Renässansmannen Petter Wallenberg är artist, producent, tidningsutgivare och klubbarrangör. Det mesta går under namnet House of Wallenberg, som efter sju års arbete släppte albumet Legends. I samband med Pride släpptes också låten "Love yourself", i samarbete med Stop HIV-gruppen. Ingen skulle kunna vara en bättre nöjesguide denna vecka. Enjoy.
MUSIK
Pianohouse. Som jag spelar på min klubb Mums Mums. Det roliga är att den älskas av Mums Mums-kidsen som knappt var födda när de gjordes. Jag tror de längtar efter något med själ i dessa Aviici-tider.
Det mesta som involverar gubbar med gitarrer. Den svenska vurmen för klyschiga Plura-trubadurer är riktigt obehaglig. Egentligen är nog alla trubadurer V-ödlor som kommit från yttre rymden för att ta vårt vatten medan de distraherar med ”Öppna landskap.”
FILM
Paris is burning. Alltid. Den legendariska dokumentären om 80-talets voguescen i New York har format mig till den jag är. Cirkeln slöts när jag jobbade med baldrottningen Octavia St Laurent på min låt ”Be Somebody”.
Jag är ingen filmmänniska. Film är ett passivt medium. Fattar inte folk som går på dejt och kollar på film. Är det för att slippa prata med varandra? En gång var jag på dejt med en snubbe som tog mig på bio och köpte hur mycket popcorn som helst och bara satt och tittade på när jag käkade upp allt. Jag insåg att han var feeder – en som gillar att göda en. Det var lite obehagligt. Men jag såg till att jag fick ett extra stort hamburgermål innan jag tog farväl...
MODE
Jag hatar att shoppa kläder men älskar mode. Mode är konst. Som när min nära vän designern Martin Bergström gör det. Hans kollektioner går inte ens att köpa typ. Love it.
Hatar bratlooken lika mycket som jag hatar vuxna män i hiphop- eller hårdrockkläder. Så trött på det där med att köpa en hel identitet.
KLUBB
Min klubb Mums Mums förstås! Vi anordnar tre fester nu under Pride – alla är älskade traditioner: Underklädesfesten – där alla dansar halvnakna, Deep in Vogue – stor voguefest med voguecrewet P*fect och Mums Mums Dragrace där vi utser Skandinaviens nästa stora dragqueen. Förvänta er halvnaket, massa vogueing, bitchfights och brutna naglar!
Jag har svårt för alla klubbar runt Stureplan.
KROG
Side Track, Wollmar Yxkullsg. 7 – en liten böggrotta med stans trevligaste personal. Låt er inte luras av mysfaktorn – här nere bland de buttra gamla bögarna sitter Stockholms kreativa bögmaffia, inklusive jag, Martin Bergström och konstnären Makode Linde, och smider planer för världsdomination.
De flesta krogar i Stockholm är överdesignade, för anpassade för alla som tycker att ”vindsvåningar blivit ett sätt att leva.” Blir så trött på att t.ex köttbullar serveras med ”potatispuré”. Sluta fjanta er! Ge mig lite rejäl hederlig potatismos!
KONST
Den 16:e augusti har jag och min tidning Mums ett vernissage under Grolsch Block Party. Temat i nya numret är barn och ungdom och vi ställer ut delar av konstmaterialet i tidningen, enbart under den dagen. Vissa av dem är framtagna av barn. Jag älskar konst gjord av barn och mentalsjuka och såna där automatiska teckningar där personen hävdar att en ande ritat genom deras hand. Outsider art. Det är min favvokonst.
Folk som blir så arga på Lars Vilks eller Makode Linde eller andra konstnärer som vågar göra annat än bara mysiga vardagsrumsmotiv. Rannsaka istället varför ni får så starka känslor. Även om jag gillar långt ifrån all konst så försvarar jag alltid konstens rätt att vara kontroversiell.
TV
Miss Marple. På söndagskvällarna när min vilda vecka är slut vill jag bara ha brittiska tanter som jagar giftmördare och dricker te. Och så älskar jag Sensing Murder – en nya zeeländsk realityserie där medium gräver i gamla mord. Men det flyttades allt senare och senare på nätterna tills det försvann helt. Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
How long have you got? Det finns så mycket dålig teve. Vissa program hatar man så mycket att man bara måste se dem. Jag är just nu lite besatt av det där programmet med stjärnmäklare i New York. De är såna vidriga människor - kan inte låta bli att titta. En annan grej som jag tycker blir lite kackig är när pogramformat är köpta från utlandet och gjorda i svensk, lite mesigare, tappning. Teve här ska ju vara ”trevlig”. Svenskar är trevlighets-junkies. Ta programformatet ”Halvåtta hos mig” – i orginalet ”Come Dine With Me” är det sunkiga brittiska excentriker som äter äcklig kidney pie och bitchar i sina fula hem medan det här är en orgie i trevlighet och alla hem är lika fräscha. Fast en gång var det en raffig tant som hade massa olika statyer av kukar. Henne gillade jag.
SPEL
Vadå spel? Dataspel? Jag är stenhård – dataspel är för barn. Vuxna kan vara ute och leva livet på riktigt, så varför sitta inne och göra det på en skärm?
DRYCK
Ja tack. Stor stark. Fulöl går bra. Lite bubbel tack, en flaska eller två. Behöver inte vara champagne. Jag är lättflörtad. Jag är dock kräsen med vin – där är jag finsmakare. Tills jag blir full. Då går allt ner. Skål!
Kaffe. Har aldrig lärt mig dricka det. Men det gör inget för jag har ju lärt mig dricka så mycket annat...
LÄSER
Just nu: Prince Eddy and the homosexual underworld - jag är besatt av viktorianska sexskandaler och allmänt snusk och brott i historien. Vet t.ex. ALLT om Jack the ripper (som enligt vissa befängda teorier alltså skulle varit sagde Prince Eddy. Vi hängivna ripperologer suckar åt sådant nonsens...)
Jag har svårt för fiktion. Vill inte läsa uppdiktade berättelser, när verkligheten är så spännande.
LÄNKTIPS
Håll koll på mina äventyr på petterwallenberg.com och houseofwallenberg.com.
Såfort man hakat på senaste social media-flugan så dyker det upp en ny.
