Illustration: Clara Aldén
Sex år efter att de första modebloggarna fötts skådar Sanna Samuelsson en ny stjärna i modevokabulären – entreprenören.
SEB har numera en modeblogg. Det kan låta konstigt, då man mest förknippar bankväsendet med torra hostningar kvart i tre innan stängning och Patrick Bateman-män som tjänar jättemycket pengar på att flytta pengar fram och tillbaka på något abstrakt sätt. Man har köpt in sig på bloggportalen Freshnet och driver där Entreprenörs-bloggen, en blogg där man tipsar om olika företagarknep och om hur man kan lyckas med hjälp av en blogg. På blogg-beskrivningen skriver man ”På bara några få år har fenomenet blogg fått en helt ny innebörd och utvecklats till att bli ett effektivt redskap att marknadsföra sig själv på.”
Man kan verkliga säga att fenomenet blogg har fått en annan innebörd. Kanske är det en anpassning till en märklig arbetsmarknad där man ska vara ”superpositiv” och göra en YouTube-presentation istället för att skicka in en ansökan. Plötsligt verkar allt handla om att få ett jobb.
Bloggen har som mål att fler ska starta egna företag inom mode och media och då använda SEB:s tjänster. På bannern har man skrivit yrkena ”stylist”, ”designer”, ”skribent” och ”kreatör”. Men grejen är att de yrkena inte handlar om företagande. Bland de jag känner som har dessa yrken är själva företagandet det man helst skulle slippa. Hade man kunnat leva på stipendier från staten hade man säkert gärna gjort det. Man är inte en entreprenör. Man är en kreativ person som måste betala hyran. För mig är det stor skillnad.
De exempel som figurerar i bloggen är egentligen mest bloggare. Kanske var modebloggarna bara var väldigt glada över att stelna i en form och plockas upp av företag. Det verkar inte ha funnits en spärr där. Nu kan till och med SEB lära sig den stela formen och tipsa kids om hur de ska använda Twitter och inspireras av ”framgångshistorier”, med tillhörande bild på Elin Kling i sin H&M-kollektion.
Elin Kling verkar vara paradexemplet. Freshnet ägs av Fashion Networks som Kling är delägare i tillsammans med Christian Remröd. Sajter som MinOutfit, Freshnet, Now Manifest, Bloglovin och klädmärket Nowhere skapar ett intrikat nät av moderelaterat som verkar vara framgångsrikt. I alla fall om man läser den artikel i Dagens Industri som handlar om just Kling och Remröds företag. ”Christian Remröd har genom att ta unga tjejers klädintresse på allvar byggt en bas för lönsamt företagande” som det står.
När man läser artikeln i DI är det svårt att inte notera att Elin Kling äger en fjärdedel av företaget, som i övrigt verkar ägas av en massa män. Bloggar är big business nu. 2005 när de första mode-bloggarna kom var det nog få som hade det i åtanke. Inte för att modebloggarna någonsin var särskilt punk. Men det fanns ändå ett DIY-skimmer över det hela. Man gjorde allt själv och hade stort utbyte bloggarna emellan och tjänade inga stora pengar på sina trogna läsare. Men som SEB konstaterar; det här hänt mycket sedan dess.
