Daniel Léveillés, The Modesty of Icebergs. Foto: Rolline Laporte
Naket på scen? Nej, det är inget nytt. Sedan sjuttiotalet har man inom performancekonsten tagit av sig kläderna, påpekade teatervetaren Tiina Rosenberg när jag intervjuade henne för några år sedan apropå en blossande debatt om nakenhet och sexualitet på teaterscenerna.
”I feministisk tradition har nakenheten haft en politisk funktion. Så den måste sättas i perspektiv – vad är det för föreställning, stil, genre, period, politisk ambition? Nakenheten i sig är ju inte ett problem, den kan kanske bli ett problem om till exempel män alltid är påklädda och kvinnor alltid avklädda och det inte tillför uppsättningen något.”En aspekt som kan avgöra om nakenheten skulle kunna bli ett problem eller inte är också hur den görs.
Svårt att ringa in förstås. Jag minns min egen förvåning över att Ursula Martinez nakenhet i hennes stripteasetrolleri-nummer med den burleskakrobatiska varietén La Clique inte kändes… naken. Trots att det går ut på att hon trollar bort och fram en näsduk ur olika kostymfickor och, eftersom hon samtidigt strippar, till slut trollar fram den ur snippan. Jag upplevde henne nämligen som fruktansvärt bra på att vara avslappnat avklädd, och att hon gjorde sin egen nakna kvinnokropp humoristisk på samma sätt som en naken manskropp oftare får vara (Trivia: Hon är dotter till två nudister.)
Mindre nakenskämt och mer ”den mänskliga existensens sårbarhet” verkar det bli när Frédérick Boivin, Mathieu Campeau, Esther Gaudette, Justin Gionet, Emmanuel Proulx och Simon Renaud dansar på Dansens Hus den 26–27 september. Koreografen Daniel Léveillés verk The Modesty of Icebergs handlar om sexualitet, behov av närhet, alienation och ensamhet och framförs av en helnaken ensemble. Vad nakenheten tillför uppsättningen får du alltså gå dit och avgöra själv. Men förmodligen är det något, även bildligt talat, mer naket än underhållning enligt Ursula Martinez, ”Allt jag behöver göra är att gå på scen och vara absolutely fabulous i tolv minuter”.
Bäst just nu
1. Ansvaret är vårt/Tingsten
Kulturhuset Stadsteatern, Kilen, till och med den 17 november
Mer striptease både bildligt och bokstavligt talat, fast på ett helt annat sätt. I Carolina Frändes uppsättning av Joakim Stens nyskrivna pjäs om Herbert Tingsten (efter en bok av Per Wirtén) ser vi Robert Fux, i en genialisk gestaltning av Dagens Nyheters chefredaktör 1946–1959, kliva in i sin rollfigur liksom bakvägen: via rösten och uttrycket, spelet, och först sedan in i kroppen, sminket, kläderna. Vilket apropå det här med ”hur det görs” blir en lekfull, gäckande lektion i skådespelarkonst. Krävande och imponerande om ansvar.
2. ≈ [ungefär lika med]
Dramaten, den 23 oktober
Nyskrivet av Jonas Hassen Khemiri, i regi av Farnaz Arbabi (tänk tidigare samarbeten som Invasion! och Jag ringer mina bröder) med skådespelare som bland andra Bianca Kronlöf, Hamadi Khemiri, Pablo Leiva Wenger och Ardalan Esmaili. Det blir = [lika med] månadens förhandstippning.
3. Works
Cullbergbaletten, den 16 oktober–19 november
Nyskapat för Cullbergbaletten: Tones & Bones av den svenska koreografen Stina Nyberg (som bland annat har samarbetat med The Knife) och 11th Floor av den kanadensiske koreografen Edouard Lock.
4. Acts of Goodness
Backa Teater, Dramaten, den 13-14 oktober
Vad är godhet? Backa Teater i Göteborg gästspelar med föreställningen där dramatikern, regissören och konstnärlige ledaren Mattias Andersson vänder och vrider på det begreppet. Gästspelet ingår i temat solidaritet på Dramaten under hösten och följs av ett radiosänt publiksamtal.
5. Idiots
Björn Säfsten, MDT, den 8–10 oktober
Premiär för Björn Säfstens nya verk, som ämnar utforska koreografins gränser.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 08, 2014.
