Maria Ramnehill: "Varför får inte kvinnor tjäna pengar på sin politik?"

Göran Greider, Suey Park, Åsa Linderborg – med olika syn på lönearbete.

Man kan inte tala för någon om man inte har talat med den först. Det märks så tydligt när någon helt saknar förmågan, nej, viljan, att lyssna. Som när Åsa Linderborg fantiserar om att transkvinnor inte drabbas av lönediskriminering, förminskande i det offentliga rummet, eller våld.

Marginaliserade grupper förminskas och ignoreras, diskrimineras på alla områden i samhället. Få vill lyssna och ännu färre betala för arbetet. Vi ska vara tacksamma att vi får höras och att det blir rätt.

När den asiatisk-amerikanska feministen Suey Park startade hashtagen #NotYourAsianSidekick ville Huffington Post, av sitt hjärtas rena godhet, starta en portal för asiatisk-amerikansk aktivism. Exponeringen skulle vara nyttig för dem, tyckte man, så inte skulle skribenterna väl behöva betalt för arbetet de lade ner och som Huffington Post skulle komma att tjäna pengar på?

Suey Park vägrade, och skrev: ”Snarare än att söka vitas bekräftelse har min agenda varit att vi ska skapa våra egna rum; rum som inte återskapar förtryckande strukturer, men istället ger liv och mening. Allt för länge har det ideellt-industriella komplexet fått kapitalisera på våra rörelser och urvattna vår radikala agenda.”

Jag har mött samma välvilja. Jag vet inte hur många manliga kulturjournalister som har bett mig om hjälp med artiklar om transfrågor, för det är ju viktigt att det blir rätt! Att de i princip är mina konkurrenter på en allt trängre frilansmarknad spelar väl ingen roll, jag får ju exponering. Men ingen lön.

”Det är ju bara att stå på sig!” brukar man säga till kvinnor som vill ha lika lön för lika arbete. Men faktum är att när kvinnor ber om samma lön som män bestraffas vi: vi bedöms som otrevliga och mindre anställningsbara. Det är så patriarkatets könsroller fungerar – samma beteende bedöms olika beroende på vilken kropp som gör det. Inga marginaliserade grupper kan tjata till sig jämlikhet. 

Män, däremot, kan ju be om vad som helst! Som mannen i en frilansgrupp som bad om tips på feministiska tidningar som gav rimligt betalt. Tyvärr hör ju feministiska tidskrifter till kategorin underfinansierade (undrar varför!). Hade han varit kvinna hade han väl fått höra vad jag fick höra från privatpersoner senast jag bad en SR-produktion att betala för min kompetens – nämligen att det är oerhört märkligt att jag vill ta betalt, och vill jag inte att det ska bli rätt? Vad händer med världen om all aktivism sker för pengar?

Jag vet flera som har fått samma ifrågasättande från vänsterhåll, att det är fel att tjäna pengar på sin politik. Som av en slump är det nästan bara kvinnor som fått höra detta. Vem frågar Göran Greider, Daniel Swedin eller kanske Johan Ehrenberg det? Jobbar de gratis för sina tidningar? Om inte, varför skulle jag? 

Om vårt arbete inte är värt att göras undrar jag varför någon bryr sig om att vi vill ha pengar för det. Och om det är värt att göras, varför vi ska göra något så viktigt gratis? Det tar tid att skriva, att läsa och att tänka. Få av mina briljanta vänner som jobbar med något annat än skrivande, oavsett hur många bra tankar de tänker, skulle hinna. De orkar inte, eftersom de jobbar med andra saker, eftersom de behöver överleva. Precis som jag.

Läs även: Angela Larsson om de fetischerande stereotyperna som den östasiatiska kroppen laddas med.