Onödig kroppspanik

15:14 26 Sep 2013


Foto: Sara MacKey

Kroppspanik - Fett, lögner och sjukt onödig ångest, är en ny bok av journalisten Julia Skott och en välkommen uppgörelse med allt vad dieter, bantning och hets heter. 

Kroppspanik, som kom ut i september, är ett ifrågasättande av fikarumsdiskussionen om att man ju äter semlor bara en gång om året. Stackars semla! Julia Skott skriver ofta om kropp, vikt och ideal och hade mellan 2011 och 2012 bloggen Kroppsbilder, där folk fick skicka in bilder på sig själva. Ett försök att visa att människor kan se olika ut och till att skapa andra referensramar än reklamkroppar. 

– Om de kroppar vi möts av i bilder hela tiden är väldigt smala, ser ut på ett visst sätt och dessutom är retuscherade så att ”felen” försvinner, påverkar det vår bild av den egna kroppen, säger Julia Skott. 

Skott menar att det finns ett överdrivet fokus på smalhet i samhället, där det kopplas ihop med att vara hälsosam och lyckad. Det leder till att alla blir olyckliga, de som är smala och de som bantar sig smala eller de som är ”överviktiga”. Oavsett kroppsform dömer vi oss själva. Och även om vi har testat någon ny diet och gått ner i vikt, mår vi dåligt över ”de där extra kilona”. Det tar liksom aldrig slut. I boken föreslår Skott att all den tiden och energin skulle kunna läggas på annat istället.

 

– Vi fokuserar så mycket på utseende, vad som borde vara annorlunda och bättre med våra kroppar. Istället för att fokusera på vad vi kan använda kroppen till. Den är ett fantastiskt verktyg. 

 

Inte för att det är lätt – i boken betonar Skott att hon förstås inte heller står över samhället med alla dess strukturer och normer kring kroppen. Men det kan vara värt ett försök. Kroppen ska må bra för att den förtjänar det, inte som ett straff. Det finns strategier för att ändra sitt tänkande kring vikt, mat och kroppar, som att inte ha andras och den egna kroppen som evigt samtalsämne, till exempel.

 

– Man kan försöka göra en aktiv ansträngning att inte tänka eller prata negativt om kroppar, den egna eller andras, säger Julia Skott. Testa att i en dag eller en vecka bara tänka snälla tankar, eller i alla fall inte elaka, om kroppar.

 

Att prata om mat på ett annat sätt än att det är busigt att äta, eller att man unnar sig, att istället prata om mat för att det är gott, menar Skott också är ett sätt att förändra samtalet kring vikt. Just för att man påverkar inte bara sig själv, utan även andra. Ett annat sätt att tänka nytt kring kroppar är att titta på alla typer av kroppar. Att gå till badhuset, eller kolla på fatshion-bloggar, där modebloggare modell större lägger upp outfitbilder.  

 

I boken ifrågasätter Skott BMI som ett användbart mått på kropp och hälsa. Hon menar att det bland annat påverkar vården som människor får. Att det leder till att folk med högre BMI får frågor om vikt hos läkaren fastän de kanske är där för något annat. Men även till att folk med lägre BMI får sämre vård för att de antas ha god hälsa, och hjärt- och kärlsjukdomar inte upptäckts i tid.

 

– BMI togs fram av en statistiker för att få en uppskattning om hälsa hos större folkgrupper. Idag används det på individen, och sammankopplas med fett och hälsofaktorer. Det finns inte nödvändigtvis en kausalitet där, man kan ha ett högre BMI och ändå må bra. Det är heller inte bra för kroppen att banta, med all den ansträngning det innebär. Plus all den ångest och stress som kroppshetsen innebär för många. Men god mental hälsa anses sällan vara viktigare än smalhet i samtalet kring vikt. Det får folk att skylla sin ångest på sig själva. Folk tänker att om de bara var starkare som personer skulle de inte må dåligt över sina kroppar. Det ses som ett personligt misslyckande, fast det egentligen handlar om strukturer som påverkar oss alla.

 

I boken uppmanar Skott alla att tänka över vilka som tjänar på vikthetsen. Nya dieter lanseras hela tiden, och bantningsindustrin omsätter miljarder globalt. Senast ut är som bekant 5:2-dieten, som har lanserats stort som den Nya Dieten efter LCHF.

 

– Det är lustigt med den här dietcykeln. Med just 5:2 kan man ju säga att det kan vara problematiskt att äta väldigt lite två dagar i veckan. Och många av tipsen som man kan läsa om i 5:2-böckerna påminner om hur ätstörda äter. Tipsen kan ju också påverka redan ätstörda och få dem att äta ännu mindre, och kanske mer än bara två dagar i veckan, säger Julia Skott. 

 

Idag talar vi, både kvinnor och män, om dieter mer öppet. Julia Skott tar upp hur medierna lanserar dieter och tjänar på hetsen. De säljer problemet och lösningen, som hon uttrycker det. 

 

– Kvällstidningarna är med och matar det. Löpsedlarna hetsar om vikt, för de vet att det säljer. Och så säljer tidningarna receptböcker och har viktklubbar på sina sajter.

 

Kanske finns det en bakomliggande föreställning om förnuft och kropp i fixeringen i kroppen och vad vi stoppar i oss. Kroppen ska tämjas till alla pris. Men är det verkligen värt det? 

 

– Det finns en tanke om att vi ska stå över våra behov. Att hjärnan ska vara starkare än kroppen. Men många pratar om att man blir trött och retlig av dieterna. Och att äta som en genomsnittlig åttaåring tar på din fysiska energi, men också den mentala. Kroppen är smart, den klarar av det ett tag, men inte i längden, säger Julia Skott. 

 

Kroppspanik – Fett, lögner och sjukt onödig ångest, som är utgiven på Natur & Kultur, finns ute nu.

 

Texten publicerades även i Nöjesguiden #8.

 
Stad: 
Kategori: 
Publicerad i tidning: 

Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 08, 2013.

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nöjesguidens nyhetsbrev


 

Missa inga nyheter! Missa inga fester!
Anmäl dig idag!