Och priset går till…

”Wow, vilket år det varit för konsten!”

”Det är en fantastisk idé!”, säger curatorn när jag pitchar ett förslag om att dela ut ett konstpris med stor tv-gala. För att göra det hela lite mer publikt.
 

Jag tror flera konstnärer i hemlighet skulle vara förtjusta, eftersom jag ständigt hör klagomål på att de (med rätta) inte blir tillräckligt uppmärksammade. Och då skulle ett fett pris sitta fint.

 

En ceremoni på en scen där en, eller flera, konstnärer vinner kredd (till exempel vårt eget Stockholmspris) och pengar (som Absolut Art Award). Motivationen för dessa två priser är att lyfta upp konstnärer för en bredare publik (klubbare och vodkadrickare) som annars aldrig skulle höra deras namn. Vad skulle då hända om det fanns ett svenskt Turnerpris? En direktsänd glamorös prisutdelning, precis som i Storbritannien, med röda mattan och hela köret. Man skulle då kunna tänka oss att vi också har olika priskategorier, istället för endast en. 

Så här skulle kvällen kunna se ut: Först kortintervjuer och fotografering av gästerna på röda mattan. Här följer några soundbites: ”Det är en ära att bara bli nominerad.”, ”Att få vara med i samma kategori som Karin Mamma Andersson är stort i sig!”, ”Det är en Ann-Sofie Back.”, ”Jag är här med min hund – för min man är sjuk– crazy.”

 

Sedan: Live från Cirkus i Stockholm delas Guldpenseln ut (förlegat med en pensel som symbol för en konstnär och därför en bra medial snackis!) Petra Mede hälsar alla välkommna, drar några snabba, elaka skämt om Konstnärsklubben och sammanfattar konståret – innan det är dags för priserna.

I mängden av penslar som delas ut kan nämnas de prestigefulla ”årets konstverk, bästa kvinnliga och manliga konstnär”. Först dags för specialpriset ”bästa konceptuella verk”: In på scenen kommer Prins Carl-Philip som säger hur viktiga tankarna är för en människa. De nominerade läses upp, prinsen sprättar och vinnarens namn läses upp. Ett jubel hörs i publiken när en mager kvinna, strängt klädd i svart, går upp på scenen och gestikulerande tackar mamma, familjen och några andra som ”vet vilka de är”.

 

Sedan fortsättar galan med framträdanden av bland andra Robyn, The Knife (så klart) och Andreas Kleerup mellan priserna för ”bästa installation, bästa performance, bästa fotobaserade konst, bästa måleri, bästa skulptur” och ”bästa video”. Nytt för i år är även ”bästa graffiti” som delas ut av Lena Adelsohn Liljeroth. Vilken fest på bästa sändningstid. Vilken yra.

 

Om andra priser är branschfester skulle denna toppa de övriga, eftersom tv-publiken inte har någon aning om vilka de tittar på eller vad de gjort. Och det skulle vara konst.
 

1. Stadsvandringar

Bonniers Konsthall, till den 5 april

Du behöver inte Momondo eller Expedia för att uppleva världsstäder. Du behöver bara ta dig till Bonniers Konsthall. Nu med fri entré!

 

2. Robin Rhode

Kulturhuset, till den 3 maj

Liksom de uppstoppade djuren i Natt på Museet, vaknar väggmålningarna till liv när en människa är i närheten. Men var inte rädd, de är inte farliga.

 

3. Oliver Osborne

Isbrytaren, Igeldammsgatan 22A, till den 22 mars

I det barskåp som är stadens konstscen serveras välkyld, brittisk humor torrare än en martini (gjord på lika delar abstraktion och figuration). Och garanterat fritt från baksmälla!

 

4. Frederick Kiesler

Tensta Konsthall, till den 2 maj

Visst skulle det vara härligare med mulliga och bulliga hus som aldrig tycks ta slut, för vi blir som vi bor. Jag menar, vem vill inte vara Barbapappa?

 

5. Interior/Exterior/Sculpture

Belenius Nordenhake, till den 15 mars

För en stund lämnar en kanadensisk polack, en israel och en schweizare Kreuzberg i Berlin för att ge Stockholm en rejäl dos hipp skulptur.