Nina Åkestam är aktuell med debuten Meningen med hela skiten, en bok om en generation som karriärskämpar. Greta Thurfjell träffade henne för ett samtal om karriärskritik och resonlig feminism.
Gamla stan i Stockholm är jämngrått och folktomt när jag och Nina möts. Hon är reklamforskaren, skribenten och bloggaren som har profilerat sig genom sina praktiska tankar om karriär och feminism. Sinnebilden av en lyckad människa. Men allt har inte gått så lätt som det kanske verkat – något som resulterade i en bok som känns lika delar självbiografisk som självhjälpig.
Hur kommer det sig att du är så karriärskritisk?
– Jag har varit ganska duktig i hela mitt liv, och fått höra det. Jag gjorde det samhället krävde – jag pluggade ordentligt, skaffade en utbildning, skaffade ett jobb, var duktig på mitt jobb. Men när jag var 25 upptäckte jag att det inte gjorde mig lycklig alls, så jag började fundera över hur det kom sig. Och det berodde på att jag aldrig hade funderat på varför jag skulle göra allt det där.
Nina menar att problemet med att jobba mycket är att man inte hinner tänka.
– Ibland tror jag nästan att det är som i en konspirationsteori, att samhället har kommit fram till att om vi bara hetsar folk till att jobba jävligt mycket kommer de inte att orka göra revolution.
Vid sidan av arbetet med boken forskar du i reklam. Varför intresserar det dig?
– Jag tror att jag från början drogs väldigt mycket till kulturen, blandningen av ekonomi och kreativitet. Men ju mer jag jobbade, desto mer insåg jag att det mest spännande inte är reklamen, utan vad reklamen säger om ett samhälle. Eftersom reklamen är överallt har den makt på ett sätt som många andra kulturyttringar inte har. Visst, man kan göra en samhällskritisk opera, men hur många kommer att se den i jämförelse med hur många som kommer att se ICA-såpan?
Du ses också av många som en feministisk förebild. Känner du att du behöver leva upp till de krav som ofta kommer med det epitetet?
– Det är så konstigt när folk drar förebildskortet ur en kritisk synvinkel. Inte ”tänk på att du är en förebild för mig, jag mår dåligt av det här”, utan ”tänk på att du är en förebild för de där stackars små tjejerna som inte kan ta hand om sig själva”. Det finns ganska mycket tjejförakt i det. Jag kan bli trött på när kritik kommer välmenande, fast det egentligen handlar om att jag ska veta min plats. Men grejen är ju också att jag inte kommer från en typisk feministisk bakgrund. Jag var ganska gammal när jag vaknade upp.
Jag tänkte på det, var ditt engagemang kommer ifrån.
– Jag började fundera på varför alla mina killkompisar tjänade mycket mer än mina tjejkompisar, hur det kom sig att jag var jätteduktig i skolan och på jobbet men att ingen såg det. Jag hade läst om feminism, men jag hade aldrig förstått att det var något som skulle behövas i mitt eget liv.
Känner du i någon mån att du har blivit förfördelad, inte bara för att du är kvinna, utan för att du har varit öppet feministisk i ditt arbete?
– Tvärtom! Jag tror att jag har fått fördelar av att vara uttalad feminist i branscher där folk kanske inte är det, för att de blir lite rädda. På något plan vet de att det är värre att bete sig sexistiskt mot mig. Jag har aldrig heller blivit utsatt för näthat, så jag har nog kommit väldigt lindrigt undan.
Varför är det så, tror du?
– Jag försöker verkligen att hålla hög nivå på samtalstonen. Ibland lackar jag ur, men jag försöker att låta bli. Mina texter ska vara en plats man kan gå till om man är osäker på om man vill vara feminist eller inte, och bli övertygad. Jag vill verkligen inte att någon som kommer in där ska bli avskräckt. Ibland blir det tjatigt, man får förklara samma sak femtusen gånger, men jag tycker att det är värt det.
Blir du aldrig trött på att vara så resonlig?
– Jo. Men jag har allt mindre anledning att bli arg. Jag tycker verkligen att det har hänt mycket de senaste åren. Det är inte riktigt okej att som företagsledare vara helt outbildad i jämlikhetsfrågor, som Jens Spendrup fick känna på. När jag började jobba fanns det ingen som krävde av en VD att han – det var mycket oftare en han då – skulle veta något om genus. Nu känns det som att det skulle vara svårt att driva ett företag utan kunskap i de frågorna.
Hyser du agg mot reklambranschen?
– Det finns några saker jag har problem med i reklambranschen, eller egentligen i alla branscher där folk vill jobba. Folk har en tendens att utnyttja sina anställda, utan att ens reflektera över att de gör det. Är det ett roligt jobb kan man göra lite hur som helst, man behöver inte anstränga sig för sin personal.
Ser du någon ljusning där?
– Anledningen till att det kan se ut så är att båda sidor köper det. De anställda, framförallt unga, har fått lära sig att det är skitsvårt att få ett jobb. Det är skitsnack, märker man när man sedan börjar jobba, eftersom kompetenta människor är en bristvara. Man kan ställa ganska mycket krav om man är en bra anställd, men det fattar man inte de första fem-tio åren. Vi måste sluta prata om jobb som en present, att ”få” ett jobb. Grattis, du får tjäna pengar åt ett företag.
Tror du att de tipsen passar för alla?
– Det man kan ha som kritik mot boken är ju att det är en väldigt privilegierad grupp människor jag vänder mig till och skriver för. Det beror ju mycket på, inte att jag inte vet att det finns mycket värre problem på andra ställen, utan för att det här är den världen jag kan.
Din bok heter Meningen med hela skiten. Har du kommit fram till vad den är?
– Det tror jag faktiskt att jag har. Att fatta att resan är målet. Väldigt klyschigt, men faktiskt. Jag kommer aldrig att kunna jobba klart, eller leva klart. Man blir klar när man dör. υ
Ninas tre karriärstips
1. ”Fundera på vad du vill lämna efter dig när du dör. Låter dramatiskt, men det kan hjälpa en att fatta svåra beslut här och nu.”
2. ”Prata med folk som är mycket äldre eller yngre om dina jobbfunderingar. Det ger nya perspektiv.”
3. “Fundera på varför i hela friden du ska göra karriär. Om det inte finns någon bra anledning: låt bli och få tid över till annat.”
Meningen med hela skiten (Volante) släpps den 1 juni. Läs en längre version av den här intervjun på nojesguiden.se.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 05, 2014.
