tårar och gått tillbaka till livsstilspullning. Livet har sin gilla gång och politisk ignorans är återigen vardag. Tone Schunnesson skaffar sig nya fiender.

Exempel: Jag mejlar med en krönikör som upprörs över att han nu, 25 år in i sitt liv, har upptäckt att medelklassen är priviligerad. Istället för att glädjas över den lilla apans framsteg blir jag mest lack över att han är en apa. Två veckor senare är jag på fest och någon tjej som anses smart talar om hur ingen organisation, eller några reformer, har någon chans på reel förändring, i alla fall inte i jämförelse med individen. ”Individen är den som förändrar på riktigt, till exempel när man pratar med sina kompisar och så”, proklamerar hon. När hon vänder sig om för att tända en cigg skjuter jag henne i bakhuvudet.

Jag är trött på att förklara långsamt och diskutera vänligt. Egentligen finns det bara en sak jag vill säga till alla er som vägrar ta ert politiska ansvar, till alla er som inte talar om klassmotsättningar och till alla er som tror att den farligaste främlingsfientligheten är ett gäng ungar som hailar bakom en kiosk i Blekinge och det är: Fuck you. Om jag inte är tydlig nog: Ni har ansvar i att rasister numera är med och bestämmer över vårt land. Och nu skiter ni i vilket igen. Att inte inneha någon politisk analysförmåga och att i diskussioner vara lika insatt som en sexåring är numera oförlåtligt. Ta ditt ansvar, annars är du numera min fiende.

Mina fiender, i ännu högre grad än de ignoranta, är alla ni som har fel åsikter. Varenda offentligt sammanhang jag numera vistas i är en plåga. Inte för att jag eventuellt skulle råka komma i kontakt med någon som röstade på SD. Utan för att jag med största sannolikhet måste röra mig bland människor som inte är vänster. Mitt tänk är enkelt. Det är alla ni som röstade på Alliansen, i det här valet och i förra, som är ett hot mot vårt land. För det är ni, högerväljare, som har varit med och öppnat upp för det här. Ni, barnbarn av arbetarklassen, som inte förstår vad välfärd betyder. Som tror att det är något som bara dök upp och skiter i var det kom ifrån och hur det gick till. Ni som tror att man kan rucka på så grundläggande rättigheter som arbete åt alla utan att det får konsekvenser. Det är du, allianskramare, som bit för bit plockar ner vårt land genom att rösta höger och på så sätt vara en del av strukturell rasism som nu har tagit mardrömslika former.

Nu har det gått ett par månader, men jag vägrar gå med på att det ska bli som vanligt igen. Alla politiska idioter: Det finns hopp! Förändring är möjlig och du kan vara en del av den. Var inte ledsna mer. Svaret på det politiska nattmörker vi nu befinner oss i är kunskap och organisering. Vill ni slippa eventuell konfrontation med mig som slutar med att jag blåser av ert huvud föreslår jag att ni läser en bok, ser till att bli förbannade och därefter tar ert ansvar. Hur vet ni nog bäst själva. Men för allt i världen, sörj inte. Det har aldrig hjälpt någon.

Missa inte Tone Schunnessons blogg!