En filmkyss vi minns.
Att tungkyssas med någon man är kär i är ett av världens tio mirakel, tillsammans med Babylons hängande trädgårdar och biblioteket i Alexandria. Enligt mig.
Att kyssas med någon man inte är kär i är också underbart, men kyssen är i sin natur romantisk. Jag kan bli totalt paralyserad av kyssar, som att jag hamnar i en tunnel, jag ser suddigt, musiken tystnar, världen krymper. Jag tror att det är fullt möjligt att bli förälskad i någon enbart för att man har väldigt god kysskemi med den. Det krävs inte mer. Det är kyssens magiska egenskaper som gör det. Jag är även fullt övertygad om att jag skulle kunna få orgasm av enbart en kyss. Det har bara inte hänt än.
Alla gillar inte att tungkyssas. Vilket i sig är väldigt intressant för mig, vad är det ni inte gillar, bakterierna, närheten, slasket? Mums. Men det är lätt att bli vidskeplig när det kommer till munnen. Judaskyssen, sexiga vampyrer, dementorerna som i Harry Potter-böckerna suger ut själen från sina offer.
”When you kiss someone it reveals something about whats going on between you in a bigger way”, inleder programledaren Kaitlin Prest podcasten The Hearts kyssavsnitt. Det är ett fint tema, med berättelser om kyssar som ägde rum 1942, bästa Buck Angels nya insikter om kyssar, eller första gången en tjej blev förförd av en tjej, efter att ha ägnat kvällen åt att förklara för sina vänner att hon faktiskt är helt straight.
Ännu en filmkyss som är svår att glömma.
Munnen är en erogen zon, och den är olika för alla. Läpparna särskilt för mig, bara en puss kan vara väldigt erotisk i rätt sammanhang. Liksom en kindpuss. I vissa sammanhang. Liksom att bita. Fast det gör man ju med tänderna. När man blir kåt ökar salivproduktionen, det är uppenbart att det hör ihop. Saliv kan användas till lite allt möjligt, det har fördelen att både fungera som glidmedel och vara skambelagt i vissa sammanhang. Och som bekant är allt som har med skam att göra kul.
Jag har varit väldigt rädd för att vara dålig på att kyssas. Att jag på något sätt gör fel, eftersom det inte finns några regler. Du kan läsa hur många hångeltips för trettonåringar i Veckorevyn du vill, är du äldre än så vet du att det är laglöst land. Min största skräck är att vara som Jack Nicholson i The Shining, som liksom trycker hela sitt ansikte mot motspelarens mun och sen långsamt roterar. Jag vet att det är en filmkyss och att det är Jack Nicholson, men det har satt spår. Jag blev, vilket är det värsta man kan bli när man ska kyssas, självmedveten.
Det här fick mig att fundera över hur man egentligen gör. Ska man vara dominant i sina kyssar, eller ska man försöka följa den andra? Är jag en top eller bottom när det kommer till kyssar? Att vara inkännande är viktigt, men samtidigt är det sexigt med någon som verkligen tar initiativ, annars kanske det aldrig kommer igång. Kyssar bör trappas upp stegvis, börja lätt, sen gå djupare och djupare. Men främst ska det göras med någon man är så attraherad av att det inte finns tid att vara självmedveten.
Att kyssa någon man inte vill kyssa är rätt traumatiskt, även om man själv medverkar. Skyll det på min egen dumhet, men jag minns ett hångel på ett dansgolv som jag gjorde av ren artighet. Egentligen var jag så pass hjärtekrossad att jag mot bättre vetande hade övergivit alla mina vänner för att ”gå och leta efter en person". I detta tillstånd blev jag hittad av en annan person som jag hade pratat med på internet. Det var uppenbart att hon ville ha mig. Det var också uppenbart att personen jag ville ha inte stod att finna. Så vi hånglade. Och jag kände hur jag liksom sjönk. Som en slokande prästkrage stod jag där, i mina finaste kläder. Jag ursäktade mig, så himla väluppfostrad, och gick. Sen hittade jag personen jag letade efter, involverad i någon slags hångelorgie med andra personer. De kyssarna jag fick sedan kändes inte 100%, om man säger. Jag gick hem och grät.
Men vet ni vad, det finns tusen kyssar där ute. Tusen kyssar.
Läs även: filmkyssarna vi helst vill slippa bevittna, mellan filmhistoriens 10 minst trovärdiga kärlekspar.
