Sanna Rayman har nytt jobb!
Sanna Rayman går över till Dagens Samhälle efter sju år på SvD. Vi frågade henne lite om nya jobbet som debattredaktör och, förstås, om den berömda åsiktskorridoren™.
Hej Sanna. Du lämnar din tjänst som Svenska Dagbladets ledarskribent för att bli debattredaktör på Dagens Samhälle. Hur känns det?
– Det känns bra. Jag kan ju inte hogga den här tjänsten hur länge som helst, dags för Ivar (Arpi, reds anm)! Plus att det har kokat torrt i tyckartunnan för tillfället, jag vill göra annat.
Vad är det som lockar med titeln debattredaktör?
– Det är ett perfekt sätt att förena det jag redan kan – text och debatt – med att inte själv vara rösten, utan snarare att jobba med att få fram så många viktiga röster och argument som möjligt. En bra debatt utgörs ju av många argument i en god match.
Du kommer dela redaktörsskapet ihop med Andreas Henriksson och Karin Lundahl. Vad säger det om er och om mediaklimatet att ni har tre debattredaktörer?
– Jag vet inte om det säger något om hela medieklimatet, men det visar förstås att opinionssidan av journalistiken växer. Vi säger ofta lite slentrianmässigt att det är en effekt av klickjakten – och det är klart att uppseendeväckande åsikter säkert skapar trafik. Men jag tror nog ändå att den förklaringen är otillräcklig. En annan förklaring är helt enkelt att vi har en relativt hög konfliktnivå i svensk politik just nu, samtidigt som många problem och utmaningar knackar på dörren och kräver lösningar. Då blir det mycket debatt, naturligen.
Efter sju år på SvDs ledarredaktion måste du ha en massa anekdoter. Vad har varit några av höjdpunkterna?
– Åh, jag vet inte, kan nog inte säga några stora saker. Det har varit roligt att delta och jag tycker om läsarkontakten. Det är roligt att fula in en aplång text om BDSM när chefen är på semester. Det är kul när man får fåniga infall och skriver om en raptext till att handla om ett G20-möte. Hela plattformen – räckvidden – är ju ett enda stort privilegium, förstås, även om jag älskar det lite blygsammare bloggformatet mer, där jag kan skriva långt. Jag har skrattat mycket på det här jobbet, det är fint. Jag har gjort webbteve, det var roligt. Jag gjorde ett debattinlägg i sångform på Youtube. Eller nä, då var jag faktiskt mammaledig. Men i alla fall. Och så har jag, efter lite besök i olika branscher och världar insett att inte heller den här scenen var "stora världen". Den insikten är en höjdpunkt i sig, om än lite desillusionerande.
I en intervju med Medievärlden sa du att Dagens Samhälles debattscen befinner sig mitt i "kött & potatis-politiken". Vad innebär det?
– Dagens Samhälle har uttalade bevakningsområden för papperstidningen – enkelt uttryckt det offentliga i kommuner och landsting. Dessa finns även på debattsajten och innebär att man hela tiden har sakliga ramar att stanna inom. Det innebär att du sällan kommer hitta en korsettdebatt på Dagens Samhälle, här är det politik i ordets allra mest konkreta bemärkelse som debatteras. Det gillar jag, även om jag gärna läser om korsettdebatten på andra håll.
Upplever du "åsiktskorridoren" som trång?
– Nej, inte personligen. Men det är för att jag är bra på att navigera i den, inte för att den inte är trång. Det är den.
Vad kan förbättras i det svenska debattklimatet?
– Korridoren ska bli bredare så att människor som inte är lika bra på att väga sina ord och välja exakt rätt tonfall också kan delta utan att bli utfulade på första försöket. Vi behöver läsa och förstå varandra mer välvilligt och ha andra instinkter än att marginalisera åsiktsmotståndare.
Läs även: "På nytt jobb: Johan Andersson".
