Boxaren Muhammad Ali är känd för sina kvicktänkta skrytrim. Rapgruppen Mohammed Ali är, tvärtemot sin namne, alltid lika ödmjukt eftertänksamma i sina textrader. I skivrond två, och uppbackade av The Salazar Brothers, fortsätter Sveriges mest intellektuella rappare oförtröttligt att slå sina slagdängor underifrån.
Mohammed: Det kommer väl automatiskt att man har ett underdogperspektiv när man kommer från förorten. Det är så mycket som står emot en. Utanförskap, segregation – bara att ha svårare att få jobb för att man råkar ha ett namn som inte stämmer in med resten av samhället. Självklart påverkar det. Allting blir politiskt i slutändan. Mer eller mindre.
Folk blandar lätt ihop politik med partipolitik och tänker att det är samma sak, hur ser ni på det?
M: Vi tror absolut inte på något sorts parti.
Ali: Många kanske ser oss som politiska, fast vi är mer… förortspolitiska.
M: Vi skulle absolut kalla oss samhällskritiska. Men den nya skivan är inte alls politisk i den bemärkelsen som Processen var.
A: Nej, det är sant. På den skivan hade vi tagit till oss mycket av det som hänt våra föräldrar, vänner, kompisars kompisar, du vet. Erfarenheter och historier som vi hade hört i många år. På den nya plattan är det mycket mer grejer som är direkt kopplade till oss. I låten Ghettobarn delar vi med oss av sådant som vi själva har känt. Samma sak med Flykten. Det är tankar, funderingar och känslor som man själv bär på. Fortfarande samhällsreflekterande, men nu är det mer vi i dem.
Innebär det att den här skivan har fungerat ännu mer terapeutiskt för er?
A: Definitivt. Det har kommit fram grejer som man kanske inte pratar om på daglig basis, varken med ens vänner, tjej eller ens med sig själv. Vi började skriva och man tänkte ”shit, är det såhär jag känner?” vid slutet av en vers. Man visste inte att man hade så mycket inom sig kring just det specifika ämnet. Det visade sig först när vi gjorde låtarna.
När ni väljer att vara så öppenhjärtliga, hur ser responsen ut från era fans?
M: Vi får mejl som verkligen berör. Det var en kille som pluggade på KTH, han var den enda invandraren i sin klass och kände sig utanför, allting kändes skitjobbigt för honom, men varje morgon lyssnade han på vår musik för att orka ta sig till plugget.
A: Det är jättestort. Man fattar inte riktigt hur ens ord eller ens verk kan ha så stor påverkan på människor.
M: En annan grabb, en svensk, skrev att han grät när SD kom in i riksdagen för att han skämdes så över sitt land, sedan lyssnade han på Ta dig genom dan och bestämde sig för att kämpa mot rasism. En 50-årig gubbe från Skåne mejlade och berättade om när han var ung och hade upplevt det utanförskap vi rappar om.
Att bryta det utanförskapet och ta sig ur betongen, vad betyder de orden för er?
M: Låtarna är som känslor, ena dagen kan man vara stolt över vart man kommer ifrån, nästa dag kan man känna motsatsen. Vi menar inte att det enda sättet att utvecklas som människa är att ta sig från förorten och flytta till ett svenskt område. Bo i radhus och så vidare. Förorten är fylld med en vi-känsla som är bra på många sätt, en gemenskap som ger trygghet. Men det är farligt om den vi-känslan begränsar ens person och tänkande.
A: ”Måste härifrån” är något mer än en fysisk plats vi syftar till. Det är ett state of mind som vi vill bort ifrån. Det där destruktiva tänket, du vet. Jag har sett för mycket av det och känner: låt oss fokusera på något annat istället.
Just den inställningen genomsyrar era låtar. Är ni inte rädda att framstå som Bror Duktig?
A: Jo.
M: Vi har fått höra det där redan. Att vi har en good guy-stämpel. Vissa stör sig på det.
A: De säger att det är tillgjort. Att vi gör det för att våra låtar ska gå hem. Men om du träffar mig märker du att jag är precis som jag är i låtarna. Det är inte som att vi är good guys i högtalarna och när du ser oss på gatan är vi helt arga.
M: Vi väljer att inte lyssna på det där. Vi vill bygga en långvarig karriär. Man skulle kunna ta den snabba vägen, ta ett beat som känns radiovänligt eller köra på en stil, typ gangstarap som säljer just nu. Vi vill hellre göra det vi är bra på. Tänka långsiktigt, bygga från grunden, så att om det blir lite motvind faller vi inte så lätt.
A: Vi växer successivt. Vi har inte en miljon views på YouTube, men vi får hela tiden en större publik, vi växer sakta men säkert in i folks liv. Folk som lyssnar på oss gör det inte på grund av en singel, utan för att de känner vår musik.
Var kommer det tålamodet ifrån?
M: Jag kollar på de artister som vi respekterar, det är musiker som har sina värderingar intakta. Tjänar de pengar på sin musik och når ut till en masspublik? Nej, det gör de inte. Sedan tänker jag på de som är extremt framgångsrika, har de samma värderingar som vi? Nej, det har de inte. Då märker man vart man vill gå, du vet. Det finns en väg som är väldigt snabb och bra om du vill tjäna cash, men då måste du kompromissa. Vi har hellre andra heltidsjobb som vi kan leva på, det gör oss mer fria som artister. Vi kan välja vilka spelningar vi vill ta. Det handlar inte om att tjäna stora pengar på musiken, utan om att få bli respekterad och erkänd som musiker.
Mohammed Alis debutalbum Vi släpps den 13 april.
