Det är februari och vintern känns mer än någonsin i Sverige. Jag hoppar ut ur en taxi och kön ringlar lång utanför Berns i Stockholm. Det är modevecka. Höga klackar som sjunker ner i snön och alldeles för tunna lammskinnsjackor står på rad i Berzelii Park. Det är tisdag kväll, det är modeveckans andra dag, det är dags för Lovisa Burfitts visning.
I salen är det högljutt och välfyllt. Trots kalla händer och många timmar i 13-centimetersklackar är det en förväntansfull och glad stämning. Alla vill veta vad Burfitt har att erbjuda denna gång.
Så tänds strålkastarna, lokalen fylls upp i lokalen och modellerna äntrar catwalken. Deras hår är prydda med fjädrar och musiken för tankarna till ett Paris under tjugotalet. Kläderna som kommer gåendes på rad sticker ut ur mängden, det är korsetter i vackra material och klänningar med noggrant detaljarbete. Det är en lekfull kollektion och när sista modellen har gjort sitt fylls salen med varma applåder. Jag är fascinerad och längtar till nästa morgon.
Onsdag morgon i Stockholm och snön glittrar på taken, när jag återigen anländer till Berns lyser solen. Jag kommer in i ett rum på sjätte våningen och hälsar på en leende Lovisa Burfitt. Vi slår oss ner i en liten soffa och tittar ut på Stockholm.
Jag måste börja med att säga grattis till visningen igår! Den var hur vacker som helst!
–Åh, tusen tack!
Hur viktigt känns det att få visa upp din kommande kollektion på Stockholms modevecka?
–Det känns väldigt viktigt. Jag tror att många tror att jag bara gör t-shirts, så det känns roligt att få visa allt det andra också. Att jag kan göra korsetter, hattar och glamourösa plagg. Jag säljer inte mina plagg i så många butiker i Sverige vilket gör det lite svårtillgängligt, och därför känns det viktigt att göra en visning för då kan jag visa upp hela mitt universum.
Dina plagg som visades upp, kommer de att finnas tillgängliga i butik eller måste de specialbeställas?
–Det där är mycket upp till inköparna faktiskt, ifall de vågar beställa det. De har ju ganska mycket makt. Men mycket kan du specialbeställa, det mesta är handgjort i vår ateljé i Paris.
Din kollektion förde mig till tjugotalets Paris. Vad var din tanke när du skapade den?
–Jag hade tittat mycket på den surrealistiska konströrelsen. Jag låter mig inspireras av mitt undermedvetna och mitt medvetna i en kombination. Det blir ofta ett väldigt flummigt resultat, när man dyker djupt ner i sina drömmar. Därför är det på ett sätt svårt att förklara. Ofta vill man sätta en etikett och många vill alltid ha en förklaring men det går inte alltid att förklara. Men tjugotalet var intressant för kvinnor. Jag var väldigt inspirerad av tjugo- och trettiotalet, det hände mycket för kvinnorna då. De började frigöra sig.
Har korsetterna som återkom i kollektionen någonting med de tankarna att göra?
–Ja, det kan man väl säga. Antingen att man valde att kasta korsetten för att man inte ville vara fången i sin egen kropp, men också att man valde att bära den för att framhäva sin kvinnlighet. Friheten i att kunna välja. Att man har kontroll över sin sexualitet. Om man tittar på gamla fotografier från den tiden ser man att det var ganska vågat.
Aldrig mer designa eller aldrig mer illustrera?
–Om jag måste välja? Är du galen?
Vissa av dina t-shirts kommer med budskap, vad vill du säga med det du skapar?
–Det är mycket med glimten i ögat. Jag snor faktiskt texterna från människor jag beundrar, Rolling Stones, Anthony and the Johnsons och The Cure till exempel. Men det är inte alla som förstår varje budskap, ”Why can’t I be you?” kanske man inte förstår vid första anblicken.
Du började din bana som designer med att studera på Beckmans. Hur gör man om man vill in i din bransch?
–Ett tips är att vara begåvad, haha. Jag tror på att jobba hårt och inte hoppa över några steg. Ett bra tips är att försöka få chansen att assistera. Då får man se mycket, träffa många människor och uppleva branschen på nära håll.
Hur gör man för att hålla sig kvar i en bransch som är väldigt hård?
–Det är bra att vara ödmjuk. Det är bra att ha lite humor och inte ta det på så stort allvar. Men även att lita på sitt formspråk och ha en stark, tydlig stil. Sådant brukar även mogna fram genom ens arbete.
Du är idag bosatt i Paris. Varför?
–Det var väl någon romantisk dröm som jag var tvungen att uppfylla. Jag hade skrivit upp den på min lista, min to do-list med saker att göra innan jag fyller 30 år. Så jag var tvungen. Men jag önskar att jag hade gjort det lite tidigare.
Vad är skillnaden mellan Stockholm och Paris?
–I Sverige finns inte ett enda Eiffeltorn. Men modemässigt har Frankrike sina anrika modehus. Frankrike är känt för att älska sin lyx. Det är champagne, ostron och Chanel. I Stockholm är det mer köttbullar och blodpudding.
Hur kommer Burfitt som märke att utvecklas i framtiden?
–Nu är jag mer inne på det skräddade och det är kanske en bra riktning att gå i. Det finns ingen anledning att bara göra casual för det finns det så gott om i alla fall. Men jag tar det lite som det kommer, jag är inte den som planerar allt inför framtiden.
Om du bara fick rita en illustration till i ditt liv, vad hade du ritat då?
–Den perfekta. Den enkla. Kanske hade den fått vara i Vogue Italia. Eller vänta nej, på ett museum i New York skulle den vara och den skulle föreställa en elegant kvinna.
Vad drömmer du om?
–Jag drömmer om att man kan leva ett enkelt liv. Jag vet inte hur jag ska kunna förklara det utan att det låter flummigt, men att kunna leva enkelt och nära naturen. Jag drömmer om att bo på landet! ■
