Jag har sett varenda 30-minuters-komedi jag har kommit över sedan jag var tonåring och Kanal 5 körde ”Happy Hour” med timmar av Fresh Prince i Bel Air, Vänner, Spin City och Moesha. När den sortens komedier görs bra är det mitt absoluta favoritformat av alla. Det är relationer, det är drama, det är skratt och det är snabbt.
Många av de där serierna porträtterar unga vuxna i kompisgäng mellan 20 och 30, som jobbar, dejtar och söker sina identiteter i någon stor stad. De utgår från en tid i livet då vänskapen är i centrum, efter gymnasiet men innan gänget börjar schemalägga alla aktiviteter och det blir omöjligt att göra något spontant en helg. De utgör också en perfekt projiceringsyta för en 14-åring vars fantasier till stor del handlar om att bli ”stor” och flytta hemifrån – när livet fortfarande väntar på att börja. Serierna bygger på förväntningar kring hur livet som 20-nånting kommer att se ut (som i Sex and the City) och är i sina kärnor uppbyggda runt karaktärer och relationer som ska kännas relaterbara i de allra flesta fall, även om det skruvas för komisk effekt.
Broad City är en komediserie som började gå på amerikanska Comedy Central den 22 januari i år, och som innan den blev upplockad gick som webbserie. Den är skriven av komikerna Abbi Jacobson och Ilana Glazer som också spelar huvudrollerna ”Abbi” och ”Ilana” – två tjejer runt 20 i New York som kämpar på med svintrista jobb de hatar, röker tjejspliff, skypear när de inte ses och drar runt i staden på jakt efter pengar och lite kul. Ilana är fullständigt driftstyrd och mest intresserad av att röka gräs och knulla, sover på jobbtoaletten och gömmer sitt gräs i sig själv – i det hon kallar ”naturens ficka”. Abbi vill bli personlig tränare och arbetar på ett gym där hennes främsta uppgift är att städa bort könshår i duschen, är besatt av sin manliga granne och delar lägenhet med en person vars kille går runt naken och fiser i lägenheten. Låter det som att det är för mycket? Det är liksom inte det.
Många beskriver serien som surrealistisk, och tjejerna som ”screw-ups”, vilket kanske är talande för Blondinbellagenerationens inflytande över synen på vad som krävs av en person redan vid 25 för att den ska anses lyckad. För mig är den snarare den mest naturtrogna skildringen av hur mina år runt 20 egentligen såg ut. För särskilt många cosmos och designerskor blev det inte. Jag sålde bläckpatroner till skrivare över telefon och bodde med någon jobbig jävel (var en jobbig jävel) och drack slattar av andras öl på barer i Malmö.
Det är också som Abbi och Ilanas vänskap jag minns många av mina nära vänskaper från elva år och uppåt. Den där oavbrutna och gränslöst intima kontakten när det känns helt naturligt att ta ett samtal om livet medan en duschar och den andra sitter på toaletten.
Broad City är citatvänligt utan att låta som uttänkta meta-citat och det är den första serie som 2014 har fått mig att skratta rakt ut. Den har surrealistiska inslag som känns helt naturliga och okonstlade. Jag önskar att all tv gjorde mig såhär lycklig. Kanske är det för att det inte alls känns som att Broad City försöker säga någonting specifikt och viktigt om sin tid eller sin generation – den är bara naturligt underbar. Om du älskar bra sitcom och inte följer Broad City nu lever du ett fattigt liv.
För övrigt: Sverige är ett så otroligt fattigt humorland! Jag önskar att jag hade fötts i USA och börjat med improvisationsteater på college. Alla amerikanska komiker som jag älskar verkar ha börjat med och mötts genom improvisation och/eller på Saturday Night Live. Så även Abbi och Ilana. En av de absolut roligaste scenerna i hela säsongen hittills berör också improvisation – Ilana raggar upp en sexgud på en bar som dagen efter ber henne komma på hans teatergängs föreställning samma kväll och det är det sämsta hon har sett i hela sitt liv. Hon går trots det hem med honom igen efter showen men avbryter sexet – som är fantastiskt – för att hon inte kan skaka av sig det som skedde på scen tidigare. Se det!
I varje nummer av Nöjesguiden skriver Rebecka Hedström om den populärkultur som berör henne. Denna text publicerades även i Nöjesguiden #3.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 03, 2014.
