Mian Lodalen och Matilda Tudor vill omprogrammera straighta till lesbiska. Foto: Elisabeth Ohlson Wallin
Jaha. Tydligen behöver vi prata mer om det här att cispersoner inte ska utnyttja transpersoners kroppar, varken i litteraturen eller i verkliga livet.
Så här är det: transkvinnor är kvinnor. Transmän är män. See how that works? Det betyder att du inte måste vara lesbisk om du är kvinna och blir kär i en transman – eftersom han är en man. Cissexism är att inte erkänna och acceptera transpersoners kön, att inte räkna vår könstillhörighet som lika riktig som cispersoners. Det är den strukturen vårt förtryck bygger på och det är ett fancy ord för grunden för transfobi.
I Christine Falkenlands nya roman Spjärna mot udden, där två transsexuella personer får tjäna som testkroppar för att huvudpersonen vill ”utforska” sin ”sexualitet”. Som om vi är någon slags mellanting, ett både och, som om vi ställer upp på att behandlas som ett experiment, ett objekt till för att stilla er jävla nyfikenhet.
I Aftonbladets fräscha artikelserie om den nya trenden ”lesbiskhet” (SÅ hett, eller hur?! Bisexualitet är SÅ nittiotal!) intervjuades Rebecka som bara hade haft relationer med killar – och sedan träffade hon en kille! Ja, vadå då, tänker ni? Jo, det var en transkille, så uppenbarligen måste hon vara lesbisk. Jag kan tänka mig att han är glad, när han sitter och läser den artikeln idag.
Aftonbladet låter Matilda Tudor prata om sin och Mian Lodalens bok Liten handbok i konsten att vara lesbisk, och säga att lesbiskhet är det ballaste som finns (SÅ SANT! Fast bara om man ÄR lesbisk, min anm.) och om hur man borde omprogrammera heterokvinnor till att bli flator. Ja, seriöst, det är bokens premiss!
Självklart skulle man ha rätt att vara hur lesbisk man ville även om det gick att välja, men det är inte frågan här. Jag förstår verkligen behovet att motverka heteropropagandan som kväver oss, men jag undrar om inte alla som fått permanenta psykiska men av "pray the gay away" och reparativ terapi, alla som drivits till självmord av en heterosexistisk värld, ställer sig lite frågande till tesen att man kan omprogrammeras? Eller alla som nu, idag, runt om i världen fängslas och dör för rätten att slippa omprogrammera sin sexualitet eller könsidentitet.
I höstas lanserade någon cissnubbe, som prioriterade sina egna känslor framför transpersoners, begreppet och sajten transoriented.com. Hans idé är att man behöver ett namn på män som attraheras av binärt identifierade transkvinnor för att a) vi är ändå inte riktigt riktiga kvinnor, att attraheras av oss är något annat än att attraheras av rikti… förlåt, jag menar cis-kvinnor, b) han är rädd för att han blir förtryckt när han attraheras av... kvinnor, c) varken transmän eller cisflator finns?
Hans idé är basically att transkvinnor inte är kvinnor, alltså är det en separat läggning att attraheras av oss. Men varför bryr jag mig om det, jag är ju flata? Det ska jag berätta för dig, för Moa Svan, för Mian Lodalen och Matilda Tudor och för alla andra som någon gång har definierat ”lesbisk” som ”slickar fitta”: jag är inte en anomali. Två av tre transpersoner har en queer sexualitet och det betyder att det finns en himla massa homo- och bisexuella transpersoner som inte får plats i en cisnormig homovärld – och vi är exakt lika riktiga flator, bögar och whatever som ni är.
Maria Ramnehill är journalist och återkommande skribent på nöjesguiden.se.
Läs fler av Marias texter:
Jared Leto förminskar transpersoners verklighet
Göran Lindberg-hånet "Kapten Klänning" är ett hån mot transpersoner
Jag skiter i rätten att älska vem man vill
Varför skulle människan bara ha två kön, Hanne Kjöller?
Correns "transtisdag" lockar till transmisogynt skratt
