Ska vi ses och bekräfta mina teser?

15:41 28 Apr 2015

saint-exupery_lille_prinsen_omslag_inb.jpg

Ni vet den nya Babel-följetongen i vilken Sigge Eklund närmar sig en intellektuell kulturdignitär med en favoritbok och en fråga, som han postat i ett fysiskt kuvert?

Sen sitter de mittemot varandra och bekräftar varandras färdiga självklarheter förklädda till nykläckta reflektioner. Sen: klipp till Sigge Eklund efteråt, ståendes på trottoaren, simulerandes helt golvad av alla ”nya insikter”. Trots att Göran Rosenberg sagt att ”Hitler bör dömas efter sina handlingar” och Stig Larsson avslöjat att han bryr sig om vad folk kommer tycka om hans alster i framtiden.

Jag skulle vilja sno det där upplägget rakt av, jag skulle vilja ge en av mina favoritböcker till Sigge Eklund. Lägga den i en gul brevlåda med tillhörande hälsning: ”Hej Sigge, läs Den lille prinsen av Antoine de Saint-Exupéry. Klassikern från 1943 har precis kommit i nyöversättning av Nova Gullberg Zetterstrand och Henrik Petersen. En översättning som, för övrigt, inte gjort en grej av det självklara i att ta bort ett rasistiskt ord. Enligt mig är det en bok som faktiskt snuddar vid svaret på livets mening (fantasin och kärleken) på ett trovärdigt vis. Det är också en melankolisk historia, oerhört vackert skriven med en bitterljuv humor, som bevisar att vuxna är dumma i huvudet. Håller du med?”

Klipp till mig efteråt, utanför, på trottoaren. Jag: ”Det var intressant när jag frågade om det spelar någon roll att det är en barnbok och han sa nej.”

MÅNADENS LÄSNING

det-har-ar-hjartat.jpg

Det här är hjärtat
Bodil Malmsten
Rönnells Antikvariat / Albert Bonniers Förlag

I Bodil Malmstens första dikt på 22 år tuggas texten fram, hamrande och klart. Lakoniskt, strålande, smärtsamt, men aldrig banalt. Trots alla tematiska fallgropar. Det är en lång dikt, inte en samling, där sorgen är central. Ett du har dött, inte gått bort, dött, och det kan varken sorgecoachen i Ropsten eller en ny tid från sjuksyster förändra. Malmstens ambition, att Det här är hjärtat inte skulle beskriva sorgen utan vara den, går i mål. Hon blottlägger det hånfulla i språket med en dräpande precision och jag tänker att sorgens totala egoism sällan skildras med en vackrare koncentration.

large_18_03_115518_03_1155uten-navn.jpg.jpg

29 oskickade brev
Ida Linde
CHATEAUX

Som nummer fyra i utgivningsserien Arbetets villkor ger CHATEAUX ut Ida Lindes 29 oskickade brev. Den är, med sina dryga 30 sidor, hittills tjockast i serien. Och finast. Ett undflyende, skiftande ”Du” adresseras i enkla nedslag och oavslutade rader. Minnesbilder varvas med önskningar och krassa konstateranden. Det kretsar kring begär, saknad, barndom, och när Linde skriver ”Vi kommer aldrig att prata om det förflutna/ Presens är en sjukdom” undrar jag tyst vilken tid det egentligen går att leva i. Jag tänker att Chris Kraus ord som inleder den tunna boken, ”Every letter is a love letter”, är helt sanna.

falla-omslag-press-600x755.jpg

Fälla
Pernilla Berglund
Teg Publishing

I Pernilla Berglunds andra diktsamling är sidorna indelade i mångtydiga verbsektioner: säkra, ljuda, sträcka, stiga, bryta, nära, fälla. Och det mångtydiga är talande för Fälla som helhet, det är ett intrikat språkarbete där orden betyder mycket mer än de ger sken av. Ibland blir uttrycket alltför vagt, men då levereras en konkret bild i form av en trasig skotermatta och blicken återfår sitt fokus.

pro-1-2015-omslag.jpg

Provins Nr. 1/2015
Norrländsk litterär tidskrift 
Årets första nummer av Provins handlar om sig själv, ”om behovet av en kultur-tidskrift som utgår ifrån norra Sverige”. De nya chefredaktörerna Helena Fagertun och Pernilla Berglund spänner bågen och presenterar ett vasst samtal mellan Helene Rådberg och Anna Jörgensdotter, lysande poesi signerad Emma Warg och Tove Mörkberg och ett översatt utdrag ur den grönländska författaren Niviaq Korneliussens ursinnigt formskiftande HOMO Sapienne, en roman som effektivt problematiserar danskarnas förhållande till sin forna koloni. Lägg till ett viktigt samiskt manifest, en återvunnen och bedårande butter Mattias Alkberg-text, med mera! Behovet av denna tidskrift är naturligtvis enormt, och nu känns den relevantare än någonsin.    

9789100140915.jpg

Röd doc>
Anne Carson
Albert Bonniers Förlag

2013 återvände världens bästa poet till Geryon och tack vare Mara Lees skarpa översättningsgärning kan vi nu vältra oss i den våldsamt vackra uppföljaren på svenska. Det röda bevingade monstret som var pojke i Röd självbiografi har nu läst Proust, blivit man och akronym i Röd doc>. Berättelsen kränger mellan dialog, körverk och fragmentarisk, tragikomisk fars. Här finns traumatiserade krigsveteraner, höga myskoxar, vita vattenfall och en Hermes i silver-smoking. Anne Carson skriver som vanligt med en självlysande frenesi, om att se in i framtiden och sukta reell verklighetsflykt, hon är en provocerande skicklig domptör som parar fagra bilder av episka mått med galghumor och språk som spricker av lidelse. Som kombinerar myter med slang och märkeskläder. Finns det någon poäng att fortsätta skriva överhuvudtaget efter att Carson fulländat poesin med sin röda diptyk? Jo, det skulle vara att arbeta enligt den citerade Beckett-devisen: ”Try again. Fail again. Fail better.”
 

Stad: 
Kategori: 
Publicerad i tidning: 

Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 04, 2015.