Jag hatar när folk känner sig nödgade att påpeka att modeindustrin är kapitalistisk.
Självklart är den det. Men på vilket sätt är inte rock-, house-, litteratur-, teknik- och filmindustrin också skadade av kapitalismen? Ett klassiskt kvinnligt könat intresse kritiseras förstås i långt högre utsträckning (och på ett långt mer dumförklarande sätt) än, säg, intresset för att jaga eller, jag vet inte vad män ägnar sig åt – starta killgrupper, kanske.
I en intervju i Aftonbladets The You Way säger (den fenomenala) designerduon AltewaiSaome: ”Vi gör olika spontana samarbeten med andra företag också då och då. Vi gillar utmaningar och ser till att skapa tid för dem.” Jag vet inte varför jag reagerar. Deras första, nyligen utkomna kollektion för WeSC kändes verkligen som dem. Även det (i övrigt ganska fåniga) ”aktivitetsarmband” som de designat för Sony var i sin enkelhet ett litet estetiskt mästerverk. Men det känns fel. Det känns som att de förtjänar bättre, Natalia Altewai och Randa Saome, än att göra sådant. Varför? Är det så konstigt att man kan vilja skapa egensinnigt mode och tjäna pengar? Kanske inte. Absolut inte. De gillar ju utmaningar. Och det måste i sanning vara en utmaning att behålla sin integritet när erbjudandena börjar trilla in.
I samband med den senaste modeveckan i Stockholm släppte Ann-Sofie Back ett vitt vin som enbart säljs på Riche. Att designerdrottningen har ett efternamn som gjort för den här typen av ploj är kanske den främsta anledningen, en ganska tilltalande, torr ironi en annan. Det är inte ”BACK in a Bottle” som kommer att göra Ann-Sofie Back ekonomiskt oberoende. Men det påminner i ett avseende om AltewaiSaomes aktivitetsarmband – som jag nu har tänkt på så mycket att jag kommer på mig själv med att vilja äga ett – och spetsdrottningens Ida Sjöstedts i intervjuer ofta förekommande prat om entreprenörskap. Det visar på hur egensinniga modeskapare, de som inte för snabbt uppgår i mer kommersiella designkollektiv och utraderar sitt eget estetiska uttryck, verkar behöva jobba idag.
Faktum verkar kvarstå: för att klara sig på modescenen behöver man dubbla som entreprenör. Det räcker helt enkelt inte att bara skapa, du måste sälja också. Det gäller inte bara mode, men kanske blir kapitalismen extra övertydlig när det rör sig om yta. Mode är inte konst i den bemärkelsen att det kan stå helt för sig själv. Är det naivt att tycka att det ibland borde kunna det?
TRE NEDSLAG I STOCKHOLMS MODEVECKA SS15
betyg: 6 Ida Klamborn
Det är inte förvåning jag känner över att denna stjärna inte var en one hit wonder, men det kan vara lättnad. Länge leve Ida. Och Seinabo.
betyg: 3 Cheap Monday-läpparna
Att det sedan modeveckans avslutning har varit så svårt att sluta tänka på/drömma om/utan framgång återskapa Cheap Monday-läpparna.
betyg: 1 Ansiktsmålade modeller på visningar
Sluta. Det är töntigt. (I övrigt geniala) Erïk Bjerkesjö och (lite – hur ska jag säga det här – syrefattiga) Army of Me. Ni kan bättre.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 08, 2014.
