Nöjesguiden ♥ Dante Kinnunen

18:07 4 Apr 2012


Först kom en hyllad EP. Sedan skulle debuten följa. Först i september, sedan under våren 2012. Men ännu har inget album skådat dagens ljus. Trots det, spelade Dante Kinnunen nyligen för ett proppfullt Obaren i Stockholm. Holly Astera  har träffat en av landets mest efterlängtade debutanter.


"Jag blir tio minuter sen” hälsar Dante när jag sitter på Louie Louie i Stockholm. Men tio minuter hinner bli 20 innan Dante kliver in på sin forna arbetsplats.

– Jag serverade Pink och Max Martin en gång, hon ville dricksa 100 spänn men det satte han stopp för. Det blev en 50-lapp istället.

Dante ser nyvaken ut när han dricker sitt kaffe. Jag frågar varför han är försenad, han svarar att han precis har gått upp. Jag kollar på klockan som visar 13.30. Men det är knappast någon nyhet. Dante går sällan upp före klockan två. Han har inget kaféjobb att gå till, istället jobbar han heltid med musiken – både som trummis i The Concretes och som ”sig själv” i soloprojektet Dante.

Vi träffades första gången på Popaganda då jag intervjuade dig och Lisa Milberg. Vi pratade bland annat om musik och du uttryckte ditt småförakt för Billboard-listan. Och ett år senare går du och samplar Adele?

– Adele är ju inte ”Billboard” på det sättet egentligen. Men om det var ett förakt jag uttryckte då, måste jag säga att det snabbt därefter växte till en förtjusning. Och egentligen var jag inte så intresserad av själva artisterna på listan, utan snarare av personerna bakom, som Dr. Luke, Max Martin och Stargate.

Din egen musikstil påminner väldigt mycket om några andra som också klättrar på Billboardlistan – Drake och The-Dream.

– Det är ingen slump. Man påverkas av sin samtid. När jag hörde Drake för första gången var jag mitt uppe i mitt nya projekt och hans ljudvärld och känsla inspirerade mig mycket när jag började göra låtarna.

Tror du att du har många fans från The Concretes som lyssnar på Dante?

– Nja, det vet jag inte. Kanske, kanske inte.

Du och Lisa Milberg känns väldigt nära. Det var väl hon som tipsade dig om Clarence Carters Next To You – som du senare gjorde en hyllad cover på?

– Ja, vi är nära. Tidigare var hon som en slags mentor. Hon lärde mig om populärkultur. Av Lisa fick jag en genomgång av pop, rock och soul från femtiotalet till nu, på tre år. Hon har ett fantastiskt öra för musik. Innan hade jag mest lyssnat på reggae.

Reggae?

– Ja, det är min bakgrund. Det är den musikstilen jag har lyssnat mest på. Jag kan reggae. Jag hade ärligt talat ingen koll på någon annan musik förutom reggaen från att jag var 11 till 19 år. Men nu gillar jag nästan all slags musik, det handlar oftast om låtarna.

När jag säger att jag vill prata om Dantes egna låtar, tittar han generat ner i sin kaffekopp. Både Next To You och Won’t Go handlar om kärlek, men de är knappast några sprudlande toner. Istället är det olycklig kärlek Dante har valt att sjunga om.

– Jag skriver om saker som är aktuella i mitt liv. De få låtar som har släppts än så länge har handlat om det för att det varit aktuellt just då. Men nu har jag faktiskt precis träffat någon så…

I Won’t Go sjunger du ”when I go, I go all in that’s the way I go when I fall in love”.

– Och det gör jag också. Alltid. Det känns tråkigt att vara försiktig.

Gud ja, då har man ju inget att berätta.

– Precis, inget att berätta, inget att skriva om, inget att sjunga om. Och sedan får man tänka att om det går åt skogen får det väl göra det. Även om det naturligtvis är tråkigt. Men då har man i alla fall försökt.

Fast tänker man att det kommer att gå åt skogen kommer det ju att göra det också?

– Det behöver det väl inte göra? Det kan ju vara bra att kolla åt vilka håll ens liv kan gå åt, antingen går det bra, eller så går det dåligt. Varför skulle det gå åt skogen, vad kan jag göra för att förhindra det? Och så vidare.

Vad händer med The Concretes under tiden?

– Vi tar en paus. Några har skaffat barn, några jobbar med sina sologrejer och andra projekt. De är ju också äldre än vad jag är så de har redan fått göra allt det jag vill göra. Jag vill också skriva major deals och åka limousine!

Din debut är hyfsat försenad.

– Haha, den är inte ens klar än! Nu har vi börjat säga att den är klar när den är klar.

Jag misstänker att det har något att göra med att du inte vill gå upp förrän klockan två på dagarna…

– Nja, det är väl mer så att jag aldrig riktigt har skrivit innan och att jag nu försöker lära mig det. Jag har även börjat jobba med andra låtskrivare och så ska jag åka till London och prova att jobba med lite folk där. Nu tänker vi att vi jobbar väldigt noggrant från grunden och tar in duktiga låtskrivare som kan bidra med de kunskaper jag inte har. Men det är ju fortfarande jag som är chefen över musiken som släpps under namnet Dante, det är jag som bestämmer riktningen och producerar.

Dante medger också att han har väldigt höga förväntningar på sig själv.

– Det är nog en av anledningarna till att skivan aldrig hinner bli klar. Trots att min EP blev väldigt omtyckt är det lugnt. Jag känner ingen sådan press. Jag har mycket högre krav och mål än så. Men om jag chillar eller tar det lugnt blir det kanske inte så bra. Jag vill att det ska kännas som att jag har gjort den bästa skivan jag någonsin har hört. Då blir det även svårt och tar tid.

Det känns som att det kommer att bli en högst personlig debut.

– Jag vet inte hur jag skulle göra det annars. Jag skulle aldrig kunna sätta mig ner och skriva några coola ord för att de låter eller ser bra ut. Jag vet att det finns de som jobbar så men jag tror inte att det skulle hålla för mig. Jag vill göra något jag kan stå för.

Dante släpps när den är klar.

Stad: 
Kategori: