Som datorspel, fast i verkligheten.
Logiska sifferföljder, schackpjäser i lönnrum och ledtrådar i UV-ljus. Vi har testat Sveriges första Real-Life Room Escape – Questrooms, spelet där du blir inlåst i en fängelsecell och har en timme på dig att rymma.
Ögonen är förbundna, händerna i handklovar på väggen, benen stadigt isär. Nej, vi är inte på besök hos en dominatrix, inte heller på lajvet ”Den mörka horisontens drottning”. En högtalarröst berättar att vi är anklagade för två mord och fängslade på livstid om vi inte lyckas med det omöjliga – att rymma. Vi har en timme på oss.
Några minuter tidigare har vi blivit insläppta i en källare på Fridhemsplan. En baskerklädd man har släppt in oss genom en garageingång med betongväggar, på golvet högar av elektronikliknade skräp. Femtio meter fram skymtar vi ett upplyst rum. Vi småpratar om hur vi hittat hit medan mannen styr stegen mot rummet. Vi får sitta i en soffa medan han sysslar med något oklart i köket. ”Vill ni ha en shot vodka?”, frågar han. Vi tackar vänligt nej, och han tar istället fram handbojor ur ett skåp och kedjar ihop våra händer. Vi sitter nu fast i varandra. Han binder våra ögon med tygremsor och för in oss i ett rum med tjutande sirener och befaller: ”Händerna mot väggen”.
Känns det b? Lite. Vad är det? Ett så kallat Real-Life Room Escape, ett fenomen som tagit sig från digital till fysisk form. Spelet går ut på att bli instängd och på sextio minuter bryta sig ut med hjälp av ledtrådar, logiska sifferföljder och diverse pussel. Konceptet är hämtat från datorspelsgenren Escape The Room och stannade inom skärmens fyra hörn tills en nittonåring, Raymond Sze från Hongkong, tyckte att unga hongkongbors sociala färdigheter höll på att fallera totalt. Han märkte hur många av hans vänner och bekanta som tillbringade livet framför datorer, framförallt spel, och tänkte att en verklig version kunde locka hongkongbor från digital till mänsklig kontakt. Tillsammans med tre vänner startade han 2012 en av världens första Real-Life Room Escape-spel, för att helt enkelt få unga att lösa problem och samarbeta i verkligheten.
I källaren vid Fridhemsplan har vi fått av oss ögonbindlarna. Vi befinner oss i ett dunkelt, halvkyligt rum i klassisk Hannibal-cell-stil: takhöga galler, britsliknande säng, sunkigt handfat. Ett vagt ljud av droppande vatten. Pumpar adrenalinet? Nja, men när en klocka bokstavligt börjar ticka 59:59, 59:58, 59:57, sirenljuset snurrar och skavet från handbojorna börjar kännas påtagligt infinner sig ändå en slags fight or flight-känsla. Eller snarare en vilja av att bevara någon slags intellektuell heder – endast trettio procent klarar sig igenom de tre rummen. Vi slår oss mentalt för bröstet och tänker ”låt oss segla igenom det här”. Inte lika övertygade när vi, ett par minuter senare, sitter i en Gollum-liknande kroppsställning och försöker få fatt på en nyckel två meter utanför gallret, genom att kasta en plåtkopp vi bundit fast i tygremsorna som tidigare fungerat som våra ögonbindlar. Det fanns ett betydligt mer logiskt sätt att öppna gallret, fick vi reda på efter spelet. Vi lyckas till slut kasta koppen på nyckeln och dra in den, öppna dörren och med den intellektuella hedern något tilltufsad ta oss till nästa rum.
Raymond Sze i Hongkong visade sig ha helt rätt – hongkongbor verkade törsta efter mänsklig kontakt i problemlösningsform. Ett år efter premiären hade cirka 100 000 personer låtit sig fängslas av Sze, som snabbt öppnade fem nya Questrooms. 2013 anordnas Real-Life Room Escapes i Japan på arenor för hundratals personer i stöten, och fenomenet har tagit sig över Stilla Havet till Las Vegas, Los Angeles och New York. I Europa finns idag cirka 150 ställen att spela på, Norge och Finland fick sina första Questrooms tidigare i år och i början av november nådde spelet Sverige och källaren på Fridhemsplan, där jag och en vän nu är halvvägs från att ansluta oss till den tredjedel som öppnar dörren rakryggade.
Som tur var visade sig nyckelfiskningen vara det enda moment där vi fick ta till en fysisk nödlösning. Resten av utbrytningen präglas av en blandad kompott av logiska sifferföljder, schackpjäser i lönnrum och ledtrådar i UV-ljus. Handklovarna gör att vi utvecklat en krabbliknande gångstil där vi rör oss smidigt i sidled, samtidigt som ögonen skaver av den konstanta ljusförändringen. Känslan som måste ha lockat nittonåringar till lumpen efter Försvarsmaktens trailer med sloganen ”Har du det som krävs?” har inte infunnit sig. Men viljan att ansluta sig till de trettio procent som tar sig ut kvarstår. I slutminuterna börjar min vän till och med bli riktigt stressad – med en kandidat i matte i ryggen borde ett par UV-siffror i oklar följd kunna pusslas ihop med ett häktningprotokoll.
Så tänds ljuset. Sirenen stängs av och klockan slutar ticka. Baskermannen tågar in med en medlidande blick och förklarar att spelet är över. Min vän ifrågasätter halvt sitt karriärssval när vi något mindre rakryggade än vi föreställt oss går ut genom garageinfarten.
Tilltalar spelet andra än socialt svältfödda hongkongbor? Absolut, speciellt om du vill ha en verklig dos av Nyckeln till frihet. Eller tackar ja till den där shoten vodka.
Questrooms Stockholm ligger på Sankt Eriksgatan 33A. Mer info om detta hittar du här.
