Riddim divine

- De borde införa en lag på att det bara får släppas ett visst antal singlar i månaden på Jamaica, sa en DJ-kollega häromveckan, frustrerat bläddrande i en oöverskådlig mängd nya reggaesjuor. Han hade en poäng, för det finns ingenstans i världen där musikproduktionen är lika hyperaktiv som på Jamaica. Men ingenstans utvecklas heller musiken lika snabbt som där. Nya ljud dyker upp innan du hinner blinka, och förra årets bästa riddims är redan utklassade av femtio nya. Ska man bara köpa en raggafullängdare den här sommaren bör det vara Spragga Benz [I]Fully Loaded[/I]. Han har en lekfullhet som får nya Wyclef-skivan att låta kastrerad, och albumet är värt sitt pris enbart för den suveräna [I]Bad Man Anthem[/I], med refrängen snyggt stulen från Aaliyahs [I]Are You That Somebody[/I] och ett beat som låter som om någon försöker leka Timbaland med ett automatvapen. Du måste höra det för att tro det. Ett av de mest omtalade samarbetena på Jamaica just nu är Buju Banton och Wayne Wonders duett [I]Reunion[/I], det allra bästa av många fina cuts på [I]Courtney[/I]-rytmen. Min favoritrytm just nu är [I]Starburst[/I] - mest för att den låter så lik den klassiska [I]Bookshelf[/I]-rytmen. Den har samma intensiva, frenetiska ljud, och inleds med en Swizz Beatz-aktig trumpetslinga samplad från hiphop-gruppen Murderers [I]We Don't Give a Fuck[/I]. Än så länge står trion T.O.K. för den bästa versionen, med [I]Lock Off The Lights[/I], men kolla absolut upp Spragga Benz [I]Weh Ya Say Star[/I] (även med på albumet) och Madd Anjus [I]Good Gal Bless Ya[/I]. [I]Starburst[/I] har dock inte ännu rönt samma popularitet som [I]Hurricane[/I], den största rytmen på Jamaica för tillfället, som precis släppts som one riddim-album. Där finns bland annat Lexxus smaskiga [I]War Start[/I] (checka även hans fina debutalbum [I]Mr Lex[/I]) och Capletons grymma [I]Hunt You[/I] där han för en stund lämnar sin socialt medvetna fåra för en rak hyllning till sex ("No time at all, me bedroom must be empty!"). Rytmen låter som en fortsättning på [I]Bellyas[/I] och [I]Scarface[/I] - ett ganska säkert kort på dansgolvet. På hemmaplan vill jag ge big ups till Flimpomans [I]Yeah Man[/I], en efterlängtad raggaversion av Petters [I]Såklart[/I], än så länge bara tillgänglig på tolva. En samling med Kongo Bongo Crew/Flimpoman är dock på gång.