Som bekant är Way Out West inte bara en festival med fokus på musik, sedan starten har man även haft en uttalad ambition att vara en filmfestival som heter duga. Jag tog ett snack med filmfestivalsgeneralen Svante Tidholm, tillika dokumentärsfilmsregissör ("Som en Pascha") för att sätta tonen och ge en inblick i upplägget.
Hur mycket film är Way Out West?
– Way Out West är en festival med stort F, och tanken har alltid varit att den ska vara större än akterna på affischen. Det handlar om att skapa en väldigt speciell stämning, och det gör vi genom artistval, men också genom att satsa på dekor, vegetarisk mat osv. Att vi jobbar med filmer är en del av detta målmedvetna arbete för att bredda festivalupplevelsen.Dessutom är det ett så sjukt bra sätt att starta festivaldagen på: nedsjunken i en skön stol framför en fet duk eller med en öl i näven framför en duk i Slottsskogen. Filmen erbjuder ett parallellt universum som kompletterar spelningar, klubbar och dansgolv. Det är ju tre totalt helspäckade dagar, vi har ett begränsat antal fönster att köra film på, så de flesta filmerna går på dagtid, innan allt drar igång på klubbar och i Slottsskogen.
– Vi upptäckte för nån vecka sedan att vi antagligen kan kalla oss Europas största kombinerade musik- och filmfestival. Det är just mixen vi är ute efter, där filmen möter andra uttryck. Drömmen är att skapa en plats där man kanske inte vet om man sett en konsert, film, performance eller ett tal, vem bryr sig egentligen så länge det är bra?
Vilka tankar finns bakom filmprogrammet?
– Tanken är att plocka det finaste, fetaste, mest intressanta i filmväg. Vi väljer brett och snett, stort och smått. Det blir såklart automagiskt fokus på musikdokumentärer. Vi vill vara nyskapande men personligen tycker jag den här hetsen kring att ha premiärer är lite löjlig, det liknar lite fetischism. En bra film är en bra film oavsett hur många som sett den innan. Vi försöker också se till att det ska vara bra balans mellan kvinnliga och manliga regissörer.
Är det någon film ni är extra stolta över att ha med?
– Det är svårt att välja ut någon speciell film såklart, alla är ju noggrant utvalda, men det är såklart fantastiskt att visa Alexandra Dahlströms regidebut All We Have Is Now och Ruben Östlunds Turist, två filmer som jag tror kommer göra väldigt stort avtryck på svensk filmpublik. Sen är det roligt med dom där filmerna man kämpat för att få hit, som Finding Fela om Fela Kuti, och Boyhood av Richard Linklater. Det kändes också bra att vi lade till den fasansfulla dokumentären Gazas tårar som verkligen gör det tydligt hur Gazas befolkning straffas av den Israeliska militären.
Finns det något särskilt tema eller en röd tråd bland årets filmer?
– Kärlek & kamp för ett värdigt liv? Nej, inget tema. Bara bra film oavsett genre, längd, ursprung.
Hur kombinerar man bäst musikfestivalen wayoutwest med filmfestivalen wayoutwest?
– Genom att titta noga på filmprogrammet, kolla in trailers, plocka guldkornen, ta med sig en macka och kaffe, sjunka ner i en skön stol och låta sig förföras.
Vilka filmer får man absolut inte missa?
– ALLA.
Vad gör Way Out West till rätt plats för att kolla på film?
– Vi har väldigt mycket regissörer och skådespelare på plats, det är en fantastisk möjlighet för dem att träffa en engagerad och smart publik. Och en chans för publiken att träffa filmskaparna och höra mer om tankarna bakom filmen.
För att välja vilka filmer du ska varva dina konserter med, se filmschemat här.
