Malmöförfattaren Amanda Svensson är aktuell med romanen Allt det där jag sa till dig var sant, det sista delen i en trilogi om tre olika unga kvinnor. I romanen får läsaren följa huvudpersonen till en folkhögskola på den skånska landsbygden, där hon inleder en relation med en av eleverna på skolan. Han älskar poeten Majakovskij och vill ha en musa, men allt efter som läsåret går blir relationen mer och mer destruktiv.
Allt det där jag sa till dig var sant utspelar sig på en folkhögskola. Hur mycket har din egen tid på skrivarlinje påverkat dig i ditt skrivande?
– Å ena sidan var det helt avgörande. Innan jag började på skrivarlinjen hade jag i sanningens namn skrivit väldigt lite, och såg det mest som ett tidsfördriv innan mitt riktiga, ambitiösa liv – i vilket jag skulle bli jurist – skulle börja. Efter två år av idel skrivande var det dock kört, plötsligt var skrivandet en jätteviktig del av min identitet.
Varför finns det inte fler skildringar av folkhögskolor i den unga, svenska litteraturen, tror du?
– Alltså, fler och fler författare har ju gått på skrivarlinjer på olika folkhögskolor, så man tycker ju att en eller annan roman i den miljön skulle ha poppat upp. Så är inte fallet, vilket jag tror primärt har att göra med att det fortfarande ses som lite skamligt att ha utbildat sig i skrivande. Eller tror jag det? Jag vet inte.
– Personligen var det inte folkhögskolemiljön som var utgångspunkten för romanen, utan helt andra saker. När jag väl placerade berättelsen där insåg jag dock att det är en väldigt intressant miljö ut rent sociologisk synvinkel. Folkhögskolan var ett eget litet samhälle med sina egna hierarkier och strukturer som förstärktes av att det var en så liten och sluten miljö. Ungefär som på ett fängelse, tänker jag mig.
I romanen skildrar du en destruktiv relation med en extrem maktobalans. Varför är det så svårt för huvudpersonen att slita sig ur relationen?
– Av flera anledningar. För det första är hon väldigt ung, och oerfaren, hon saknar referenser för hur en kärleksrelation bör – eller i alla fall inte bör – vara. Varningsklockorna som kanske skulle ha ringt hos en annan redan tidigt i relationen ringer helt enkelt inte hos henne. Sen finns det ett starkt drag av suggestion i hennes relation till den här killen, hon vill så gärna att han ska vara den kille hon från början tror att han är, så hon väljer att blunda för allt som inte passar in i den bilden.
– Det i sin tur hänger väl också ihop med den så kallade normaliseringsprocessen som nästan alltid äger rum i en misshandelsrelation, att gränsen för vad som är "normalt" hela tiden flyttas framår. Det som skulle varit oacceptabelt i början av relationen ter sig som oundvikligt och berättigat längre fram. Men till syvende och sist handlar det nog mycket om att hon är så ensam. Han har isolerat henne från resten av skolan, hon har helt enkelt ingen annan att vända sig till. Utan honom har hon ingen, och som alla människor har hon ett behov av att bli sedd, av att få vara viktig för en annan människa.
Dina skildringar av unga och mångsidiga kvinnliga karaktärer, och ditt sommarprat 2008 som handlade om vestibulit, har gjort att du blivit en feministisk förebild för många. Vad har du för egna feministiska förebilder?
– Jag hyser en väldig beundran för, och tacksamhet mot, alla som arbetar med kvinnofrågor i praktiken. Politiker, visst, men framförallt folk som arbetar praktiskt. På kvinnojourer, blir barnmorskor och så vidare.
Vad har du för litterära förebilder?
– Alla som inte räds att utvecklas, att tänja på sina egna gränser och gå utanför sin bekvämlighetszon. Men om man menar rent stilistiskt, vilka jag kan relatera till, så har jag genom åren inspirerats mycket av Monika Fagerholm, Jeanette Winterson, Kathy Acker, David Foster Wallace. Sen har jag också ett slags melodramatiskt, sturm-und-drang-drag som jag inte riktigt vet vad det kommer ifrån.
Hur ser framtiden ut nu när trilogin är avslutad?
– Jag ska flytta till London och skriva en roman om hjärnan.
Amanda Svensson är 27 år och bor i Malmö. Om tio år kommer hon göra samma sak som nu, alltså: simma, snyta barn och skriva.
